CIJAS blogg-bo
BAKSLAG IGEN......
Träffa läkaren för några dagar sedan.
Hjälper inte detta cellgift är det hejdå! 
Jag är i för dåligt skick för att gå på nästa! Han räknar med 2 ggr av nästa sort så stryker jag med av biverkningarna för de är så starka i den!
I den jag har nu är biverkningarna snällare....."bara" grym trötthet, hög feber, illamående, svettningar, frossa osv osv!
Jag har också fått veta att den lilla energi jag har ska jag spendera på mig då det bara är några få veckor kvar!
Alla negativa saker ska bort kvickt ur mitt liv!
Jag lever i princip på min livsvilja. Hade jag inte haft den hade jag redan varit död!
Jag är uppe ca 4-5 timmar om dygnet. Resten ligger jag.
Nästa vecka har vi sen 1 år tbx inbokat en resa inom Sverige. Undra om jag kommer att orka?
Försöker kämpa för att jag ska orka.
Försöker hämta energi men det är inte så enkelt.
SORG OCH GLÄDJE
Nu har det gått en dryg vecka sedan jag tog mina första cytostatika vid namn Navelbine.
Och andra omgången tabletter tog jag igår.
I förrgår var jag på sjukhuset i Kristianstad och träffade läkaren. Min yngsta son och make var med mig.
Bra med flera öron och minnen!
2 second opinion ska gå iväg. Ny röntgen ska göras i mitten av januari. Ska övergå till intavenös cytostatika.
Men den dagen blev det försent för apoteket att hinna blanda cytostatikan så jag fick ta tabletter istället.
Har haft ett illamående sen sist men det är inte i närheten av det jag hade med cytostatikan vid namn FEC100.
Detta illamående klarar jag hyffsat med hjälp av antimåillapiller. Men jag hade såklart hellre velat vara utan illamåendet helt.
Har fått mindre matlust och blivit hård i magen.
Lite domningar under fotsulorna.
Vikten börjar dala neråt och det är inget jag suktar efter för jag behöver lite "hull"!
Fryser väldigt mycket och har lite värmevallningar emellanåt.
Är väldigt trött och det tär mycket för jag orkar inte mycket.
Men annars inga andra biverkningar.
Naglarna är redan förstörda av den förra cytostatikan och de är fortfarande på väg att ramla men det tar tid för dem att lossna. Länge tid än man tror de borde ta.
Ett levervärde är för högt. Så nu måste det följas upp varje vecka.
Jag var såklart inne och läste om det värdet och vad det betyder.
Kunde direkt utesluta alkoholmissbruk direkt eftersom jag inte dricker alkohol. Men där stod även att paracetamol i sällsynta fall kan ge högre värde. Det stod också att cytostatikan i sällsynta fall kan ge högra levervärden av den sorten. Så nu hoppas jag att jag är "sällsynt" och att det beror på något av detta och inte att levern redan är på väg att lägga av.
Så jag ska prova att vara helt utan paracetamol nu.
Men tyvärr tvivlar jag på att det är det för då borde det visat sig innan.
Så hoppet går till att det är cytostatikan.
Ett annat levervärde hoppar upp och ner. Ibland bra, ibland dåligt och så bra igen.
Har fått ont i hjärtat så det togs EKG på mig men det var mina "vanliga" problem så jag får kanske tilfälligt höja dosen på den medicinen jag har för det.
Viktigaste var att det inte var hjärtinfarkt!
Vi var alla 3 rätt slutkörda efter läkarbesöket. 
Ser inte ut att vara så mycket att göra med mig nu mer än prova olika cytostatikor.
Utsikterna är inte så ljusa!
Ibland är jag enormt ledsen men jag försöker ta dag för dag och framförallt träffa folk så mycket jag kan. De som vill träffa mig då alltså! 
Igår var det avtackning för en arbetskamrat. Jag var i valet och kvalet om jag skulle orka men jag tog ett ryck. Ångrar det verkligen inte. Hade väldigt kul, många skratt och glada människor! 
Saknar jobbet oerhört mycket!
ROSA SJÖ, BRO, TÅG OCH MINA ÄLSKADE UNGAR
När 2 av mina söner var här så gjorde vi lite utfärder.
Så flamingos har vi nu sett och vi besökte även den rosa sjön i ett naturreservat. Vi åkte det lilla blåa turisttåget som går här i Gran Alacant.
Och så var vi ute på en bro som är byggd utanför klipporna. Utsikten är underbar och lite läskigt att veta att man liksom står utanför klipporna. Den heter Pasarela Cabo Santa Pola.
Sen var det bad för resten! Vi hade det varmt och skönt de dagarna. Var runt 30 grader varje dag. Egentligen lite för mycket för min del men ungarna trivdes.
Det var inte så många dagar de var här och jag saknade dem väldigt när de åkt hem. 
Rosa sjön.
Ser ut som att det är en isbit jag håller i men det är salt.
Snygg benstil jag har här 
Sonen står vid saltkanten.
Ett gulligt tåg 
Längst ut på bron
Jag fick ingen bra bild när jag var nedanför så denna har jag lånat från internet för att visa hur bron ser ut nedanför.
#PasarelaCaboSanta Pola
INFEKTION (känsliga tittare varnas)
Nu hade barnen kommit hit, den hysteriskt skrikande grannen som aldrig lärt sig stänga munnen hade flyttat och vädret fortsatte vara fint!
Märkte också att jag blev bättre i mina slemhinnor och behövde inte alla de preparat jag behöver när jag är i Sverige.
Min huvudvärk släppte och jag började slappna av och uppskatta att vara här.
Enda kruxet var ett finger hos mig som strulade.
Flera naglar ska lämna mina fingrar och tår men just denna fingertopp bara växte och växte.
Dunkade i den! 
Spände i den och den lyfte sig inte som de andra gjort.
Och en dag på stranden pillade jag lite uppe på nageln och då bara vällde det helt plötsligt ur var som kom fram under nageln. Men så äckligt...och på mig!!!! Om det är en patient kan jag hantera det men nu var det på mig!!!
Och lukten!!!!! Luktade ju ruttet!!! Kände igen lukten från när jag träffat patienter som haft infekterade sår som man varit med och fixat omläggningar till. Men nu var det mitt finger det gällde 
Då började jakten på en läkare.
Pratade med en sköterska på en privat klinik som hade en läkare som kunde rycka ut akut sådär sent en söndagkväll.
Men med tanke på att jag inte har lymfkörtlar i armhålan på den sidan så var risken för blodförgiftning också stor.
Och jag var småfebrig men vet att jag kan bli det av cyton med men hon ville inte ta några risker.
Kom till läkaren och han konstaterade snabbt en rejäl infektion/inflammation.
Jag hade själv tryckt ut massor av var (äckligt) och man kunde se små hålor in under naglen där varet kommit ut. Jag var alldeles för smärtpåverkad så han ville inte gå in med nål och tömma än.
Fick antibiotika och ett recept att hämta ut mer på apoteket dagen efter.
Och så skulle jag komma tillbaka dagen efter vilket jag gjorde och sköterskan la om det. 
Och så infördes badförbud för min del! 
Så nu kunde inte jag slänga mig i vågorna längre.
Daglig omläggning och gärna flera gånger om dagen.
Jo, det behövdes verkligen med tanke på lukten. 
Äldsta sonen och jag fixade detta med omläggningar ihop.
Ska tillbaka till kliniken på torsdag och då ska sköterskan titta på det och se om det behövs tömmas.
Men idag lyfte jag på nageln och varken jag eller sonen kan se att där är mera var nu.
Så jag hoppas det ska läka nu utan att någon läkare ska sticka in en nål och behöva tömma ut varet.
Svullen fingertopp och det dunkade rejält i den.
Det gula på sidan innehåller var. Där nageln ser gul ut fanns det mycket var under
Så här ser det ut idag. Vi ser inget var där.
Ser du att lillfingernageln är mörk så är det för att även den ska ramla av med tiden.
Pillrena som förhoppningsvis ska slå bort infektionen.
STRUL-APOTEK OCH LIKAMEDEL
Gått några dagar sedan jag fick det tråkiga beskedet.
Har varit mycket runt mig och jag damp i backen och bara grät ett par dagar! Visste till slut inte varför jag grät ens.
Lever jag eller är jag redan död?
Mina naglar börjar lossna nu en efter en. Biverkning från förra cellgifterna. Gör väldigt ont i vissa fingertoppar nu. Samma med stortårna.
Värken finns kvar över levern och metatsaserna trycker på revben så det är lite stökigt att försöka hitta bra sovställning. Morfinplåstret hjälper lite men jag måste ändå komplettera med andra smärtstillande. 
Kämpade på för att få rätt på nya cytostatikan och till slut fick sonen ut den på det apoteket där det inte är säkert att man får ut medicin för "chauffören kan krocka"!.
Och naturligtvis fick jag även beställa vanlig anti-må-illa medicin med för den hade de inte heller!
Sen kom jag på: Kortison! Ska jag ha kortison till dena cytostatikan?
Kontaktade onkologen och de skulle lämna lapp till läkaren och sedan ringa tillbaka.
De lämnade iallafall lapp för helt plötsligt var där kortison på min medicinlista men sköterskan ringde aldrig tillbaka så det var tur jag via en annan läkare fick veta att det var kortison utskrivet till mig!
Blir ju dubbelarbete om man ska ta sig fram och tillbaka till Apoteket för att fråga en gång i timmen eller nåt om medicinen har kommit in!
Sonen hämtade även dessa.....som han tyvärr hämtade på det värdelösa apoteket....så de prackade på honom ett likamedel.
Så tyvärr fick han lämna tillbaka dessa och be personalen titta efter om något annat apotek har det.
Japp, på apoteket på Maxi hade de rätt medicin.
Glad att jag gett sonen fullmakt att hämta ut mediciner till mig så han slipper krångla med ID-kort!
Är så enkelt för apoteket att dela ut massa likamedel och säga att "det är samma verksamma substans" men
samtidigt döljer de för folk att hjälpämnena i medicinen alltid är olika!
För två mediciner får ALDRIG vara exakt lika för då är det kopia och då lär det bli stämningar till höger och vänster.
Vet man att man tål en sort är det dumt att byta till ett likamedel.
Och i detta fallet vet jag att jag tål en sorts kortison och jag tänker inte laborera med något annat.
Gjorde det en gång och det slutade med stora utslag och svullen tunga och ett akutbesök till läkare!
Brukar komma ihåg att be läkaren fylla i "får inte bytas" på receptet men denna gången löste det sig ändå.
Ibland känner jag mig som en tablettmissbrukare
Foto lånat från walentine