CIJAS blogg-bo
AVHYSA PERSONER
Att avhysa någon är inte så kul men i detta fall är det tyvärr ett måste.
Fick ett bryt på sjukhuset när jag skulle ha mina cellgifter. Slutade med att personal kom på plats. 
Vi pratade igenom det och jag drog i stora drag om allt som hänt. Dock var de redan informerade då det varit strul innan också.
Kom fram i samråd med personalen att nu är det så att eftersom jag bara har några få veckor kvar i livet så ska dessa veckor gå till MIG!
Jag ska spendera dem med folk som ger mig glädje, kärlek och energi och som jag kan ge samma tillbaka. 
Men just med 2 personer fungerar det inte.
Det är klagomål, hämndaktioner genom att maken min sa ett par ggr ett norskt hejdå till kvinnan i luren. Detta sätt vet jag eftersom jag jobbat i Norge. Maken har släkt i Norge. De gångerna sa jag att hon kommer att gruva på hämnd och nu kom den för då la hon på i örat på honom som "hämnd". Tycker det är omoget och vad hjälper det MIG om folk håller på med hämndaktioner?
Det är lögner, tjat om prylar, hot mot min make, påhittade ideer som inte ens är verklighetsförankrade, och nu sist så var det intrång och för mig är det en ren kränkning och det var den som blev droppen!
Det var kvinnans make som trängde sig in i mitt hem när jag var borta!
Personen påstod att han hade sms-kontakt med mig trots att hans nummer är blockerat.
Han for in och kollade i alla rum efter mig för han ansåg sig vilja se mig i ögonen om mina ögon var gula för han "kunde allt om levercancer". Han hånade min make som såg trött ut (inte så konstigt om man har en fru som snart ska gå bort) och massa andra oförskämdheter!
VAD hjälper det MIG att någon beter sig här illa? Absolut ingenting mer än att det tar energi från mig och visar att personen vill mig illa och se mig död!
Så när kvinnan idag kom hem till mig så sa jag som det var! Jag var lugn när jag sa det även om det inte var roligt att säga det! För jag vill ingen illa men detta fungerar inte! Jag orkar inte!!!
Jag behöver min lilla energi till mig själv, min make och framförallt mina barn. Även till goa släktingar och goa vänner såklart! 
Hade mycket väl kunnat tänka mig att ha lite kontakt med enbart kvinnan men hon är tyvärr så präglad i hur hon ska leva av sin make så det går inte.
Det blir bara tråkigheter av det!
Jag vill inte ha fler kränkningar och intrång eller annat "skit" runt mig!
Mitt beslut togs helt efter intrånget i mitt hem!!! Mina söner tog sina beslut för längesedan och jag beundrar dem för att stå stabilt i sina beslut!
Nu hoppas jag att dessa 2 personer kan acceptera detta och att de är nöjda med vad de uppnått!!
#intrångimitthem
BAKSLAG IGEN......
Träffa läkaren för några dagar sedan.
Hjälper inte detta cellgift är det hejdå! 
Jag är i för dåligt skick för att gå på nästa! Han räknar med 2 ggr av nästa sort så stryker jag med av biverkningarna för de är så starka i den!
I den jag har nu är biverkningarna snällare....."bara" grym trötthet, hög feber, illamående, svettningar, frossa osv osv!
Jag har också fått veta att den lilla energi jag har ska jag spendera på mig då det bara är några få veckor kvar!
Alla negativa saker ska bort kvickt ur mitt liv!
Jag lever i princip på min livsvilja. Hade jag inte haft den hade jag redan varit död!
Jag är uppe ca 4-5 timmar om dygnet. Resten ligger jag.
Nästa vecka har vi sen 1 år tbx inbokat en resa inom Sverige. Undra om jag kommer att orka?
Försöker kämpa för att jag ska orka.
Försöker hämta energi men det är inte så enkelt.
BAKSLAG OCH BLOGGMINGEL
Kom till slut hem från sjukhuset. Asih kom samma dag och besökte mig. Berättade vad de kunde bistå med. Jag var lite misstänksam men nu har det gått en tid och jag har fått mer insikt i vad de kan göra för mig!
Var pigg när jag kom hem. Kände mig ju så frisk.
Fast jag vet att jag är så väldigt sjuk kände jag mig frisk.
Var t.o.m med på en liten bloggmingel i Malmö. Tog med rollatorn så jag hade något att sitta på vid behov. Men det var trevligt att komma iväg lite!
Men så kom dagen för cellgifter och efter det så fick jag feber. Dag ut och dag in...feber! Orkade inget till slut. Håglös! Utan energi! Är detta slutet tänkte jag!?
Och samtidigt så fasades kortisonet ut och smärtorna kom tillbaka i magen.
Så i helgen fick ASIH mycket att göra. In med antibiotika i försök att få ner febern, blodprover togs och till slut fick de sätta in kortison i hög dos igen för att putta tillbaka feber och smärtor.
Igår var vi på läkarbesök på onkologen. Fick egentligen inte veta något nytt.
De vill ge mer cellgifter. Ja, dessa cellgifter lär bli min död!!!
Levern är dubbelt så stor som den borde vara och är i väldigt dåligt skick.
Så hela jag är i väldigt dåligt skick så igår fick det inte ges några nya cellgifter!
Har mer ont nu än när jag kom hem från sjukhuset så morfinet ökas på.
BEHANDLING
Det är nu 4 dagar sedan jag fick jag behandling. Den första som var intravenös med denna sorten.
Visade sig att mina leverprover blir bara sämre och nu var även provet för gallgången sämre.
Det blev bestämt att det skulle utredas med ultraljud för att se hur katastrofalt det är i levern.
Såg att leverproverna hade börjat bli sämre redan innan Spanien så det var på väg redan då.
Jag tror inte på cytostatika. Orsak är att det ännu inte kunnat visa sig ge effekt på mig!
Verkar som att min kropp inte är mottaglig för cytoastatika.
Men det har hänt en del dessa dagar sedan jag fick cytostatikan.
Berättar senare i blogginlägg.
SORG OCH GLÄDJE
Nu har det gått en dryg vecka sedan jag tog mina första cytostatika vid namn Navelbine.
Och andra omgången tabletter tog jag igår.
I förrgår var jag på sjukhuset i Kristianstad och träffade läkaren. Min yngsta son och make var med mig.
Bra med flera öron och minnen!
2 second opinion ska gå iväg. Ny röntgen ska göras i mitten av januari. Ska övergå till intavenös cytostatika.
Men den dagen blev det försent för apoteket att hinna blanda cytostatikan så jag fick ta tabletter istället.
Har haft ett illamående sen sist men det är inte i närheten av det jag hade med cytostatikan vid namn FEC100.
Detta illamående klarar jag hyffsat med hjälp av antimåillapiller. Men jag hade såklart hellre velat vara utan illamåendet helt.
Har fått mindre matlust och blivit hård i magen.
Lite domningar under fotsulorna.
Vikten börjar dala neråt och det är inget jag suktar efter för jag behöver lite "hull"!
Fryser väldigt mycket och har lite värmevallningar emellanåt.
Är väldigt trött och det tär mycket för jag orkar inte mycket.
Men annars inga andra biverkningar.
Naglarna är redan förstörda av den förra cytostatikan och de är fortfarande på väg att ramla men det tar tid för dem att lossna. Länge tid än man tror de borde ta.
Ett levervärde är för högt. Så nu måste det följas upp varje vecka.
Jag var såklart inne och läste om det värdet och vad det betyder.
Kunde direkt utesluta alkoholmissbruk direkt eftersom jag inte dricker alkohol. Men där stod även att paracetamol i sällsynta fall kan ge högre värde. Det stod också att cytostatikan i sällsynta fall kan ge högra levervärden av den sorten. Så nu hoppas jag att jag är "sällsynt" och att det beror på något av detta och inte att levern redan är på väg att lägga av.
Så jag ska prova att vara helt utan paracetamol nu.
Men tyvärr tvivlar jag på att det är det för då borde det visat sig innan.
Så hoppet går till att det är cytostatikan.
Ett annat levervärde hoppar upp och ner. Ibland bra, ibland dåligt och så bra igen.
Har fått ont i hjärtat så det togs EKG på mig men det var mina "vanliga" problem så jag får kanske tilfälligt höja dosen på den medicinen jag har för det.
Viktigaste var att det inte var hjärtinfarkt!
Vi var alla 3 rätt slutkörda efter läkarbesöket. 
Ser inte ut att vara så mycket att göra med mig nu mer än prova olika cytostatikor.
Utsikterna är inte så ljusa!
Ibland är jag enormt ledsen men jag försöker ta dag för dag och framförallt träffa folk så mycket jag kan. De som vill träffa mig då alltså! 
Igår var det avtackning för en arbetskamrat. Jag var i valet och kvalet om jag skulle orka men jag tog ett ryck. Ångrar det verkligen inte. Hade väldigt kul, många skratt och glada människor!
Saknar jobbet oerhört mycket!
