Att hitta en sådan här lapp vid min dator på jobbet gör mig glatt överraskad!
Ännu trevligare är att den fick sitta kvar där!
Och så undrade jag såklart vad sonen gjort på mitt jobb
Skulle fått min andra behandling igår då proverna var ok för att ge mig det. Så efter jobbet begav jag mig till sjukhuset för detta!
Fick veta att om man fick en reaktion så var det när man får andra omgången.
Då skulle man känna lite i ryggen och kunna bli lite blossig i ansikte. Okej, tänkte jag, det kan jag säkert hantera om jag känner av det så jag var inte orolig!
Kom till onkologen och så sattes det igång. Hade emlat porten bra med så inte ens sticket kändes!
Det verkade fungera bra så jag la mig på sidan och slappnade av...en liten stund!!
Och naturligtvis fick jag en allergisk reaktion men den bestod inte av "lite ont i ryggen och bli lite blossig i ansiktet".
Det som hände var att det kom en snabb värmevåg på bröstkorg och upp i ansiktet. Jag försökte hitta larmet och samtidigt så känner jag det som en stor klump sätts på min strupe och jag kan inte ropa för saliven bara rinner ur munnen och lufttillförseln stängs sakta men säkert av på mig!
Tårarna börjar komma och jag tänker "inte gråta för då svullnar du i halsen ovanpå detta". Var är larmet?
Trasslade mig ur den där obekväma fåtöljen, landade på golvet och då såg jag larmklockan som hängde på armstödet men hade kasat ner en bit.
I samma sekund kom ryggvärken! Ja jäklar vilken värk!!!! Alla ryggskott jag har haft var inget mot detta!!!!
Kunde knappt stå men ville inte heller ligga ner.
En sköterska kom, stängde av droppet och på bara någon sekund stod där en hel drös folk inne vid mig och hade med sig akutvagnen. Jag hade svårt att fokusera blicken på dem.
En man frågade en massa och jag hade fullt upp med att få luft samtidigt som smärtan i ryggen fanns där. Fick senare veta att det var läkaren!
I efterhand förstod jag att hade det gått en liten stund till hade jag snabbt kunnat utveckla en anafylaktisk chock! Är iallafall glad att inte det hände!!
Allt dämpades en stund efter de stängt av cytostatikan.
Sen fick jag ligga på en säng och så drog en sköterska ut cytostatikan från slangen och så fick jag vanligt dropp en stund.
Så testade de att jag fick det med 25% hastighet och det gick bra. Akutvagnen stod kvar i rummet så den blev min närmsta granne!
Jag började slappna av och sedan höjdes takten till 50%. Då gick det bra tills det högg tag i ryggen på mig!
Återigen enbart vanligt dropp och sedan bestämde läkaren sig för att behandlingen skulle avbrytas!
Min kropp påvisade en stress av den allergiska reaktionen. Jag tyckte dock att jag mådde bra men närjag kom hem efter denna dag så somnade jag i 6 timmar och svettades massor (värre än när man har influensa och febern går ner) och det gjorde jag inte förra veckan.
När jag vid midnatt vaknade till liv så kände jag att NU mådde jag bra i andningen igen. Då förstod jag att när de körde igång andra omgången så mådde inte kroppen bra (även om jag tyckte det).
Så om en vecka kör vi igång igen om mina prover är bra. I annat fall får jag vänta nästan en vecka till. Känns som ett nederlag och som om kroppen motarbetar mig!
Fick veta att ett "fåtal" reagerar så här kraftigt men att de flesta bara känner litegrann! Är jag förvånad att jag tillhör de där fåtalet???
Tog bilderna bara några minuter innan jag utvecklade allergiska chocken.
Akutvagnen vid sängen
Har så svårt att förstå att jag är så sjuk när jag känner mig så frisk!
Har varit hos tandläkaren, fick veta att jag har fina tänder, tjusigt tandkött och superfina slemhinnor! Kände mig som en häst så när hon var klar frustade jag och gnäggade som en häst varvid både tandläkaren och tandsköterskan garvade. Men trots jag lät som en pålle fick jag ändå betala besöket! Kasst ju
Men jag är glad att ha fått dessa besked!
Jag har varit hos optikern också! Jag ser inte sämre än innan men min kropp luras att tro det! Va?
Jo, för mina mediciner och cytostatikan har gjort så min syn blir "knäpp" ibland men i grunden har den inte ändrats!
Så jag beslöt för att enbart skaffa terminalglasögon och så får de andra vänta!
Igår var jag och maken på grillkväll i dragracingklubben. Precis lagom med allt...människor, musik, skratten, maten och att det inte blev tokigt sent! Det var en bra kväll!
Idag har jag jobbat och det var jättekul som vanligt! Stormtrivs med alla och de trivs med mig vilket känns bra!
De vet min humor så de vet vad de kan säga och behöver inte vara rädda för mig!
En sa att hon tyckte jag kunde be metastaserna ta paus över sommaren så jag inte behövde behandlas förrän i höst.
Ja tänk om det hade kunnat vara så!
Men tyvärr inte.
Den stora metastasen har tydligen växt för den är stor som ett hönsägg nu.
Hur får den plats i min lever?????? Är som ett hönsägg i levern
Har ont i sidan av den. Men nu vet jag att det är den som ger mig smärtorna.
När jag kom hem efter jobbet så har jag planterat om lite, målat brädor, tvättat lite, strukit lite och plockat allmänt. Allt för att inte dödsångesten ska kunna ge sig till känna!
Jag vill ju så hjärtans gärna få leva!
Maken beslöt sig för att överraska mig igår och det lyckades han bra med.
Brukar vara jag som fixar och har överraskningar osv men nu var det plötsligt omvända roller!
Jag visste att något skulle ske men inte vad! Visste att han hade skrivit "överraskning" i vår almanacka på den dagen och jag kan inte neka till att jag verkligen har försökt pressa honom men utan framgång.
Fick nys om att yngsta sonen också visste så jag försökte pressa honom också men det var totalt kört där med.
Jag somnade som en utschasad säl efter jobbet igår och vaknade av att dörrklockan ringde, kikade ut och där stod svärföräldrarna!
Gnuggade mig i ögonen och kollade igen....jodo, de stod kvar så jag såg inte i syne
De skulle också med. Det visade sig att min svärmor och make hade planerat detta ihop så både jag och svärfar var helt ovetandes.
Men både han och jag hade många bra förslag....Trolle Ljungby, Fjälkingegrillen, EKOhallen,, korvkiosken osv.
Vi passerade även Mjällby så jag passade på att vinka åt min morbror och hans fru som bor där!
Slutade med att vi hamnade på Hällevikscampingen i Blekinge hos makens morbror, dennes fru och ett kusinbarn till maken! Så kul att träffa dem igen!
Bjöds på god och grillad mat, många skratt och en härlig promenad vid havet! Dock avstod jag att bada men kände på vattnet och det var inte kallt.
Detta var en himla bra överraskning! Nu kommer jag ju att kika i almanackan efter fler....
Idag blev det en jättetrött dag.
Har jobbat och sedan gjordes en DT på kroppen. Den ska kunna visa mer om metastaserna. Drack 1 liter kontrast innan och för att klara av det så fick jag en antimåilla-pilla eftersom jag mår ständigt illa.
Men DT gick bra och de drog nålen som satt i venporten efteråt.
Jag fick idag också se en del av PETscan. Det var mycket intressant men trots jag vet att det var min kropp så var det som att det inte var det när jag tittade på dem. Är väl yrkesskadad....på gott och på ont
Jag förstår inte varför jag är så vansinnigt trött idag. Kanske är det värmen!?
Ätit lite mat, är inte så hungrig även om jag kan vara sugen på mat! Maken ville ge mig glass men jag avstod, trots att det är ibland det bästa jag vet!
Men nu är DT gjord och nu är det bara att vänta.......vänta.....vänta!!