Idag är det 4 år sedan jag vaknade till efter mitt nattpass på sjukhemmet av att det damp in massa sms och telefonsamtal i min mobil där folk undrade var jag var och om jag levde!
Vaddå om jag lever!!????

Och jag tänkte "jag är ju här i min säng....yrvaken...är de rent vimsiga borta i Sverige"

Raglade upp och fick veta vad som hänt på Utöya. Svårt att ta in detta. Det är ju så fel....massa ungar med hela livet framför sig. Fel att döda någon alls men dessutom barn......