Så blev leverbiopsin gjord igår.

Jag hade i färskt minne hur det var med biopsin i bröstet där bedövningen inte tog, fick ingen premedicinering och när de var inne i tumören och tog en bit så var smärtan så stor att jag skrek rakt ut och tappade andan.
Jag var helt inställd på att hela bröstet hade exploderat så ont det gjorde!! Vill dock tillägga att läkaren inte var burdus på något vis.
Med detta i bagaget så var jag helt hispig inför leverbiopsin.   

Kom till avd på Csk för att de skulle fixa till mig innan biopsin. Fick en säng att ligga i.

De skulle sätta nål i armen men det är jag anti mot sedan en sköterska på akuten i ett annat sjukhus i nordöstra Skåne stack fruktansvärt illa och bemötte min stickrädsla med absolut ingen empati och ansåg att venportar inte tål kontrast så där ville hon inte sticka utan det måste vara i armvecket! Detta har lett till att annan personal frågar varför de inte får sätta nålen i armen och då förklarar jag detta!

Det togs PK-prov på mig via venporten där jag nu hade nål och som tack vare läkemedlet konakion hade kommit ner till rätt nivå.
Hade den inte gjort det hade jag fått någon annan medicin (minns inte namnet)för enligt läkaren skulle biopsin göras idag! Och just där och då var det skönt att få höra detta!  

Fick premedicinering men när jag kom ner till ultraljudsrummet så skakade hela jag.
Var tal om att de kunde skjutsa upp mig till avd igen så jag kunde få ångestdämpande och komma ner igen.
Nej minsann tänkte jag! Andas andas....andas andas....du klarar det intalade jag mig!
Jag berättade om förra biopsin och de visste redan om min rädsla.
Och så kände jag att medicineringen jag fick på avdelningen började göra verkan.
Personalen var väldigt proffsiga och läkaren var helt underbar i sitt bemötande.  
De berättade varje detalj de skulle göra på mig (önskemål ifrån mig). Äldsta sonen var med mig inne i rummet och maken väntade utanför. Sonen såg på ultraljudsskärmen när de tog biopsin från den stora metastasen.
Jag blev lovad att de inte skulle sticka förrän bedövningen verkligen tagit på mig och detta höll de verkligen.

Läkaren ritade en prick där han skulle sticka, jag fick ligga exakt stilla, sen var det "andas in....andas lite till...stopp!" osv
De plastade in apparaten så enbart skärmen syntes. Knappt ens att lilla jag syntes bland alla sterila dukar som lades överallt på mig  :O

Jag låg lite på min vänstra sida och fick en kudde under baken så jag kunde ligga bra och framförallt ligga stilla!

Så stack han, jag var fundersam om nålen var inne för faktum är att det knappt kändes!
Japp, den var på plats sa de och sonen intygade också detta.
För säkerhetsskull så tog de en andra biopsi så jag ska slippa göra om det igen ifall de behöver mer material.

När de tog en bit av tumören så knäppte det till men läkaren var skicklig för han ryckte inte till och det gjorde inte jag heller. Jag blev mest förvånad över att det var klart.  

Fick se rören med bitarna i. Såg ut som små ynkliga vita maskar med lite rött o ena änden.
Var det allt? Jag hade trott de skulle ta en rejäl bit.  

Eftersåt kom jag upp till avd igen, fick alvedon för smärtan från biopsin hade jag i axeln (det är vanligt att det blir så) somnade och sov i princip tills jag skulle hem. Fick ett par mackor och äppeljiuce av personalen.
Var grymt yr när vi skulle hemåt så jag kunde knappt klä på mig själv. Allt bara snurrade. 
På måndag ska det göras en DT men jag blev inte klok på varför. Kanske för att se var metastaserna ligger?
Nålen i venporten är kvar för det ska ges kontrast på måndag och på så vis slipper jag bli stucken igen!

Väl hemma så spydde jag kaskader och sedan var magen tom och det var jag också. Försökte äta igen efter en stund, blev 5-6 tuggor och sen var jag mätt och som vanligt lite illamående.

Tog en antimåillapiller och kikade lite på en film. Ett blåmärke började träda fram på ryggen så det skulle vi ha koll på då det innebär att det blöder inne i kroppen och det får absolut inte bli värre.

Idag då?
Väldigt illamående, mindre yr, trött, mörbultat, ont i axeln och sidan.
Somnade vid halv 2 inatt och vaknade vid halv 7.
Vet ni vad? Jag saknar att få leva, att få njuta av livet och bara få vara frisk!  

Är så mycket jag vill göra och fixa. Kommer jag att hinna????? Kommer jag att hinna komma ner till min pappas grav igen?? Hinner jag ner till släkten i Australien?? Hinner jag göra alla fotoalbum till mina barn??? Hinner vi med Spanien????

Nu är det några dagars helvete som väntar innan jag får veta svaren.  Ovissheten är det jävligaste!!!!

#levercancer

#metastaser

#leverbiopsi