CIJAS blogg-bo
Åkte motorcykel i torsdags. Dagen efter jag fick behandling.
Hade velat köra på egen hand men skakningarna som var i kroppen (en biverkning) var för starka så jag vågade inte ge mig iväg på egen mc. 
Så det blev att åka mc. Inte kunna styra själv! Hmm....måste medge att jag föredrar att köra själv.
Menmen, det var bättre det än inte komma iväg alls. 
Och vi blev några som gav oss iväg och det var bara roligt! 
Men jag fick lägga mig en stund på en bänk och liksom "räta" ut kroppen. Blev väldigt fort trött märkte jag.
Men jag fick iallafall komma ut på en mc-tur 
GÅVA, MARKÖR OCH POKEMON GO
När posten kom idag blev jag väldigt glad. För i ett av breven låg dessa fina örhängen som en present till mig från en vän jag aldrig träffat mer än via internet.
Imorgonbitti ska jag ta nya prover för att se hur jag ligger i mina värden. Om det blir en behandling eller inte avgörs imorgon!
I Skåne tas det cancermarkörer regelbundet när det gäller flera andra cancersorter men inte när det gäller just bröstcancer.
Detta måste man själv begära. Flera andra landsting har det i sina vårdplaner så det tas med automatik på deras patienter.
Detta visste jag inte om men nu begärde jag den och provet är taget men eftersom där inte är något tagen på mig innan så finns det såklart inget att jämför med heller. 
Igår fick jag svaret. Under 30 är toppen att ha.....mitt ligger dock ärmare 800 än 30 och det kan man inte kalla "toppen" precis! 
Som tur är så finns det cancergrupper man kan ventilera sånt här i så jag förstod rätt fort att nu gäller det att försöka få läkaren att inse att det behövs tas en till i samband med röntgen för då kan man se om de kommande behandlingarna som jag får nu (efter provet är taget och innan röntgen är taget) hjälper eller om de är värdelösa på mig!
Då finns där något att "gå efter" när de har både röntgensvar och 2 provsvar.
Men jag vet inte om jag kan få läkaren att gå med på ett till. Här handlar ju allt om pengar inom vården!
Nu har spelet Pokemenon Go släpps och jag måste medge att jag hade önskat det hade funnits när alla mina barn bodde hemma hos mig och att de spelade det! 
Då hade man aldrig behövt tjata på att få någon av dem att gå ut med soporna 
De fina örhängena jag fick
KALAS, ROST OCH ENERGI
Har varit på ett kalas i helgen. Det var ett syskonpar som fyllde år.
Dock kunde inte min ena son vara med men de andra 2 följde med.
God mat, mycket skratt och mycket folk. Var väldigt trevligt!
Och så dansade födelsdagspersonerna till en låt när alla gästerna sjöng! 
Kvällen gick jättefort och jag är så glad att jag orkade vara med hela tiden!
Väl hemma kom mina söner på att de skulle utmana varandra på en fight.
Resten av helgen har jag varit hemma, tagit det lugnt och verkligen försökt hushålla med den lilla energin som nu börjar så smått att komma tillbaka innan det är dags att dränka den igen i cellgifter!
Var dock ute idag och småpillade med lite rostfläckar på bilen ihop med yngsta sonen.
Det var väl ungefär det jag orkade med. 
Har vilat mellan varven men faktiskt inte sovit under dagen. Har även orkat vara med att planera veckans mat och det är längesedan jag orkade det (känns iaf längesedan!)!
Så lite mer energi har återvänt nu men det gäller att hushålla med den.
De starkare smärtstillande till natten har gjort att sömnen blivit lite mer sammanhängande vilket är bra!
De dansade minsann bra
Snygg frisyr man har fått numera. Känns som om jag har både mittbena och sidbena på samma ställe!
#snyggfrisyrjagvet
#rostpåbilen
#födelsadagsfest
MAKALÖST TRÖTT OCH MYCKET SMÄRTOR
Fick behandling i tisdags.
Läkaren kände även på knutan som i ärret över där ena bröstet suttit. Kände den för ett par veckor sedan. Han kände den också men vi ska avvakta lite och följa den. Den var för hård för att vara en fettkörtel men han trodde ändå inte att det är en tumör....än!
Jag lägger till ordet "än" i allt som har med cancer att göra numera.
Fick iallfall behandling nummer 5. Räknat med att jag ska ha fått 8 stycken innan CT ska göras i nästa månad. Men ska det bli så att mina värden är för dåliga så får jag återigen vänta en vecka.
Och då känns det nästan meningslöst att hålla på. Att få veckobehandling varannan vecka ger inte samma kraft som att få det en gång i veckan.
Jag kan tyvärr inte göra något åt de värdena själv men jag vet att man kann få en spruta som kan sätta fart på kroppen. Dock ges dessa inte så gärna vid veckobehandlingför då väljer de hellre att sänka styrkn i dosen.
Känns lite som "ja men hon ska ändå dö så vi slösar inte pengar på henne"!
Men nu har jag fått info att det finns en sorts spruta att få även för de som får veckobehandling. Dock tar kroppen rätt mycket stryk av att få dem enligt den information jag fått av dem som får dem.
Men å andra sidan så tar kroppen mycket stryk av metastaserna och cellgifterna också!
Hoppas iallafall att jag ska klara dessa första 8 omgångar cellgift utan att den behöver sänkas. Sen får man ta nya ställningar efter röntgen nästa månad!
Blev konstigt nog inte så trött samma dag efter denna gången. Men nu hade jag lite mer energi också. Fast å andra sidan så drog cytostatikan bort den energin i snabb takt och jag blev enormt trött och har fått mer ont.
Så pass ont så jag har fått ta till starkare smärtstillande.
Natten till fredagen sov jag knappt 1,5 timme, svettades mängder och till slut tog jag tempen. Ja, den var då verkligen inte så hög för den var bara 35,9C!
I torsdags jobbade jag. Det gick dessvärre lite trögt.
Börjar så smått att inse att jag behöver nog få vila mer. Jag jobbar 4 halvdagar och får en behandling den dagen jag är ledig. Blir sämre och sämre efter varje behandling nu.
Ska ta upp det med läkaren och jag vet att det inte blir problem med att få sjukskrivning för läkarna har varit på mig från början då jag jobbar inom vården. Problemet är mer att jag inte vill vara sjukskriven för jag älskar verkligen mitt jobb och jag får mycket positivitet därifrån men rent fysiskt så börjar kroppen säga nej! 
Kanske man kan jobba 25% ett tag? Kanske jag bara behöver en liten paus?
Håret är väldigt tunt nu men jag har inte rakat av det ännu.
LITE TRÅNGT I BILEN
En väninna till mig kör folkrace.
Nej, jag tänker inte börja köra det. Det räcker med att jag kör mc! Verkar vara lugnare att köra motorcykel än folkrace
Maken blev dock nyfiken på hennes bil så han tråcklade sig in i den trots att det uppenbart inte var det enklaste för honom. Är ju inte direkt det rymligaste sätet som fanns där och så var där skydd på sidorna av sätet.
Han lyckades t.o.m starta bilen. Men hur svårt var det? En stor rosa nyckel att vrida på. Gick inte att missa den
Sen kom det ett större problem för honom. Han kom inte ut därifrån.
Han försökte och försökte och fick till slut hjälp av bilens ägare som gav honom en hjälpande hand!
Jag avstod att sätta mig där för då hade jag säkert suttit kvar där fortfarande
Utöver detta så fick vi supergod äppelkaka till fika
Var en trevlig eftermiddag med många skratt och tokigheter
Inte det enklaste att att sig ut och det blir inte lättare av att man inte kan hålla sig för skratt