CIJAS blogg-bo
EN TERRORIST-KATT, MAT OCH BAK
Gick inte att sova inatt! Först vid halv 5 imorse kom sömnen.
La mig sent och sen letade familjens katt efter min yngsta son så det var ett evigt springande på katten i trapporna. Till slut gick jag upp och släppte ut katten. Det märks väldigt tydligt på honom att katt-månaden är på ingång eller kanske redan gjort sitt intåg i hans liv för detta året. Han vet inte om han ska vara inne eller ute, äta eller inte äta, sova eller inte sova. Hela han är rätt så orolig. Trots han är kastrerad. 
Sonen kom hem väldigt sent från en kompis så jag misstänker att han släppte in katten då för imorse var den lille hårbollen inne.
Min mellanson kom hit vid halv 9 för att tala om att han saknade sin älskade mamma......*POFF*....så var det i mitt önsketänkande men i verkligenheten så steg han in i huset och frågade direkt -"Var är han?".
Och då syftar han på katten i huset!!! Jag var inte ens i närheten av att vara lika saknad som den där terror-hårbollen i familjen 
Sen hjälpte mellansonen mig med messenger för det fungerade inte att chatta med vissa medans det fungerade med att chatta med andra.
Var väl jag som hade gjort något jag inte borde när jag var där och kladdade på alla knappar.
Men nu så fungerar det.
Tur att man har söner när inte facebook har vett att hjälpa till vid problem som har med deras program att göra.
I övrigt så var det en riktig slapp dag idag.
Kändes att hela denna helgen varit sådan men jag har tydligen behövt ha det så. Imorgon är det ny vecka och jag fortsätter att försöka ta mig upp i arbetstid.
Har iaf lagat mat (med hjälp av sonen). Blev pasta med pastasås. Jag skulle ta lite chili i men det kom en faslig massa så vi tänkte att detta blir riktigt starkt. Men det blev faktiskt perfekt...och gott! 
Och plötsligt bara "måste" jag baka bröd. Har försökt mig på det i snart 2 veckor men har inte orkat.
Men nu så blev det av. Det tog på energin men det fick det vara värt.
När jag tillbringade tid uppe i Norrland som barn så bakade kvinnan i den familjen detta bröd och varje gång jag känner dofter av detta så tänker jag på henne. 
Familjens medelpunkt! 
Pasta med pastasås och grönsaker
Mina nybakade brödkakor.
SÄTTA I HALSEN
När jag strålades så var det som om jag fick en klump i halsen.
Men det skulle inte ha med stålningen att göra....sa den personalen!
Så jag tänkte att det går väl bort men det har det inte gjort. Det har snarare blivit värre, jag sätter ofta i halsen och hostar så jag närapå storknar.
Får sitta med små tuggor och vara koncentrerad på mig själv när jag ska svälja.
Sökte till slut tid till vårdcentral. De skickade en remiss till röntgen. Men den läkaren där berättade att det är inte ovanligt att det kan bli påverkan på svalget just efter man strålats för just bröstcancer då strålningen är så nära svalget. Jaha, synd att inte personalen på strålningen visste detta. Däremot är det mer ovanligt att det sitter i så länge. Jaja, alla mina biverkningar har ju varit otroligt ovanliga så varför inte ha denna med???! 
Men nu har jag varit på röntgen och inväntar svaret.
Man skulle svälja kontrast och det gick bra ett par gånger men sen satte jag det med i halsen. Så pass så de skickade mig på en akut lungröntgen.
Men läkaren sa det så fort så jag uppfattade det som att de skulle skicka en remiss till lungröntgen så jag började ta på mig bh:n när sköterskan sa att den behövde jag inte ta på mig.
Jag tittade förvånat och sa "Va? Ska jag vara utan bh på jobbet???"
Nehe, så var det inte. Jag skulle bara över till nästa röntgensal för att röntga lungorna.
Men jag tror inte de felas något på dem för jag kände att jag satte i halsen och fick liksom upp det igen.
Fast lite pinsamt att hosta så kontrastet for ut lite här och var. 
Har lagt in frågan om detta med svalg i oliak bröstcancergrupper och där har jag fått veta att
Sen var det att ta mig till jobbet. Drack nästan 2 liter vatten så all kontrast kom ut!
Lade till en halvtimmes arbetsträning på mitt jobb den dagen.
Tog ut mig alldeles för mycket första veckan så vecka 2 drog jag ner nästan helt på träningen för att enbart koncentrera mig på jobbet. Och denna veckan så ökar jag väldigt försiktigt.
Imorgon ska jag och bossen på jobbet ha ett telefonmöte med Försäkringskassan. Jag behöver mer tid att arbetsträna mig upp på.
Mitt mål var från början att vara tillbaka helt i jobb den 1 mars men nu inser jag att så fungerar det inte alls.
Så jag har redigerat mina mål lite och tänker nu att runt den 1 mars så ska jag förhoppningsvis vara uppe på halvtid.
Just nu låter det mer realistiskt.
Somnar så fort jag kommer hem och har blivit väldigt yr. Men det blir med säkerhet bättre!
SLUTKÖRD PÅ ARBETSTRÄNINGEN
Jag arbetar 25% på mitt jobb. Stormtrivs!
Var grymt jobbigt när jag började men det har blivit bra och jag var till slut pigg och alert (så alert man nu kan bli med tanke på att cellgifter och mediciner gör sitt med ens hjärna).
Så jag tänkte att det skulle inte bli så avancerat att börja röra mig upp mot 50%.
Jag var förutseende och beslöt mig med Fk att arbetsträna upp mot 50% innan jag släpper sjukskrivningen.
Sagt och gjort.
Började med att göra en tabbe. Kände mig så pigg och på hugget så jag la på alldeles för mycket tid
redan första veckan....men jag kände mig ju så grymt pigg!
DÄR falerade det. Jag blev yr, blek och mådde verkligen inte bra i mitten av veckan.
Klarade inte alla de timmar jag satt för mig att klara. T.o.m på jobbet sa de att jag såg blek ut.
Minns inte hur jag kom hem den där dagen då det brakade. Men jag vaknade när jag slog huvudet i bordet. Då hade jag somnat på datorn.
Masade mig in i sängen och vaknade 2 timmar senare. Visste inte om det var morgon eller kväll eller helg eller
vardag!
Helt förvirrad! Fortfarande blek, orkeslös och yr.
Blev lite deppig över detta! Varför gick nu inte detta så bra som jag på något vis hade tänkt och trott att det skulle göra?
Men nu vet jag att jag gav mig på det lite väl mycket direkt istället för att ta det sakta!
Det är ju faktiskt lika mycket jag ska upp som jag redan jobbar och med tanke på allt kroppen vart igenom
med behandlingar och alla biverkningar så är det förståeligt att det tar sin tid......
Ja, så säger kurator och alla andra men inte jag!! Men nu ska jag försöka få min hjärna att inse detta så jag kan ta det lugnt.
Så denna vecka som är nu har jag försökt vara mer restriktiv med tiderna.
Men somnat som en klubbad oxe när jag kommit hem.
Idag skulle jag arbetsträna och det gjorde jag men fick gå hem lite innan jag hade tänkt för jag kände att nu rasar det snart.
Men jag gick efter 2.5 timme, satte mig i bilen och funderade på var jag skulle köra!
Kom hem, bytte bil och körde in min egen bil till verkstaden. Sen blev jag hämtat av ena sonen och kom hem.
Helt slut!
Satt som paralyserad i soffan!
Vet att sonen körde härifrån men minns inte ens om jag sa hejdå! 
När nästa son kom hem och pratade med mig var jag osäker på om han pratade, om jag hörde, vad jag hörde....var som om jag inte tog till mig vad han sa....för denna trötthet!!
Man skulle kunna tro att jag är på väg in i en depression men där har jag varit förut så jag vet att detta inte är det utan det är ren och skär trötthet!
Imorgon ska jag jobba men ska försöka hålla på arbetstiden och inte fortsätta med arbetsträning. Annars lär väl kroppen bete sig knäppt igen!
Verkar inte finnas någon genväg att komma upp till 50%....så jag får väl ta det sakta dåååååå!
TILL LÄKARE MED SVALGET OCH SEN TILL BRO
Fick skjuts till jobbet idag. Har ju ingen bil att ragga runt med tack-vare de äckliga lössen i Kristianstad som förstörde den!
Efter jobbet så traskade jag ner till stan, gick lite i butiker men hittade inget av intresse.
Postade brevet till onkogenetiska mottagningen. Det var mer information de behövde om släkten! Tar sin tid att få ihop det där släktträdet för att se om min cancer är ärftlig.
Väl på vårdcentralen så slutade det med att det skickas en remiss till sväljröntgen. Och för min höft så blir det en kortison-spruta till.
Att det ogärna ges när man har waran var för blödningsrisken är så mycket större. Men jag hade waran förra gången jag fick det och det blödde inget.
Men den läkaren som gav mig sprutan då....ja hon har slutat jobba där
Så det blir en annan läkare som kommer att ge mig den.....och jag som är misstänksam mot alla som sticker en nål i mig! Nåja, det blir inte än för de hade inga tider.
Efter jag varit på vårdcentralen så gick jag till möte med BRO. Jag är medlem i Victoria-föreningen.
Fick gå lite tidigare så jag hann med bussen hem.
Nu blir det snart att hålla kväll
Vill du stödja bröstcancerfonden?
Klicka då här:
http://www.bro.se/subpageB.asp?nodeid=72582
BILINBROTT...... :( :( :(
Igår hade jag parkerat på en parkering i Kristianstad.
Den var upplyst och vid tillfället när jag parkerade så var där också massor av bilar.
Ligger även nära vägen.
Så jag trodde bilen var säker men eftersom det uppenbart finns det äckliga löss på gatorna i Kristianstad så var den inte alls säker. 
Detta fick jag dyrt erfara när jag och maken kom till bilen efter ha varit på ljusmanifestation i kyrkan på världscancerdagen som var igår.
Alla låsen på bilen var förstörda. På förarsidan hade de också försökt bräcka bort handtaget.
De hade vänt upp och ner på ALLT i bilen! Rena röran!
De är verkligen väldigt obegåvade och var uppenbart ute efter att sno bilen hel men kom inte iväg.
De hade inte heller kommit ut genom dörrarna utan har fått hoppa ut och in via bagageluckan.
Centrallåset hade uppenbart gjort vad det skulle för den höll stenhårt och släppte inte förrän vi kom.
Älskade lilla centrallås i min älskade bil.... 
Personen/erna har uppenbart inte fått en uppfostran med vad som är ditt och mitt.
Äckliga löss! Må karma ta tjuven/tjuvarna!! 
De hade stulit ett par kängor, solglasögon, cigarett-tändare som tillhör bilen och EN vindrutetorkare!
Jadå du läste rätt!!!!
EN vindrutetorkare!!!!
Förstöra 3 lås för EN vindrutetorkare!! Moget,va????
Obegåvade reptiler! Bättre de tar sig tillbaka till djungeln de flytt från för de klarar uppenbart inte av civilisationen......
Mina solglasögon snodde dom alltså! Dessa har MIN synskärpa! De lär bli snurriga om de använder dem fast har man ingen hjärna kan man väl inte bli snurrig???
Ska de sälja dem på Blocket så får de skriva:
"Har här ett par glasögon med följande synskärpa till salu...."
Och så tog de cigarett-tändaren.....som tillhör bilen. Den var ju oanvänd så den måste de ju ta!
Och ett par kängor! Wow, hoppas de passar!!! Är ju synd om de inte kan komma till användning!!!
Men de lämnade stereon.....men vad är en stereo i jämförelse mot en vindrutetorkare?????
Fast som ena sonen sa, enda stället de hade kunnat sälja den till hade varit till någon som samlar på urgamla prylar!
Och inga CD-skivor eller kassettband fanns där att sno eftersom jag bara har radio i bilen.
Och inga extranycklar finns där heller i bilen.
Men där var ett paket bindor....men uppenbart var det killar som gjorde inbrottet för den paketen tog
dom inte!
Så nu kostar detta mig pengar....tack så mycket! Kan ju inte påstå att man är rik när man är långtidssjukskriven som jag är pga cancern! (fast jag jobbar ju faktiskt lite numera)
Pratade med försäkringsbolaget idag och då sades nå om ord om inlösen men då skrek jag!!! Min älskade bil ska inte lösas in när det "bara" är lås som behöver bytas!!
Kan de laga bilar som är mer förstörda så borde de gå att laga till min lilla älskling också!!!
Så nu ska jag kolla upp var jag kan tänka mig att lämna bilen och meddela försäkringsbolaget detta.
Så detta ska jag gå igenom imorgon.
Så här ser min stackars bil ut just nu i låsen!! 
