Varit vilse i pannkakan hela helgen.  
Kände mig övergiven, ensam, utlämnad och väldigt ynklig.  

På något vis så har jag varit så inställd på att jag inte skulle överleva cancern alls men detta har jag hittills gjort.

Och det verkar som att jag mentalt inte var riktigt beredd på detta. Låter skumt!  

Dock är jag int ensam om denna känslan utan många cancerpatienter kan känna samma sak när de liksom successivit blir klara med sina behandlingar.
Jag hade trott att jag skulle jubla inom mig och känna en stor lycka. Nu blev det bara ledsenhet, tårar, ensamhet och olycklig istället!  

Hallå, jag lever! Ska ju vara glad och lycklig!

Jo, jag lever men det hade jag ju inte beräknat att jag skulle göra.

Kan inte påstå att jag känner mig snuvad på konfekten för jag vill ju egentligen leva och inte dö. Men ändå blev jag så vilsen.
Har inte riktigt hittat tillbaka från vilsenheten ännu men förhoppningsvis så gör jag det.

Jag försökte säga till maken om hur jag mådde och fick till svar"ja, det är hårt liv  i Texas"! Sen gick han och lade sig i sin säng i sitt rum och tittade på en film.
Jag satt uppenbart kvar i Texas där man inte har någon att prata med och detta gjorde inte saken bättre för mig!

#ensamenfredagkväll

#vilseipannkakan

#fuckcancer