Har tagit ett knepigt och jobbigt beslut.   

Jag tycker om mitt jobb och jag skulle så gärna velat vara där på heltid.
Trivs med arbetet....nej, inte bara trivs utan jag älskar det vansinnigt mycket!
Och jag tycker verkligen om mina arbetskamrater....på alla tokiga vis! 
Men allt det där struntar cancern i fullständigt!   
Så beslut om hel sjukskrivning har tagits i samråd med onkolog och även FK där alla sedan länge varit överens om att jag skulle vara helt sjukskriven men jag har vägrat för jag ville till jobbet och vill det ännu men får inte ihop det längre eftersom jag är sämre!  
Har haft kontakt med FK personligen nu och det var inga problem från deras sida. På torsdag ska läkaren skriva sjukintyg till mig!

Behandlingen ger mig grymma biverkningar!
Viss mängd biverkningar klarar man och viss smärta fixar man.
Men sen en månad tillbaka har det accelererat i smärtväg och det tar oerhört på min energi.  
Det finns dagar jag orkar göra något kul och det finns dagar jag inte kommer ur sängen utan i princip eget våld!
Smärtorna i fötter och händer är hemska.
Trots att cytostatikan är sänkt så får jag väldigt ont och det hinner inte gå tillbaka förrän jag ska ha nästa behandling!

Att behöva fråga "kan du knäppa mina knappar", "kan du hjälpa mig med strumporna", "Kan du ta upp det jag tappade för jag kan inte få grepp med fingrarna", "kan du lägga gaffeln rätt i min hand för jag har så ont", "kan du klia mig vid örat för det fungerar inte att klia mig med handflatan" osv.
Man tänker inte på såna här vardagssaker när man är frisk! Men när man är van att klara sig själv alltid så är det för mig hemskt att behöva få hjälp!

Men det fungerar inte längre för min kropp att ha ett "schema".
Ibland är det en veckas helvete och ibland går det bättre.
Jag har svårt att planera saker för jag vet aldrig hur jag mår, hur mycket ont jag har osv!
Jag försöker fixa så mycket jag kan här hemma men ibland går det liksom inte och då halkar mycket efter!
Jag har mina söner som kommer om jag säger till men jag är van att klara mig själv!

Men att ex köra mc en runda är guld värt men det behöver numera ske på min kropps mående och inte bara vädret som förut.
Så många gånger har jag fått säga nej till mc:n!
Samma med jobbet.
Det kan gå en vecka och jag har så ont men jag har gått till jobbet ändå,  har stormtrivts men har inte orkat något här hemma sen....inte ens kunnat komma in i duschen!

Och att kombinera ihop jobb, provtagningar, läkarbesök, cytostatika, CT, undersökningar, KBT och fritid samtidigt fungerade inte så bra sedan jag fått mer ont och behöver vila mer!

Jag vet det finns människor som tänker:
"men va, hon kan ju vara på små utfärder/köra mc/resa/ha kalas osv...så då kan hon väl jobba"
Japp, jag har lärt mig att det finns den sortens folk med men tack-o-lov är de få och dessa undviker jag då de ge negativ energi!
Men det är inte samma sak att åka med på en liten tur i en bil som att jobba! Och det finns åtskilliga roliga saker jag måste säga nej till för jag orkar inte hur gärna jag än hade velat!

Så nu kommer jag att koncentrera mig på att försöka få tillbaka kraft och ork!

Mitt hopp är att en ggn kunna komma tbx till normala livet!
Jag vet att det inte blir så men jag vill hoppas ändå!   
Jag hoppas kunna få komma tillbaka till jobbet om än bara 25% igen!
Jag hoppas kunna få slippa så mycket smärta så jag måste ha morfinplåster (är dessutom skitkass tejp på den jag har så jag måste få läkaren att kryssa i "får inte bytas" så Apoteket inte kan gnälla och pracka på en sånt som inte ens fastnar utan massa extra tejp)!
Jag hoppas kunna kombinera jobb och fritid igen!
Jag hoppas slippa alla behandlingar fast läkarna säger att jag kommer aldrig att vara utan men jag vill ändå ha hoppet!  



#sjukskrivning
#jobbigtbeslut

#fuckcancer