Trött på mina flisande naglar och nu har jag fått rådet att inhandla gelelack.
Sagt och gjort, det handlade jag idag på kicks .
Handlade ett nagellack också. Hade gärna velat handla i någon glad färg som syns men jag tänkte att jag får nog börja med något diskretare.
Men jag vill ha mer och mer färg i mitt liv så det blir säkert en starkare färg nästa gång men nu är det testing som gäller.
Det jag köpte var Depend 7 day.
Idag är jag tokigt trött efter arbetsträningen så idag har jag inte ork att pyssla med det men kanske imorgon...eller nästa dag?
Satt och läste bruksanvisningen och när jag läst igenom den så insåg att jag att jag läst den på norska utan att inse det!
Nåja, jag har ju jobbat i Norge och norksa är inget knepigt språk att förstå.
Idag var det sista dagen för behandling inne på onkologen.
SISTA!!!!
Kvar har jag sedan sjukgymnastbesök, kbt, vattengympa och bröstmottagningen. Men INGA fler behandlingar på onkologen!!!
Min sista behandling på onkologen....wow....varit där var tredje vecka sedan i 24 juli 2014.....nu är det över med det....förhoppningsvis för resten av mitt liv!!!!!! Behåller dock venporten ett tag då jag inte har obehag av den och som en liten konstig "livförsäkring". Sen känner jag inte för mer operationer just nu! Du kan se att den sitter ovanför höger bröst. Det är via den jag fått alla mina behandlingar.
Mina känslor är omtumlande och har så varit hela denna dagen.
Ena stunden gråter jag av lycka, nästa är jag förstummad över att jag lever.....snacka om höjd och dalar idag!!
Bjöd personalen på tårta. Det är de värda för de är oerhört empatiska och lyhörda! :)
Vill bara dela med mig av all min glädje till er alla
Nu har det gått ca tre dagar sedan jag hade möte med Försäkringskassan
Nu är det bokat att jag börjar arbetsträna den 18 augusti och den dagen är det 14 månader sedan jag opererades och påbörjade denna obokade resan!
"14 månader i helvetet "har jag lust att skrika men samtidigt har jag lärt och lär mig fortfarande oerhört mycket om mig själv och om andra människor.
Nya vägar öppnas, nya vänner kommer, jag har fått en hel drös "rosa systrar" och så har jag fått bli fotomodell för en dag inför en kalender.
MEN jag vill ändå aldrig mer behöva uppleva en sån här resa!!!!
Känner mig rent ut sagt fullärd nu!!!
Men trots alla biverkningar som jag fortfarande har kvar så väljer jag att ge jobbet en chans eller är det kanske jobbet som ger mig en chans?!
Jag som ville vara duktig och känna att jag fixar allt grät på Fk när jag började fatta att jag ska komma tbx till jobbet.
Och nu när jag skriver det kommer tårar igen.
Wow, jag är på väg tillbaka.
Vägen har för mig varit grymt krokig och är fortfarande krokig men jag har inte gett upp.
Får tacka min envishet för detta eller som maken säger: "du har sån livslust".
Ja det har jag kanske utan själv insett det.
Men nu kan jag äntligen skrika "JAG SKA BÖRJA ARBETSTRÄNA!!"
Skulle kunna krama hela världen så glad jag är över detta!!
Kram på er alla
Trodde väl aldrig jag skulle skaffa en sån här men nu är det gjort och jag har idag provat den när jag var ute imorse och lufsade runt. Jag kan inte påstå att jag springer direkt...snarare lufsar och haltar en del när jag försöker ta mig fram liten runda utan rollator.
Men en dag så kanske jag med kommer att ut och småjogga.
Den var enkel och sätta fast runt armen.
Har sett folk ha sådana men de är oftast svarta så därför valde jag en rosa!
Firade ena sonen häromdagen. Först ville han inte bli firad men med en mamma som gillar att fixa med kalas så hade han inte en chans.
Enda chansen han såg var när han sa"då kan vi ha det hemma hos dig mamma"
Japp, så blev det......haha
Det blev smörgåstårta....mums....
och sen en tårta som hans flickvän fixat.
Rosa är inte sonens favoritfärg men jag valde att ha den så eftgersom det blev lite av en symbol för min ettårsdag samtidigt och det var helt ok.
Men vad den andre sonen gjorde bakom han som fyllde år undrar vi nog allihop...ser ut som om han tänkte käka upp sin bror