CIJAS blogg-bo
När jag och maken var på vår planerade resa i Spanien så passade min bror, hans fru och min ena son på att fylla år.
Men nu kom vi hem lite tidigare än beräknat så sonen fyllde år någon dag senare.
Men då hade vi redan bokat in kalas helgen efter så dagen innan min behandling så hade vi ett litet kalas här för dem alla 3.
Det skulle vara bara kakor men i sista stund beslöt vi oss för att ha fruktsallad istället för tårta.
Blev uppskattat 
Kalaset var trevligt. Mycket skratt och väldigt god fruktsalla om jag får säga det själv 
2 kusiner i soffan
2 andra kusiner
En morbror, en förkyld son och en son som jobbar natt (och sover på dagen)
NAVELBINE + SKRIK
Så kom dagen när jag skulle ta min nya cytostatika. 
Kan ju verkligen säga att pillrena var stora!
Så stora så jag började undra om det inte var stolpiller de skrivit ut till mig!!
Var rädd den skulle vara jobbig att svälja då jag har svalgpares och man får inte heller skada höljet så jag vågade knappt hålla i den ens då mina naglar är hemska och en reva på kapseln så hade den inte kunnat användas.
Men det gick bra att ta den. 
Tänkte att nu tar det väl 3 dagar innan jag får biverkningar. Så fel jag hade! Det tog bara några timmar och så satt jag där och ville bara spy! 
Efter ett dygn av illamående och nedstämdhet så längtade jag hem och ville bara hem i min egen säng.
Vi beslutade oss för att boka om vår hemresa.
Kostade lite extra men det fick det göra.
Så vi åkte hem 4,5 dagar innan vi skulle. Den dagen vi åkte kom det mycket sämre väder så det kändes ju lite extra bra bara det! 
På flyget hem igår satt vi bredvid en styck övertrött bebis.
Inte precis vad man drömt om när man steg på planet.
Ni vet en såndär liten bebis som inte skriker "baraföratt" som vissa äldre ungar kan göra!
Han var 4 månader men så stor att man trodde han var 6 månader. Dock hade han röstresurser som 10 bebisar ihop! 
In med öronproppar lite här och var såg jag (även jag) så dämpade det ljudet lite.
Det var ju baby-skrik.....inte tjuriga barnvrål!
Mamman kämpade verkligen med honom och bara det gjorde att man inte ens blev irriterad (värsta är ju lata föräldrar som inte gör nåt åt sina vrålande ungar).
När mamman skulle hämta mat fick jaaaaag fick hålla honom! JAG!!! 
Men så lycklig leende en styck liten pojke blev när jag ställde mig upp med honom och han såg alla människor på planet där alla av någon mystisk orsak kände till honom också! 
För att inte tala om hans förälskelse i mina glasögon! Finns det något finare än dem sa hans ögon
😂
Sen var han go och glad och när vi landade.....då sov Tage gott 
Finns det inte parkeringsplatser lediga på sidorna kan man alltid parkera i mitten
Det var mycket folk vid havet denna dagen....vi var 2 av dem
NUTELLAPIZZA OCH BEACH-HOUSE
Vi har bra väder här i Spanien. 
Först var det runt +30C varje dag men efter att regnet kom så är den nu runt +25-27C och det är bättre iallafall för min del! Nätterna är lite kyligare men det behövs så man slipper ligga hela nätterna och svettas.
Vi har testat nutellapizza men det var inget som jag gör om. Det var inte oätligt men det var alldeles för sött. Hade passat till ett barnkalas!
Vi har varit ute och kört och åkte till La Marina där vi var på stranden en stund. Där hade de även hus mitt på stranden. Spanska beach-house?!
Infektionen i fingret har lagt sig helt nu. Underbart!
Jag har betalat alla fakturor gällande detta. Får ta kontakt med mitt försäkringsbolag när jag kommer hem.
Ville ha ut min medicinska journal så den skrev sköterskan för hand då läkaren hade skrivit den i ett sms till henne!
Lite originell journalhantering de har på den kliniken måste jag medge.
Och var jag än hamnar så får jag oftast en katt i släptåg.
En dag vid poolen hade jag besök av denna lilla kattunge. Att sitta och läsa min bok var stört omöjligt för då skulle katten ligga på boken
Har förstått att katten tillhör en av de som bor i området permanent och den är välskött.
Har under dessa veckor inte sett mer än en katt som möjligen kan vara en vildkatt. Har inte heller sett massa hundar utan ägare heller.
Och det är ju bra det!
Jag har en hel del dödsångest och längtar hem. Det har jag aldrig gjort förr när jag varit ute och rest.
Saknar min enögda piraktkatt, mina ungar och alla andra jag tycker om (och som tycker om mig såklart haha).
Har dödsångest på nätterna numera och det är jobbigt! 
Vi har pratat om att jag ska boka ett flyg hem tidigare än beräknat men det kostar också en del och sedan vet jag att detta blir nog min sista resa så här länge från hemmet så jag vill ju innerst inne vara kvar.
Men jag har fått mer ont och har svårt att smärtstilla mig! Tror det är en bidragande orsak till ångesten. 
Nutellapizzan.
Spanska beach-house.
Och min lille följeslagare vid poolen
MOT ALLA ODDS
Vi begav oss iväg mot Spanien.
Mot alla odds så kom vi iväg.
Hade ju krångel med apoteket dagen innan avresan gällande nya cytostatikan.
Och sedan vad gällde kortisonen.
Sonen hämtade ut nya cytostatikan och den rätta kortisonen. Så långt var allt bra!
Visade sig då att cytostatikan ska vara i kylskåp.
Jaha, hur många tar med kylskåp till Spanien?
Så nu blev det att äldsta sonen fick ringa tillverkaren och fråga HUR noga det var med att ha dem placerade kylskåpskalla och hur länge de skulle kunna vistas i rumstemperatur.
Han blev kopplad till Frankrike där tillverkaren av cytostatikan finns.
Kunde vara i rumstemperatur kortare stund men helst inte alls över 20 grader. Bäst var mellan -2 och upp till +8.
Sonen inhandlade en kylbag, 2 små vattenflaskor och förpackade tabletterna i plastpåse och tidningspapper.
Ner med det i kylväskan och en termometer i väskan ihop med de frusna små vattenflaskorna.
Och så begav han och ena brodern sig iväg till mig och min make i Spanien.
De fick såklart inte igenom vattenflaskorna i säkerhetskollen och det hade vi räknat med att det skulle bli så.
När de väl var igenom säkerhetskontrollen så fick de jaga is och väldigt iskallt vatten.
Väl framme hos oss i Spanien så visade det sig att temperaturen varit perfekt hela vägen.
Så nu är alla mina mediciner på plats i Spanien. Och den 17/10 börjar nästa omgång cytostatika tas.
När jag och maken en vecka tidigare åkte till Spanien fick vi åka fin bil inne på flygplatsen ut till gaten.
Maken passerade säkerhetskontrollen men det pep såklart när jag gick igenom.
Eftersom jag inte ville platta till min protes så beslöt jag mig för att ha den på mig under resan. Har den sällan på då det gör ont efter ett tag.
Det var den som gav utslag.
Inte för att där är metall men för att jag blir för varm på området av den. Så tydligen piper de där apparaterna av värme med
Hon som kollade mig hade varit med om detta på fler bröstopererade kvinnor som kom genom med protes på sig!
Måste medge att det såg lite kul ut när jag skulle kollas exra. Fick snurra på en platta och utslaget var så centrerat på just det bröstet.
Väl framme i Spanien så tog jag av den och har till dagens datum inte använt den igen här.
Vi kom fram till huset vid midnatt. Dagen efter fick jag ett bryt med tårar och ångest över min diagnos och jag var verkligen trött.
Visade sig också att ett par av grannarna var ordentligt högljudda. Inte på det vanliga spanska viset (spanjorer är överlag mer högljudda än svenskar) utan kvinnan i huset formligen skrek konstant från morgon till midnatt!
Snacka om att vi fick huvudvärk då det inte är så välisolerat i Spanien. Hade hon gäster så hörde man knapp dem för hennes oväsen.
Vi blev sagolikt överlyckliga när de flyttade därifrån och troligen flyttade de hem till sitt hus som nog låg långt ut i djungeln där hon säkert skrek till släktingar istället för att ringa dem!
När mina barn kom så upplevde de också det som en befrielse när den kvinnan flyttat härifrån.
Första veckan gick åt till att försöka hämta mig själv från botten.
Ville mestadels hem igen och bara få dra mitt täcke över huvudet och få sova.
Men vädret var iaf väldigt varmt.
Men det blev bättre.....och även sämre....
Chauffören och bilen som tog mig till gaten
Huset vi hyr här.
På väg ner till stranden
Vädret var varmt!