Nu har vår utbytesstudent från Estland anlänt.

Hon ska bo hos oss ett år.

Vi var först i dilemma om vi skulle ha någon med tanke på min cancer och för att vi nyss haft en från Thailand.

Men faktum är att jag ville detta ändå.

Hon är välinformerad om min cancer. Organisationen YFU är också informerade om det hela.

Men jag tror att detta kan bli bra ändå....trots jag står där flintis, blek o trött   

Igår träffades hon och alla mina söner. De spelade spel, tjoade och hojtade. Kristi som flickan heter förstår ingen svenska så det var nog inte det enklaste för henne att hänga med.
Dessutom pratar vi skåningar rätt fort   

Idag är det 2 dagar sedan hon kom hit. Igår tog ena sonen henne med på buss och tåg så hon vet vägen till skolan. Jag kunde inte följa med där då jag är infektionskänslig så jag mötte upp och tog med henne till syon på skolan hon ska vara på.

Idag är hennes första dag i skolan :)

Började imorse med att jag följde henne till bussen för att se så hon kom med som hon skulle (man är en hönsmamma hur sjuk man än är har jag märkt).
Då kommer yngsta sonen gående.....jag tittar på honom och frågar vad han gör här. Han fnyser och säger att han missade förra bussen. Jag satte ju igång larmet i huset sa jag. Jo det hade han märkt!    

Fick för mig att jag skulle rensa rabatter när jag kom hem igen men efter 2 meter så tröt energin till den milda grad så jag närapå fick krypa in i huset för att lägga mig.

Har svårt att inse att min energi är så ynklig nyförtiden. Jag som är van att ha full energi.