CIJAS blogg-bo
100-ÅRSKALAS! :)
Har planerat och fixat inför min och makens 100-årskalas.
Bestämde för längesedan att vi skulle fira våra födelsedagar ihop om det inte var så att den CT som gjordes för snart 2 månader sedan var katastrofal.
Jo, den var i sig katastrofal men jag skulle kunna orka fixa och vara med på kalaset.
Så vi planerade. 
Jag var så rädd att de jävulska smärtorna som börjat komma skulle knäcka det hela men det klarade sig då de avtog lite och höll sig till attt göra ont på höger sida men detta dämpades av det smärtstillande.
Så vi hyrde lokal, fixade med dukning och mat (catering), bokade tårtor och tårtdekoration.
Fick bra hjälp av sönerna och av makens mor att fixa det så jag behövde inte bli helt slut! Har ju inte överdrivet med energi längre 
Så kom gästerna en efter en! 
Jag är så tacksam att alla ville komma och vara med och fira mig och makens födelsedag ihop med oss!
Vi hade bordsplacering men inte med vanliga namn utan lite annat, tex kusinen från landet,
kusin och fd klasskamrat, kompisen med västen, makens morbror, yngsta kusin, morbror, yngsta kusinbarn, kusinbarn som nyss blivit sambo, sötaste brorsdotter, min styv-svägerska, makens svåger o.s.v
Blev ett lite roligt kaos innan alla hittade rätt! 
Sen var det mat som bestod av vildsvinskött med massa tillbehör, fruktfat, ostbrickor, kex, tårtor och kakor m.m
Allt var riktigt gott. 
Hade även en tipsrunda som handlade om mig och maken. Det ska ju inte gå att googla fram svaren!
HUR MÅR JAG IDAG DÅ?
Den frågan ställde jag mig själv igår.
HUR mår jag idag? 
Vansinnigt trött, har ont i skelettet (det är standard dygn 3-4 med dessa cellgifter), skakig i knäna (det brukar vara borta på 3:e dygnet men än var det kvar), nervsmärtor i fingertoppar och domningar i fotsulor (hoppas på att det ska försvinna snabbt eller iaf minska)!
Svårt att ta i saker då det gör så ont....bara att ta på kläder är ett jobbigt kapitel!
Utöver detta har jag rätt ont på höger sida (där den stora metastasen sitter) mindre ont på vänster sida och så är smaklökarna fortfarande borta!! Det mesta jag äter smakar likadant så att ge mig fin och dyr restaurangmat är ett fullkomligt slöseri med pengar just nu! 
Men jag var på jobbet (såg så sliten och trött ut så flera bad mig gå hem och ta det lugnt!) och när jag kom hem så somnade jag (fick slopa mediyogan för jag stod inte upp alls) och jag tänkte att jag hoppas att jag iallfall kan köra mc på kvällen. Bara jag piggnade till lite!
Vädret var ju perfekt även om det var väldigt tryckande värme!
I värsta fall så skulle jag väl få nöja mig med att åka bakpå!!
I allra värsta fall så fick jag väl ligga i sängen och bara se på foto av mc:n!!!!
Och jag piggnade till och jag kom iväg på mc och det kändes såååååå bra! . Vi körde till ett mc-cafe och där passade jag på att äta en hamburgare som smakade precis likadant som vilken mat som helst!
Kom hem rätt sent men var fullt nöjd med kvällen och stöp i säng!
ROSA TJEJ-MC KORTEGE
Efter Lydiagården var det en rosa tjej-mc kortege.
Här kan du läsa lite om dem: http://www.noje.se/visa/e3187844
Det står om dem även på Facebook och det är enbart tjejer som kör i kortegen.
Jag var inte anmäld då jag inte visste om jag ens skulle klara av att köra alls.
Så jag och en kompis tänkte att om vi tog oss fram i etapper så skulle jag nog klara det.
Och det var helt underbart att få vara ute och köra.
Vi bestämde att köra ihop med några fler och vi for tillsammans till Tydinge där starten gick för alla tjejer som skulle köra i kortegen till Kristianstad.
Vi körde och ställde oss i en rondell (med polisens godkännande just denna dag) och såg dessa mc-tjejer komma!
Det var fint att se och vetskapen att de samlar in pengar till bra saker gör mig varm.
Jag och min kompis avvek från gänget vi körde med efter ha sett kortegen.
Vi körde vidare till Åhus och åt glass, jag gick på Åhusbryggan och var nere vid vattenbrynet och kände på vattnet (iklädd mc-kläder).
Vädret var ju superfint sommarväder med massa sol!
Sen började jag känna av tröttheten så det var att bege oss hemåt.
Men det var en ljuvlig dag. 
Kanske jag kan hinna köra någon mer gång innan hösten kommer.
Här kommer jag på min älskade lilla mc....Yamaha såklart
LYDIAGÅRDEN, JAKOB HELLMAN, BRÖLLOPSDAG o SMÄRTOR
Jag har inte haft skrivtorka men jag har haft fullt upp.
Fick behandling några dagar innan jag begav mig till Lydiagården i Höör.
Lydiagården är en cancerrehabilitering. Man får komma dit i 5 dagar.
Läs gärna om den här: http://www.lydiagarden.se/
Jag var i en grupp för både män och kvinnor och vi hade alla kronisk cancer.
Det var föreläsningar, gruppsamtal, jättegod hemlagad mat, trevlig personal och en underbar natur.
Så vackert och framförallt så var det tyst där.
Man kan få pyssla i "krea-rummet" om man vill det. Jag målade 2 siden-scarfsar till en kompis som snart fyller år. Och så testade jag att göra en slips till maken.
När jag kom in i föreläsningsrummet hängde där en kalender jag kände igen. Så jag bläddrade genast fram bilden på mig själv....så nu fick det tillfälligt bli februari månad för det var den månaden jag var i kalendern.
Tyvärr beslöt sig min kropp för att just denna gången skulle nervsmärtorna slå till riktigt ordentligt. 
Detta gjorde att jag knappt kunde gå och hade sån smärta i fingrar så jag hade svårt att hålla i bestick.
Att ta bort mina örhängen var en omöjlighet för att inte tala om att ta av/på stödstrumporna som jag behöver ha nu när fötterna börjat svullna också.
Läkaren på Lydiagården ökade på med smärtstillande men det gillade inte kroppen för den svarade med att ge mig yrsel, illamående och en enorm trötthet som svar på det. Fick avbryta dessa tabletterna!
Sökte min onkolog men först på fredagen fick jag tag på honom.
Då beslöts det att cytostatika-dosen ska sänkas och så får vi se om jag fixar det. För mer smärtor ska jag inte ha för risken att de blir permanenta är stor.
Ena kvällen fick vi även lyssna på Jakob Hellman och hans fru Karolina. De hade ett trevligt framträdande för oss.
Avslutades såklart med låten "vara vänner" som Jakob slog igenom med.
Här är den om du vill lyssna på den: https://www.youtube.com/watch?v=eOSz-CJ8kOI
Utöver mina smärtor så hade jag en bra vecka på Lydiagården.
Hade 3-årig bröllopsdag när jag var på Lydiagården men denna firades inte.
Får väl ta igen det en annan dag!
Vila på en bänk var skönt
Så blev det februari helt plötsligt för där var ju jag på bilden
Mitt lilla krypin.
Jakob Hellman och hans fru Karolina.
Bröllopet för 3 år sedan. Visste inte vad ungdomarna gjorde bak våra ryggar förrän vi såg fotot
Foto: http://fotograflottajohansson.se/
STUDENT, FÖDELSEDAG, FISKSPA, BEHANDLINGAR
Några dagar har gått och jag har haft fullt upp.
Inte bara med bra saker utan även med att jag varit genomförkyld.
Vi har varit att vi firat mina syskonbarn som fyllde år. Barnens mormor var också där med sin goa hund. En avslappnad och trevlig kväll.
Jag hade ju fått min behandling innan den dagen men det gick bra ändå. Lite sliten men var så glad att jag klarade av att vara med på kalaset.
Gåvan de fick av oss var att jag tog med dem ut på stan i veckan för att äta lunch, shoppa till den ena och så var det fisk-spa för den andra.
Fisk-spaet var en upplevelse både för min brorsdotter och mig.
Fiskarna var på mina stortår väldigt mycket och jag har ju grymt ont i dem. Men det konstiga efteråt var att smärtan avtog och först idag börjar den komma tillbaka lite. Men än har jag inte behövt tejpa tårna så jag får se hur det blir framåt i dagarna. De som höll i det sa att fiskarna kan märka att det är dålig cirkulation just där.
Kommer helt klart att åka på fisk-spa där igen. Var lite orolig att mina cellgifter skulle döda alla fiskarna när jag stoppade ner fötterna men de hade haft en kvinna innan där som också gick på cellgifter och då kom inte fiskarna ens nära henne. De känner av om det inte är ok. Men med mig for de direkt på tårna. Kanske den andra kvinnan var där dagen efter cytostatikan och då är där ju som mest gift i kroppen. Jag kom nån dag innan nästa behandling och då är ju giftet som lägst.
Idag var jag på behandling igen. Det var precis jag fick det denna gången för värdena var på gränsfall. Kopplade loss droppräknaren och smet iväg på lite små äventyr på sjukhuset. Men fick se till att komma tillbaka till sängen innan medicinerna slog på för då somnar jag på några sekunder! Min behandling tar några timmar då det måste droppa in sakta eftersom jag fick sådan kraftig allergisk reaktion.
Men det stör mig inte, det som stör mig är metastaserna!!!
Nöjda brorsbarn och resten av gänget!
Jag och min droppräknare är på flykt från onkologen 