CIJAS blogg-bo
STÄMPLAD OK PÅ RUMPAN :D
Med stämpel OK i rumpan efter 1-års läkarbesök på onken igår så firade jag med att köpa mig en hatt 
.....denna soliga dag! Passade på att äta en glass med när jag ändå var på stan.
Har en hatt hemma som jag köpte i Australien men denna är enklare att ha på mig och den är mer luftig 
Nu är det CT av revben som gäller, tid till Vårdcentral för fortsatt medicin o sjukskrivning, fortsatt sjukgympa, kbt, lymfterapeut o så har jag tre behandlingar till på onkologen som gäller! Och så ska venporten opereras ut. Du kan se ett ärr nedanför mitt halsband på fotot...innanför där sitter venporten och så går det en slang upp mot halsen för att sen gå ner till hjärtat.
Nu börjar jag se lite ljus i tunneln o om allt går som jag hoppas o ber på så ska jag kunna börja arbetspröva i mitten av aug.....med el utan rollator 
Så länge jag inte ska skickas iväg att gå långa sträckor så tror jag att jag ska klara det rätt bra.
Minnet är kasst men det blir bättre....är ljudkänslig...svårt med koncentrationen osv...men allt ska bli bättre och bättre efterhand så.... 
Är så glad idag så jag i rena farten hälsade på läkaren som sydde mig illa utan tänka mig för..... 
FÖRSTA CELLGIFTET!!!
Har varit totalt deckad sedan jag fick första cellgiftet.
Värmen har hjälpt till att decka mig riktigt och vissa dagar har jag varit helt inställd på att min sista stund var kommen eller om någon kunde ta livet av mig för jag orkar inte ens göra det själv.
Nu börjar jag skönja ett ljus i tunneln.
Fick min första FEC-behandling förra torsdagen. Först skulle nålen in i venporten. Fy vad jag var nervös. Hade ingen anhörig med mig (ingen av barnen hade möjlighet och maken var inte intresserad) men kuratorn var urgullig och kom dit så hon höll min hand.
Sen satt den där...nålen i venporten! Mådde ju nästan illa bara jag tittade på den så jag gömde den under skjortan.
"Syns inte finns inte"-stuket!
Först en spruta med kortison, sen första sortens cellgift....är väl den som heter F då?
Sen var det dags för ett dropp som var hallonrött....att se det och veta att denna färg av gifter går in i min kropp...USCH!!!
Och så nästa dropp av gifter och så sköljningar emellanåt.
Sköterskan var megabra, hon förklarade allt ingående och tog det lugnt och sansat samtidigt som det var med lite humor i det hela.
Hon visade nålen som skulle föras in och då låg jag och jag slutade lyssna på vad hon sa utan jag hade bara ögonen på nåååååålen!!
Då förklarade hon att man inte kan sticka genom hela venporten. Och det där VET jag men nu var jag patient och vet inte ett smack helt plötsligt!
Var på toa och tur de varnat mig för färgen på urinen......klart hallonrött :O
Var hungrig och hade bullat upp med pizzabullar och så fick jag god chokladmjölk på onkologen där jag nu låg.
Allt var över på ca 2 timmar. Mådde inte illa....då!!! Åkte hem, handlade och lagade mat.
Fick med mig piller i massor hem mot illamåendet: Betapred, Emend, Zofran och Primperan.
Dessa skulle tas enligt ett schema som jag också fick med mig.
Allt kändes mysko.....som om inget egentligen var verklighet!
Men sen bestämde dig vädret för att bli en jättesommar a la Spanien på högvarv.
Jag fixade inte denna värmen. Mådde såååå illa.
Dagar då jag inte ens orkade gråta kom och gick. Bodde i källaren för så fort jag kom upp ur källaren o kände värmen så mådde jag ännu mer illa än vad jag gjorde när jag höll mig i källaren.
Har piggnat till lite grann sent på kvällarna men det har lett till att jag vänt på dygnet vilket jag nu ska slåss mot.
Sen kom åska och massa regn....jag blev glad....men säg den glädje som varar för efteråt blev det ännu kvavare så jag mådde illa oavsett vad jag gjorde eller inte gjorde.
3 dygn kunde man må illa sa de på onkologen. Det gällde inte mig tydligen!!
Idag är det en vecka sen jag fick giftet första gången. Hur kan man tillåta att ta sig till sjukhuset för att bryta ner sig själv?????
Konstig känsla!
VEM SNODDE MINA DAGAR???????
Och så försvann några dagar till utan att jag hann med. Dagarna rusar iväg och jag tycker jag får ingenting gjort.
Känns som om jag tillbringar mer tid på sjukhus nu än när jag är frisk och jobbar på sjukhus!
Förra veckan fick jag tömma sårhålan igen! Nederlag! Sååååå grymt trött på att det inte läker! Vill ju kunna lägga operationen bakom mig och lägga energi nu på cellgifterna som snarrt ska börja.
Jag fick också en venport inopererad. Den är lila och är en Power port. Min ser ut så här:
Jag känner av porten när jag går och slangen känner jag hela tiden då den sitter så att den stör när jag ska svälja och även andas. Får höra på torsdag om detta verkligen ska vara så här.
På torsdag ska jag börja min cellgiftsbehandling. Namnet är tydligen Fluorouracil/Epirubicin/Cyklofosfamidbehandling. Vrickar snudd på tungan av sig när man ska uttala det namnet!
Det tar ca 1,5 timme och få och under den tiden ska jag hålla mig på avdelningen.
I helgen så tog jag och min man oss till Karlaby Kro utanför Simrishamn. Det var verkligen en oas och helt ljuvligt lugnt, stilla, tyst och rofyllt. Perfekt i mina ögon! 
Maken badade men det fick inte jag göra så jag fick agera fotograf.
Dock fick han ställa upp och cykla en liten runda med mig. Men eftersom jag är nyfiken så måste jag in på småvägar och det slutade med att denna lilla runda blev närmare 2 mil innan vi hittade tillbaka.
Men motion fick vi ju 
.
Här är vårt lilla krypin. Inte illa va?
Cyklarna vi lånade.....
måste säga att jag frös om skallen. Har inte riktigt vant mig vid att ha trimmad frisyr.
De här sängarna gillade jag. Man kunde slappa och bara låta vinden gunga sängen lite.
När man sen skulle somna för natten i sin egen så kändes det som att den med gungade.
En av middagarna.
TOTAL FÖRVIRRING AV ALL INFORMATION......
Har gått några dagar sedan jag var på information om min cancer.
Kändes som att gå iväg till sin egen avrättning den dagen men på något vis hade man ändå hopp att NÅGOT skulle vara "inte så farligt" osv.
Fick veta att den är mycket aggressiv, gillar att sprida sig och att göra det snabbt.
Dock är den hormonell så jag ska kastas in i klimakteriet. Ett kemiskt klimakterium.
Den har redan påbörjat spridning så nu sätts jag in på en tuff behandling.....eftersom jag är så ung, sa läkaren!
Cytostatikabehandling i Kristianstad!
Strålning i Lund!
Herceptin i ett år!
Antiöstrogen i 5 - 10 år.
Känns inte som att det blir någon toppensommar.
Fick tömma sårhålan på vätska också den dagen och har fått göra det ytterligare 2 gånger efter det.
Dock hade vätskan ändrat lite färg vid denna tömning såg jag.
Den dagen fick jag också remiss till peruk! Jag stod där med remissen i handen och tänkte...vaddå peruk...jag HAR ju hår på skallen. Det var som att min hjärna var blockerad för att ta in mer information. 
Idag har jag varit på onkologmottagningen. Fått ännu mer information och blivit ännu mer förvirrad.
Pratar dom om mig???????????????????????
Har fått tid att operera in en subkutan venport och den ser ut ungefär så här när den är på plats:
Denna bilden är tagen från nätet.....min är inte på plats än så jag kan inte fotografera den.
Imorgon är det magnetröntgen av min svanskota för att kunna utesluta att där är en tumör eller annan förändring som inte är bra att ha. Då håller jag tummarna stenhårt för är det något mindre bra så tar inte denna cytostatikan denna tumören.....suck!!!!
Men inte bara tråkiga saker som har hänt. Jag har försökt vara mer aktiv nu, ut och gå, varit på marknad i Hästveda, varit på kulinarisk matmarknad i Hässleholm. Där åt jag hamburgare av krokodilkött och av kängurukött.
Helt otroligt att jag har tillbringat så mycket tid i Australien men äter det först när jag är i Sverige.
Men det blir väl så när man bor hemma hos någon och inte är bland de vanliga turisterna.....för det är inte så att kängurukött är vardagsmat i Australien! 