CIJAS blogg-bo
KOLOSKOPI AVVERKAD
Har nu genomgått den där koloskopin som jag har fasat för i flera dagar!! 
Tog en lugnande och en smärtstillande innan jag skulle dit. Ville inte behöva bli stucken i armvecket och jag fick veta att de inte stack i venport.
Men oj vilken effekt de lugnande pillret hade på mig... jag var helt "av banan"! 
Den smärstillande vet jag inte om det var jätteeffekt av men om det var det så är jag tacksam för att jag inte var utan den!
Blev vinglig i kroppen och hjärnan blev dyngmossig rätt snart.
Höll på att somna på soffan i väntrummet och sonen fick putta på mig flera gånger! 
Sen blev det min tur och jag fick då ta av mig på underkroppen och ta på mig ett par blå prasselshorts med öppning i baken.
Det kändes iallafall bra att slippa vara helt naken på underkroppen! Man är tillräckligt utlämnad som det är ändå.
Jag snubblade fram mot britsen och höll på att ramla men kom till slut mig upp på britsen med hjälp av sköterskan.
Läkaren kom och han var en pratsam gubbe.......ja han pratade faktiskt hela tiden. Först om vad han skulle göra och så tjatatde han om att slappna av osv.
Jag försökte verkligen slappna av men trots att jag tyckte att jag var avslappnad och det gick hyffsat bra så tjatade läkaren ändå ändå om att jag skulle slappna av.
En stund hade jag lust att säga "kan du vara tyst så jag kan slappna av ifred"????
Men det gick ändå rätt snabbt och sköterskan var imponerad att det bara tog 10 min att få kameran hela vägen in till tunntarmens början. Jag som nästan fick känslan att jag var den mest stökigaste patienten de haft på år och dagar. Men så var det inte....ibland kan det ta ända upp till 40 minuter....
Gjorde riktigt ordentligt ont 2-3 gånger och då tappade jag andan helt och ville helst hem direkt. 
Samtidigt så skulle jag försöka andas rätt och slappna av.
Värst var när det passerade "kurvorna" och när det passerade förbi naveln....kändes som att smärtan aldrig skulle ta slut!
När han kommit fram på plats i slutet av tjocktarmen kunde han även se liten bit i i tunntarmen.
Men så skulle kameran nu dras bakåt och då kunde jag kika på skärmen för då kände jag lite obehag men absolut ingen smärta. Jag tyckte det såg bra ut det jag såg så jag fick ju såklart ett hopp där jag låg.
Sen var det klart och jag fick beskedet direkt:
*INGA POLYPER
*INGA TARMFICKOR
*INGEN TUMÖR
*INGEN METASTAS
LYCKA 
Då började jag att gråta varvid läkaren fråga om jag var ledsen och ja sa bara "nej, jag är glad!"
Jag började skaka i hela kroppen samtidigt som tårarna kom mer och mer. Sköterskan ville att jag skulle åka hem till någon som var hemma och inte bara hem till ett tomt hus då jag fortfarande var rejält påverkad av tabletterna jag tagit (blir otroligt påverkad av mediciner).
Så sonen skjutsade mig hem till min mor då hon hade innan smsat att jag kunde komma inom dit.
Väl där var jag inte den mest sociala människan för sonen hjälpte mig in i en säng och där somnade jag för att vakna 3,5 timmar senare.
Nu är jag hemma och det har det gått ytterligare timmar och jag är fortfarande påverkad av medicinerna. Jisses!
Men just nu är det en annan sak som betyder mer...och det är att där var inga farligheter!!!
Så som det ser ut så är det medicinerna jag tar dagligen som ger mig en del biverkningar.
De snygga blåa pappersshortsen som jag var glad att jag fick ha.
Så här är en bild på hur koloskopi går till. Kameran som sitter främst ska igenom hela tjocktarmen och vid varje "krök" den ska passera känns det rejält.
Efter kameran kommit till första kröken uppevid så fick jag lägga mig på rygg.
SISTA DAGEN PÅ ONKOLOGEN + TÅRTA!!!
Idag var det sista dagen för behandling inne på onkologen.
SISTA!!!!
Kvar har jag sedan sjukgymnastbesök, kbt, vattengympa och bröstmottagningen. Men INGA fler behandlingar på onkologen!!!
Min sista behandling på onkologen....wow....varit där var tredje vecka sedan i 24 juli 2014.....nu är det över med det....förhoppningsvis för resten av mitt liv!!!!!! Behåller dock venporten ett tag då jag inte har obehag av den och som en liten konstig "livförsäkring". Sen känner jag inte för mer operationer just nu! Du kan se att den sitter ovanför höger bröst. Det är via den jag fått alla mina behandlingar.
Mina känslor är omtumlande och har så varit hela denna dagen.
Ena stunden gråter jag av lycka, nästa är jag förstummad över att jag lever.....snacka om höjd och dalar idag!!
Bjöd personalen på tårta. Det är de värda för de är oerhört empatiska och lyhörda! :)
Vill bara dela med mig av all min glädje till er alla
YAMAHA R1 OCH ONKOLOGEN
Igår var det åter behandling på onkologen.
Nu var det nästsista behandlingen jag ska ha. Fick den i min subkutana venport som är en Power Port.
Minns när jag började min behandling och kände att allt var en evighet och när jag var mitt inne i allt så var det ett töcken och tid och rum bara försvann från mitt liv!
Men nu är jag här. Har fått veta att min CT över bröst och buk inte visar på några tumörer vad de kan se i dagsläget.
Känns såååååå skönt!!!
Kan jag kanske få ett ljus i tunneln nu som jag kan få komma ut till?
Fast hur man än gör så finns tankarna på cancern i skallen ändå....tror aldrig jag kommer ifrån det, tyvärr 
Dagen innan behandlingen hade jag bestämt att jag skulle köra mc som igår. Men då hade jag glömt att jag skulle ha behandling (minnet är inte så bra längre) så jag tänkte ju inte på tröttheten som kommer efter behandlingen.
Slutade med att jag fick åka med min kompis och jag hoppades så att han skulle komma med R1:an. Och så kom han och han måste ha hört mitt hopp för han körde på just R1:an 
.....! Jag kallar den för Ekorre-cykeln för som passagerare sitter man hopkrupen som en liten ekorre hahaha
Wrooom så bar det iväg....och även vädret var på bra humör igår!
Väl hemma så var jag rejält trött.....men ändå nöjd :)
DUNK-DRICKA.....BARA ATT ÖSA I MIG!!!
Det är väl konstigt?!?! 
Man får remiss till en CT (röntgen) och går och tänker att det skulle vara skönt om man får en snabb tid.
Så kommer tiden som faktiskt är rätt snabb.
Vad tänker man då?
Jo då undrar man om de misstänker tumörer eftersom de ger mig tiden så fort!
Och med tiden så kom även information om att jag skulle dricka kontrast en timme innan CT:n.
Hur god är den på en skala 1-5???? 
Sagt och gjort...jag packade ner lite päronkräm så jag kunde varva den där drickan med en sked päromkräm och därmed få bort den där äckliga smaken på kontrastmedlet.
Så kontrastmedlet slank ner....en hel del tack vare päronkrämen.
In och ligga på britsen, få satt nål i min power-port (en venport som sitter under huden) där kontrast skulle sprutas in i blodet.
Så började det hela.....jag blundade. Vet att många få panik när de ska in i den där "tvättmaskins-liknande grejen" men blundar man så går det lättare.
Sen sa de ifrån "nu sprutas kontrastet in"....ja det kände jag för man blir jättevarm ända ut i fingertopparna och så känns det som att man kissat på sig!
Var beredd för jag har gjort detta innan men ändå vänjer man sig inte vid tanken att man kanske ändå HAR kissat på sig trots man inte gjort det....
Det tog inte lång stund innan jag var klar och så drog de ut nålen ur venporten.
På vägen hem var jag trött....låg och slappade i soffan när jag kom hem.
Även om det inte är en jättegrej med en röntgen så tar det på mina krafter ändå.
Nu är den där ovissheten här! När man ska vänta och vänta och vänta på ett svar. Få besked om de har sett några metastaser eller någon annan form av förändring/ar.
Ovissheten är det värsta, att inte veta, ha en hjärna som balanserar mellan toppar och dalar i tankarna om där kan vara något eller inte!
SNART ÖVER...
Nu är det tre behandlingar kvar av det som heter Herceptin. Man får detta ämne in i kroppen för att återfallsrisken ska minska lite. Är tumören HER2 pos så är återfallsrisken väldigt stor.
Nu har jag 3 behandlingar kvar. Sen ska det göras ett nytt ultraljud på hjärtat när dessa 3 är över. Detta för att se så att hjärtat inte skadats av behandlingen.
Efter det så ska min subkutana venport opereras ut.
Det är i den man få in ämnet i droppform.
Att ha venport är bra att ha när man ska ha kontrast på röntgen också för då kan de ge det i denna venport.
Mig stör det inte att jag har den kvar. Problemet är att där är en liten förhöjd risk för blodpropp så jag måste ta blodförtunnande sprutor.....och jag som är spruträdd.
Men nu är det vaniljglass med krossad choklad som gäller .....MUMS!
