CIJAS blogg-bo
CT-RÖNTGEN
Igår gjordes en CT-röntgen på mig.
Nu så kommer den att visa om metastaserna har krymt....blivit större...ökat i antal eller fått fäste i andra organ i min kropp!
den ger också svar på fortsatt behandling framöver! Behöver cytostatika bytas?
Så det blev att dricka kontrast under en timmes tid. Sedan sattes nål i min venport och det fungerade perfekt!
Så var det dags för röntgen. Fick även kontrast i blodet och när man får detta så känner man en värme i kroppen och det känns som att man har kissat på sig!
Men nu är jag väldigt van vid detta så det bekommer mig inte något att en CT utförs på mig!
Jag är mer brydd för svaret!!!!
Men jag kan inte göra något åt det för tillfälligt så jag försöker slappna av och inte tänka så mycket på det!
BEHANDLING, MAGSJUKA OCH TAXI
Så var det dags för ännu en behandling.
De tar aldrig slut...förrän jag avlider. 
Känns konstigt att säga det men så är det! 
Behandlingen gick bra. Var trött på vägen hem vilket jag brukar vara då jag får så starka medel så jag somnar under behandlingen och vaknar till liv först när jag ska bege mig hemåt.
Föraren i denna sjukrese-taxin var allmänt otrevlig.
Han var uppenbart galen också för han skulle tvunget svara i sin privata mobil som han hade i fickan då mobilen ringde. Han rotade i fickan för att få fram den och höll på att köra av vägen. 
När han väl fick upp luren började han gapa på sitt hemspråk som inte var i närheten av ett europeiskt språk!
Detta ledde till att han missade att tvåfils-vägen blev till en fil och vi höll på att bli inklämda! 
Jag skrek rakt ut så rädd jag blev!!!!
Han la då på luren men blev skitsur men då får han bli det.
Men jag har ingen lust att dö i en trafikolycka för att chauffören inte kan köra bil! 
Dessutom är det så att de inte får ta privata samtal och de får inte ha mobil i en hand och styra med den andra.
Ska det pratas i telefon är det headset som gäller och inga privata samtal!
På 50-vägar genom en liten by körde han på i 70 km/h trots där är 50 av en orsak (mycket barn och djur). Snacka om att skita i andra människors och djurs liv!!
Jag har åkt och jag åker en del sjukresor med taxi (får inte köra när jag har behandlingar) och när det gäller förare som inte kan sköta sig så är dessa i princip alltid förare från Taxi Kurir!
Det är trist för det finns förare från Taxi kurir som faktiskt är både trevliga och kunniga. Men tyvärr är där fler otrevliga och okunniga chaufförer än vad där är trevliga och kunniga chaufförer.
Dagen efter behandling var jag på jobbet men jag känner mig oerhört sliten. Jag älskar mitt jobb men cancern och behandlingen tar ut mycket energi ifrån mig.
För att inte prata om hur mycket energi smärtorna tar för mig.
Så efter samtal med onkologen så kommer jag att bli helt sjukskriven. Det bär mig emot men jag har ingen ork kvar i kroppen!
Läkare och Fk är inte förvånade om jag nu tillåter hel sjukskrivning för jag har vägrat innan. Har försökt in i det sista men jag får ge mig! Det gör ont i själen! Ont att veta att det går bara åt ett håll och det är det hållet jag inte vill till!
ONKOGENETISKA
Jag och sönerna begav oss till Lund för att få besked på den onkogenetiska utredningen.
Jag har forskat fram så mycket jag kunnat på mina föräldrars båda sidor!
Resultatet av denna information ledde till att jag blev fortsatt utredd.
Det var enklare att forska fram information på min mors sida medans det var knepigare på min fars sida då han är avliden och jag inte är uppväxt med den släkten och stora delar av den bor inte i Sverige.
Den bröstcancer jag fick är inte ärftlig. Den har inte den där genen BRCA. Hade den haft den genen hade de tagit bort det kvarvarande bröstet och äggstockarna på mig för att förhindra mer cancer (å andra sidan fick jag det i andra bröstet utan det var ärftligt så det kan ske i det kvarvarande också!)
Bra att jag inte har den genen tänkte jag, då är min familj skyddad nu då!
Nej, det är de såklart inte.
De kan få cancern precis som jag fick den....utan ärftlighet! 
Och de kan tyvärr få all annan sorts cancer!
Men risken att de får en bröstcancer som är ärftlig är såklart mindre!
Men mina kommande barnbarn bör ändå kollas extra när de kommer upp mot 18-årsåldern!!
Men troligen, som denna läkare sa, så har forskningen nog då kommit fram till att man överlag ska kollas oftare när mina blivande barnbarn väl är i den åldern. Känns lite tryggt att få veta det iallfall!
Synd jag inte visste om all cancer som finns på min fars sida redan som ung för då hade det lett till att jag hade blivit kollad oftare!!!
Inte säkert att cancern hade upptäckts tidigare men oddsen hade varit betydligt större att den hade gjort det!
Att få veta om sina rötter redan som barn är viktigt!!
KLIA SIG I ÖRAT MED HANDFLATAN :O
Fick cytostatika med en sänkning till 80% då biverkningarna i fingertoppar och tår blev för hemska!
Man tänker inte på hur beroende man är av fingertoppar förrän man har så ont i dem att man inte kan göra någonting!
Såna där enkla saker som man normalt klarar blir plötligt omständigt och ger en enbart grym smärta när man försöker. 
Att ta bestick är en omöjlighet så man får hitta egna sätt att hålla besticken!
Att torka sig efter toabesök är ett sjå.
Att klia sig fungerar inte.
Att ta saker innebär också en stor risk att jag tappar dem lika fort.
Att ta av/på örhängen fungerar inte då motoriken inte fungerar.
Att öppna ett mjölkpaket eller en burk fungerar inte. Så man står där och tittar på det man vill ha i kylen men vet att man kan ändå inte öppna det!
Att trycka på knappar fungerar inte utan man får trycka med knogen eller handleden om det är större knappar. Blir massor av ovanliga felstavningar i sms och mail!
Att ta på sig strumpor tar sin tid och framförallt stödstrumpor. Kan sitta med tårar som kommer av smärtan innan jag fått på strumporna.
Att öppna/knäppa knappar har jag gett upp helt och får ha hjälp med eller får knapparna vara öppna!
Att få på/av armstrumpan och handsken är stört omöjligt. 
Att peta sig själv i örat för det kliar gör väldigt ont i fingrarna och finmotoriken fungerar inte. Och att klia sig med handflatorna i örat är inte det enklaste 
Att ha täcke på tårna ger enorma smärtor på tårna.
Eftersom finmotoriken också försvinner så är det svårare att "samla" fingrarna när man ex ska låsa en dörr.
Att smörja in sig innebär att man får använda handflatan och det är inte så enkelt när man ex bara ska smörja sig runt näsan.
Att trycka ut salvor från en tub (te.x ögondroppar) fungerar inte.
Att försöka ta upp t.ex en peng du tappat på golvet är stört omöjligt. Testa själv att ta upp en utan använda fingertopparna.
Försök putsa dina glasögon med hjälp av enbart handflatorna och en papperstuss.
Försök håll din tandborste och borsta tänder utan att röra den med översta fingertopparna. Och glöm inte tryck ut tandkräm med handflatorna.
Tår och fingertoppar är väldigt svullna. Skorna känns som om de krymt med 3 storlekar.
Jag kan rabbla upp massor av såna här exempel som man innan varit så van vid att klara utan smärtor.
Men nu reducerades cytostatikan i måndags.
Har haft ont men inte de fruktansvärda smärtorna som jag hade i förra veckan. Har väldigt mycket klåda i fingrar och tår när smärtorna börjar avta.
Inte säkert att smärtorna hinner försvinna helt innan måndag då jag ska ha nästa cytostatika.
Klarar det mesta på egen hand nu men behöver ändå hjälp med vissa saker. Jag är envis och "kan själv" men jag har fått ge mig ibland som efter ett tag när jag ex försökt i 20 minuter att få på stödstrumpor utan framgång!
Det tråkiga i det hela är att en sänkning av cytostatikan gör också att metastaserna kan växa.
Inte sagt ATT de gör det men risken är större att de gör det!
Kan bara hålla tummarna för att de varken växer eller sprider sig trots denna sänkning!
Har dock mer konstant ont på min vänstra sida så eventuellt blir röntgen tidigarelagd!
Nu börjar hösten så smått infinna sig men än sålänge har vi här i Skåne rätt hyffsat väder!
LYDIAGÅRDEN, JAKOB HELLMAN, BRÖLLOPSDAG o SMÄRTOR
Jag har inte haft skrivtorka men jag har haft fullt upp.
Fick behandling några dagar innan jag begav mig till Lydiagården i Höör.
Lydiagården är en cancerrehabilitering. Man får komma dit i 5 dagar.
Läs gärna om den här: http://www.lydiagarden.se/
Jag var i en grupp för både män och kvinnor och vi hade alla kronisk cancer.
Det var föreläsningar, gruppsamtal, jättegod hemlagad mat, trevlig personal och en underbar natur.
Så vackert och framförallt så var det tyst där.
Man kan få pyssla i "krea-rummet" om man vill det. Jag målade 2 siden-scarfsar till en kompis som snart fyller år. Och så testade jag att göra en slips till maken.
När jag kom in i föreläsningsrummet hängde där en kalender jag kände igen. Så jag bläddrade genast fram bilden på mig själv....så nu fick det tillfälligt bli februari månad för det var den månaden jag var i kalendern.
Tyvärr beslöt sig min kropp för att just denna gången skulle nervsmärtorna slå till riktigt ordentligt.
Detta gjorde att jag knappt kunde gå och hade sån smärta i fingrar så jag hade svårt att hålla i bestick.
Att ta bort mina örhängen var en omöjlighet för att inte tala om att ta av/på stödstrumporna som jag behöver ha nu när fötterna börjat svullna också.
Läkaren på Lydiagården ökade på med smärtstillande men det gillade inte kroppen för den svarade med att ge mig yrsel, illamående och en enorm trötthet som svar på det. Fick avbryta dessa tabletterna!
Sökte min onkolog men först på fredagen fick jag tag på honom.
Då beslöts det att cytostatika-dosen ska sänkas och så får vi se om jag fixar det. För mer smärtor ska jag inte ha för risken att de blir permanenta är stor.
Ena kvällen fick vi även lyssna på Jakob Hellman och hans fru Karolina. De hade ett trevligt framträdande för oss.
Avslutades såklart med låten "vara vänner" som Jakob slog igenom med.
Här är den om du vill lyssna på den: https://www.youtube.com/watch?v=eOSz-CJ8kOI
Utöver mina smärtor så hade jag en bra vecka på Lydiagården.
Hade 3-årig bröllopsdag när jag var på Lydiagården men denna firades inte.
Får väl ta igen det en annan dag! 
Vila på en bänk var skönt
Så blev det februari helt plötsligt för där var ju jag på bilden 
Mitt lilla krypin.
Jakob Hellman och hans fru Karolina.
Bröllopet för 3 år sedan. Visste inte vad ungdomarna gjorde bak våra ryggar förrän vi såg fotot
Foto: http://fotograflottajohansson.se/