PANG sa det i storarumsrutan.
Jag hann se en fågel dimpa neråt.
Jag och maken gick ut. På marken står en fågel ostadigt med vingarna utfällda och näbben fullt öppen.

Skit, hann jag tänka....vad ska jag nu göra med den???? Jag kan inte avliva den om den är för tokskadad.

Vi satte oss på huk vid den och den fällde in vingarna, stod fortfarande lite ostadigt på benen men stod på dem.

Vi konstaterade ju väldigt snabbt att den inte kunde sitta i rabatten. Visserligen var vår katt inte i närheten men det finns såklart fler katter.
Sjukvårdspersonal som jag är så började jag genast sätta diagnos på pippin.  ...man försöker genast hitta ett sätt att kunna hjälpa den på bästa vis för jag såg det som att den hade bra möjligheter att fixa detta.

Inga brutna vingar, inga brutna klor, chock, hjärnskakning......

Japp, det är helt klart det den har tänkte jag.....då behöver den lugn och ro och mörker!!!

In och hämtade en låda och tog upp fågeln och satte den i lådan. Inga protester kom det från fågeln!!

In med den i ett rum, ner med persiennerna och så fick fågeln sitta där.

Den andades hejvilt i början men lugnade ner sig efter ett tag.
Jag stängde dörren om den när jag gick och har kikat in till den några ggr för att se till den.

Vår katt har inte en aning om att vi har en fågel i ett rum.

Nu är det bara att vänta och se hur det går för den....hålla tummarna!