CIJAS blogg-bo

Pratade med läkaren igår och det visar sig att min strålskadade lunga inte är så intresserad av att läka som läkaren (och även jag) tänkt att den skulle gjort vid det här laget.

Så istället för att trappa ut kortisonet som det var tänkt så sänks det bara med pyttelite. Och så blir det en vecka framåt och så får lungröntgen i nästa vecka visa hur det står till.

Antibiotikan får vara kvar.

Var på nåt såntdär KBT-grej igår. Är mycket misstänksam mot sådant men jag ger det en chans och se vad som händer. Vet ju att jag har cancerdiagnos och vet allt jag gått igenom men är det verkligen MIG det gäller??
Konstig känsla att veta det faktamässigt men att inte kunna ta in det i själen   

Min make och vår utbytesstudent har börjat på en buggkurs. Hade också velat följa med men det lär inte gå så länge jag har nervsmärtor i fötterna och lufsar runt med rollator.....men en dag så....kanske! Men jag blir glad över att se hur de kämpar med sina steg hahahaha

Kom hem från sjukhuset dagen innan julafton.

Då var det fullt ös, skinka i ugnen, klappar som skulle fram, blommor att vattna, tvätt o tvätta mat plockas upp ur frysen....puh!

Fast det gick rätt fort måste jag medge   

På julafton firade vi med att ha det lugnt o skönt o sitta under korkeken o lukta på blommorna!
Eftersom 2 av mina söner jobbade den dagen så beslutade vi oss för att ha "vår" julafton på juldagen.

Men vi som inte jobbade åt lutfisk på julafton......japp, jag gillar verkligen lutfisk :)

På juldagen, dvs vår julafton, så kom de äldsta sönerna hem. Vi åt julbord, öppnade julklappar och spelade spel!
Hade en riktigt trevlig julafton.....
och inte att glömma....vi spelade även julklappsspelet.....första gången för vår student att prova på det! :)

Många goa skratt....och det är det viktigaste känner jag! Glädje behöver vi alla  

Vår förra utbytesstudent kommer ifrån Thailand och vi har förstått och fått veta att det där med att göra V-tecknet med fingrarna gör de i princip på alla foto så vi beslöt oss för att ställa upp på detta och skicka foto till henne i Thailand.   

Och sen fick jag alla ungdomar att sätta sig ner framför granen men jag vet inte om jag lyckades få så bra bild så att jag satsar på att förstora den....hahaha.....men kul var det :)

Vilken röra det var här ikväll....fast det var en komisk röra!  

Son nummer ett kommer för att byta sina sommardäck till vinterdäck på sin bil med hjälp av min son nummer 3.

De slet med muttrarna men fick inte loss dem hur de än kämpade.

De saknade ett fälgkors och trodde att min make hade ett.

Nope hade han inte.

Så son nummer två, som har min bil nu när jag inte bör köra bil, fick köra hit.

De provade igen.....utan framgång!

Son nummer ett hade svårt att förstå att de hade varit såååååå starka när de bytte från vinterdäck till sommardäck.

Jag föreslog om de hade glömt ta på kopparpasta men det hade där funnits!

Jag sa att jag har ett rör, som jag hade för mig att jag använt till detta innan, men det röret hade uppenbart krymt för det gick inte att ha till fälgkorset!!   

Då ringer sönernas pappa och jag berättar om dilemmat så han säger att han kan komma och hjälpa dom och att han har bättre grejor.

Mina söner och min utbytesstudent satte sig och spelade ett frågespel i väntan på hjälp.

Deras pappa kom och gav dem grejor så de kunde fixa det.

Visade sig att min mellanson var tyngre än vi alla trodde för han lyckades trampa sönder en liten grej på domkraften så den blev obrukbar!

2 muttrar hann de få loss innan de fick ge upp.

DÅ kommer son nummer ett på att han hade ju lämnat bilen för att fixa bromskivor så det var ju spänt med maskin och inte för hand! Inte undra på att muttrarna satt så hårt!

Vid detta tillfälle beslutar de sig för att ge upp och byta på en verkstad!

De plockar undan och går sedan in och spelar Pictonary ihop med pappan och utbytesstudenten.

Jag var inte med men måste medge att det var mycket intressant att höra allihop när de spelade   

Jag lagade mat som bestod av älgstek, kantarellsås, pressad potatis och gele. Glömmer ta fram salladen jag hade gjort......hmm.....

När de ska köra hem är mellansonen snabb och kastar sig in i min bil, kör iväg och vänder bilen. Då är min äldsta son snabb och backar ut så mellansonen måste backa tillbaka!! Han sticker ut huvudet o skäller på nåt totalt obegripligt "språk" varvid äldsta sonen skriker "backa"!

Mellansonen backar men skäller vidare på det obegripliga "språket" men när hans bror gasar förbi så ska han köra framåt....då kommer hans pappa o tar plats med sin bil och sonen får backa ännu längre bak igen (hade inte grannen haft för vana att alltid parkera på vägen hade detta aldrig hänt men vissa grannar glömmer att de har egen uppfart).....sonen skäller på det där obegripliga "språket" även till pappan.

Han kommer sen körande förbi där jag står vid grinden och beklagar sig högljutt för mig på det obegripliga "språket".

Jag svarar på samma "språk" och ser en tjej med sin hund komma förbi....måste säga att hon såg aningen förvånad ut och skyndade på för att komma förbi oss....mohahaha!!!

Fryser emellanåt rätt mycket om mina fötter.

Har dessutom problem med känseln i dem så jag behöver ha lite tjockt under så jag inte känner när jag trampar på mattkanter eller en sladd eller ett skosnöre för DÅ gör det megaont i fotsulorna!
Tappar dessutom mycket skinn nu under fötterna och runt tårna. Ser inte klokt ut   

Men jag fick en gåva i form av ett par nya rosa och fluffiga sockar. Eller kan man kalla det fluffiga knästrumpor?  

Väldigt sköna att ha på fötterna när jag ändå bara är inne och hasar omkring här.

Min enögda piratkatt tittade länge och misstänksamt mot dem men efter ha luktat på dom så blev de uppenbart godkända för han la sig ner och somnade igen.  

Igår kom min utbytesstudent hit igen efter ha varit utackorderad hos min son då hon var så förkyld och jag är infektionskänslig.
Dock är hon fortfarande lite snuvig men jag hoppas det värsta ska vara över nu.

Mina biverkningar är inte över än. Ont i kroppen men ändå mindre smärta nu. Fötter o fingertoppar är inte så roliga, näsan har börjat droppa, svamp i vissa hudveck och ögonen är torra så det känns som att hornhinnan skrynklar sig.

.....Ja så fick det bli igår.

Hon fick flytta!!!!

Men inte för att hon är elak, dum eller inte passar in här utan för att hon haft oturen att bli förkyld och jag har oturen att ha cancer, vara på cellgifter och ska inte vara nära dem som är riktigt förkylda.

Så hon flyttade till min ena son. Han har införskaffat en bäddsoffa strax innan vår utbytesstudent kom så den kom väl till pass nu.

Fördelen är att hon slapp ta buss innan hon ska på tåget till skolan idag.

Saknar henne här gör jag redan men för att skydda mig själv fick detta bli den tillfälliga lösningen!