CIJAS blogg-bo
FÖRSTA KLADDISEN PÅ NÄSTAN 2 ÅR!
Igår fick vi besök av en av mina kusiner och dennes fru så jag tog beslutet att baka en kladdkaka.
Första kladdkakan jag bakat sedan jag fick diagnosen. Den blev vansinnigt god. 
Vispgrädde och coctailbär till det....mums!!!!
Efter besöket tog jag och maken oss i kragen och gick ut en runda och då nerom sjön. Vädret var fint, inte så kalla vindar utan mycket vårlikt. Och jag bara älskar att lyssna på alla såna fåglar som kvittrar. Det är rogivande! 
Jag har dock fortfarande problem när det gäller att gå i nedförsbackar. I övrigt så tycker jag att jag numera går väldigt bra när jag går.
Det är bara om någon stöter till mig som jag tappar balansen eller om jag vänder mig om för fort samtidigt som jag går.
Men det är att träna och åter träna! 
Funderar så smått att ge mig iväg på en liten bit in i skogen för att träna balansen.
Men jag får nog ha någon med mig ifall jag ramlar och inte kommer upp igen. 
Ser lite dumt ut om jag ligger där och sprattlar för att ta mig upp....man är ju inte vigast i kommunen längre 
FÖRLOVNING....FEL DAG
Jag och maken blev tillsammans den 24:e så detta datum är för mig/oss rätt lätt att komma ihåg.
Då det dessutom är julafton så blir det ännu enklare för oss båda! 
Och så kom den dagen när vi skulle bestämma datum till förlovningen!
24:e var ett utmärkt datum....tyckte jag!
Då blir det bara månaden som blir olika.
Nej, det var absolut ingen bra idé ansåg maken.
Han tyckte det var bättre att förlova sig en högtid som midsommar, valborgsmässoafton, nyårsafton osv
då det var det absolut enklaste att komma ihåg!
Så valet föll på valborgsmässoafton. Jag blev alltså helt övertalad, nedröstad och överkörd 
......och tycker fortfarande att det är fel dag och att den 24:e hade varit bättre dag!
Förlovningen har oftast firats med att vi åker en runda till Östanå och tittar på fyrverkerier.
Fast i år var det väldigt lite fyrverkerier mot vad det varit de övriga åren.
När vi sedan gifte oss så var det datumet den.....24:e! Där fick iallafall jag in bra datum!
Hur har då resultatet blivit?
Jo, det har blivit att båda kommer ihåg julaftonen, maken i bästa fall kommer ihåg förlovningsdagen och jag kommer ihåg bröllopsdagen. 
Fast nu har jag uselt minne så i fjol kom jag inte ens ihåg den dagen. Hade fullt upp med cancer-behandlingarna. 
Men igår var det förlovningsdag och detta året kom maken ihåg den dagen (den dagen som är såååå lätt att komma ihåg enligt honom 
) .
Jag kom också ihåg det när han kom hem med blommor och kort!
Hade varit värre om jag inte kommit ihåg det då heller.
Blommorna står på bordet men har man inte en särskilt vass kamera så får man ställa dem där det blir bäst sken när man ska fotografera...och det blev på golvet!
Fyrverkeri o Östanå
Blev en rätt bra bild med tanke på min kamera. Blev själv lite imponerad
FROST OCH CHOCK
Den värsta chocken sedan i onsdags har lagt sig nu.
Nu är det nya tag som gäller (iaf försöka)!
Känslan som kom i förrgår var hemsk. Var som att slungas tillbaka när jag fick tumören.
Golvet bara gungade, ryggraden blev stel och som den frös, hörseln som sakta började försvinna, klumpen i bröskorgen som skrek "nejnejnej" och så kom det värmevallningar samtidigt som jag frös! I det ögonblicket önskade jag att någon varit med mig men jag är av den sorten som är van att fixa allt själv.
Måtte PETscan visa att det inte är något. Räcker med att där är minnesskador och sväljningsskador. Orkar inte med fler tumörer eller metastaser mer i hela mitt liv!
Rädslan att få det igen finns alltid i en men man försöker hålla dessa känslor i styr. Och jag lyckas rätt bra kan jag tycka men i onsdags brast det! Då blev det plötsligt så ....verkligt!!
Och jag ställde frågor men kände inte igen mig egen röst ens. Är det jag som pratar? Minns att jag tänkte att jag måste sätta ord på det jag vill ha fram nu! Är det säkert ingen tumör? Ingen vet! Är det säkert det är nåt ofarligt som en polyp? Ingen vet! Är det vanligt med polyper däääär? Nope det var det inte! Läkaren hade träffat på det på några friska patienter men aldrig en cancersjuk.....just där slutade jag lyssna och golvet gungade rejält!
SUCK!!
Men jag kan inget göra just nu. Kan bara be för att det inte ska vara något farligt!
Jobbade igår och var väldigt yr. Jobbade idag med men var mindre yr idag och idag har jag mer distans till det hela och kan prata om det!
Imorse var det dessutom massa frost på bilen. Måste säga att det bildar väldigt vackra mönster på rutan men jag vill nog ändå ha mer sommar nu!
Maken och jag var ute och åt dagens idag efter mitt jobb. När jag kom hem så kom jag på att jag skulle ta min antihormon. Läste om en som kallar tabletten för Tacksomfan-tabletten. Rätt bra namn på Tamoxifen-tabletten faktiskt!
Vacker vindruta......otroligt att det kan bli så fint mönster!
YR AV CHOCKEN
Aningen chockad....rättare sagt rätt så chockad sedan igår! Kom av mig rejält på något vis.
Hade ett läkarbesök på sjukhuset. Handlade om utredningen om att jag sätter i halsen när jag äter och dricker.
Det verkar som att tabletterna jag tagit har hjälpt en del så jag ska ta ytterligare en kur av dem. Börjar med den nya kuren imorgon.
Jag skulle också få svar på röntgen som gjordes av hjärnan.
Där var inget som kunde vara orsak till sväljningssvårigheterna och det var ju bra!
Och medicinerna har hjälpt mig bra och jag följer logopedens rekommendationer när jag äter/dricker så förhoppningsvis ska detta lösa sig nu!
Jag vet att mitt minne är väldigt dåligt sedan jag fick cellgifter. Man brukar kalla det"chemo-brain" (kemo-hjärna) och nu fick jag verkligen det svart-på-vitt att där är en skada/förtvining (atrofi ) på den del av hjärnan som kallas hippocampus och att den skadan gör att minnet blir sämre och att koncentrationen brister m.m
Måste medge att jag först läste ordet atrofisom "artros" och fick inte ihop att man skulle kunna ha artros i hjärnan! (litet skratt blev det mitt i allt)
Det positiva i detta negativa är att den delen av hjärnan har en förmåga att kunna läka men att det tar sin tid. Pratade idag med en neuropsykolog som sa att det kan ta upp till 3 ÅR efter avslutad cyto innan hjärnan repar sig. Jag undrade varför jag mindes även gamla saker dåligt men skadan tar både närminne och en del av långtidsminnet. Vet bara inte hur jag ska kunna träna detta och jag fick veta att man kan visst testa träning men blir träningen en stress så blir också skadan större. Moment 22....känns det som
Jag tar ut mig väldigt mycket på jobbet och försöker verkligen vara koncentrerad. Så när jag går hem är jag rent slut. Detta med minnet och fatigue är ju helt hopplöst! Och jag blir så frustrerad!
Men det känns ändå bra att ha fått svart-på-vitt att där är en skada som är orsaken till mitt kassa minne! Vissa försöker alltid låtsas som att det inte är hela världen och att dom också har dåligt minne. Men det är skillnad att ha det ibland än att ha det varje dag.
"Mer än 11 miljoner amerikaner lever i dag efter att ha fått en cancerdiagnos. Många av dem har uthärdat kemoterapi och även om biverkningar under behandlingen är väl kända, de kvardröjande neurologiska effekterna är mer förbryllande. Patienterna rapporterar ofta minnesluckor, problem att koncentrera sig, förvirring, multi-tasking och långsamt tänkande i veckor, månader eller år efter avslutad behandling."
"En statistisk analys av cellförnyelsen visade en 15,4 procentig minskning av nya hjärnceller efter fluorouracil, en 30,5 procentig minskning efter cyklofosfamid, en 22,4 procentig minskning efter doxorubicin, och en 36 procent minskning efter paklitaxel" (kopierat från: http://www.news-medical.net/news/20091218/36/Swedish.aspx)
Men utöver det så är där en bihåla inne i skallen (sådana har alla) och där är något i den som inte ska vara där.
Jag blev så ställd och kände hur jag frös längs ryggraden samtidigt som jag fick en värmevallning i ren chock när läkaren både sa det och visade det för mig!
Denna läkaren är inte specialist på just detta området så hon ville fråga en som var "vassare" på det. Detta är nu gjort och en remiss till PET-scan är skickad!
Att inte veta är hemskt! 
Är väldigt yr idag och orsaken är stress sedan dessa besked....och stress gör inte minnet bättre utan bara sämre! 
LINEDANS, YXKASTNING, LINBANA OCH BULLRIDING
Vi begav oss igår till Lone Star i Höör där vi genomförde en 3-kamp.
Jag, maken och ett par vänner till oss var det ena laget och det andra laget bestod av mina 2 brorsbarn, 2 av mina söner och en kompis till dem.
Där var även 2 andra lag men vi tävlade nog mest mellan våra 2 lag där vi "gamlingar" vann! . Det var lite i kallaste laget ute men vi hade tagit på oss bra med kläder och detvar tur det
Man fick en halv pannkaka emellan 2 tävlingar. Det hanns inte med att stekas så det räckte till en var vilket jag kan tycka var dålig planering av dem! De är ju dock medvetna om hur många som kommer dit då man bokar in sig!
Det var även tjur-ridning utöver 3-kampen men den avstod de flesta! Jag avstod den därför att jag såg att denna var i sämre utförande än den vi hade när vi var där sist! Men några gav sig på den!
Trekampen bestod av pistolskytte (HAHA! Jag satte mitt i prick), bågskytte och yxkastning. Att kasta yxa var absolut inget jag fixade men kul att få testa på!
Ungdomarna hittade även linbanan (de vet att den är där då vi varit där förut) så de hoppade upp i den och åkte iväg. 
Det var stängt högst upp i det tornet där den egentligen utgick ifrån så man kunde inte komma upp inifrån men det hindrade dem inte från att ha teamwork så de hjälpte varandra upp på däcket och puttade gladeligen fart på varandra.
Tror detta var höjdpunkten för dem! 
Maten bestod av pulled pork, potatisklyftor och bröd. Efterrätt var det ostkaka.
När vi var där förra gången så var det bakad potatis, grillat kött och glass.
Måste medge att vi som varit där innan gillade den förra gången bättre!!
Nu har jag då ätit pulled pork och det var inget för mig. Tycker fortfarande att det ser ut
som när jag delat maten till patienter som har svårt att tugga! 
Inget jag kommer att tillaga hemma iallafall! Men deras ostkaka var supergod
Så var det linedans. Och jag dansade detta! 
För första gången sedan jag fick cancer så testade jag att dansa.
Förra gången vi var där så gick jag med hjälp av rollator så dans var inte aktuellt den gången.
Nu hade de en annan dans och jag är bättre i ben och fötter så jag gav mig på det.
Det gick bra tills någon stötte till mig.......för då gick det inte alls bra!
Stegen var busenkla men jag fick ändå problem ibland så det märks tydligt att jag inte har bra koordination och den stabilitet som jag hade förr.
Men jag dansade iallafall och det var min höjdpunkt för dagen.
När alla väl lärt sig stegen och kunde dansa i en bra rytm (utan krocka med alla) så var liksom dansen över! Vi blev snopna över detta! Så vi fick be att dansinstruktören kom tillbaka så vi fick dansa lite till. Detta gjorde han dock utan problem. Men förra gången vi var där så var det mer hålligång på linedansen.....på något vis mer engagemang från de som höll i det!
Nu har jag 3 gånger att referera till vad gäller detta ställe. Kommer troligen inte att skaffa mig en fjärde gång då jag tycker innehållet har blivit sämre och det var vi som varit där innan rörande överens om att det blivit!
Men lite bilder kommer det här! 
