CIJAS blogg-bo
DÅLIGA BESKED :(
Har fått besked på min CT.
Var inte det roligaste beskedet att få. 
Läkaren lät så dämpad så jag tänkte först att jag redan är död!
Är det jätteilla, frågade jag!
Ja, det är väldigt illa svarade han med sin lugna stämma.
Det var som om jag slungades ut ur min egen kropp när han sa den meningen! 
Jag finns inte!
Det är inte mig det handlar om!
Detta är en film....eller nåt!
Tankar for som pilar genom skallen på mig inom loppet av 2 sekunder!
Ser ut som att min kropp har blivit immun mot denna cytostatika.
På väldigt kort tid har min stora metastas nu växt ett par cm och det har dessutom tillkommit en som redan hunnit växa till sig.
En liten del av mig försökte famla efter en tacksamhet...och det enda jag kom på var att jag
blev tacksam att min CT gjordes innan utsatt tid.
För annars hade det gått 3 veckor till med denna cytostatika som är verkningslös och då hade det hunnit växa ännu mer!
Fast detta är mer än tillräckligt illa....metastaserna är oerhört snabba och aggressiva :(
Jag blir bara så ledsen.
Jag har alltså gått igenom och går igenom dessa biverkningar helt i onödan.
Vad händer då nu? 
Jo, jag ska ha en annan sorts cytostatika.
Så den behöver jag få tag på inne på Apoteket då jag ska ha den i kapslar eftersom jag inte är hemma när första dosen ska tas!
Då började nästa problem.
I Sverige är det numera svårt att kunna få medicin på Apoteken. Där kan man mest bara köpa smink och ansiktskrämer.
Detta var inget undantag och medicinen fanns såklart inte där.
-"Går den att beställa då", undrade jag!
-"Jadå", sa apotekaren (hon berättade också att hon bara ryckte in och var egentligen pensionär), "men har andra apotek beställt innan vi så får de sina först och
det är inte säkert att vi får dessa då!"
-"Va? Men kan man inte ta reda på det innan? Jag behöver ju medicinen!"
-"Det märker vi när beställningen kommer!"
-"Är jag i ett U-land eller??" Jag kände att paniken började krypa i mig!
Då ryckte den andre apotekaren in och ringde för att kolla och där fanns åtskilliga tabletter av den sortens cytostatika jag ska ha så det var inga problem.
-"Puh", tänkte jag.
Beställningen gjordes och så sa jag när jag reste mig:
-"Då är det säkert den är här på tisdag"
-"Nej", svarade apotekaren!
-"Men du sa ju nyss att den ska vara här på tisdag."
-"Ja, men de kan krocka på vägen", svarade hon mig!
Då blev jag riktigt paff och jag blev också irriterad! Vad är det för svar???? 
Det hela slutade med att hon fick be om ursäkt!!
Nu är det bara att hålla tummarna att denna cytostatikan hjälper och såklart att inte leveransen ska köra och...krocka....!
Har så ont i kroppen! Och naglarna är på väg att lossna, får väl vara glad om ett par stycken håller sig kvar.
CT-RÖNTGEN
Igår gjordes en CT-röntgen på mig.
Nu så kommer den att visa om metastaserna har krymt....blivit större...ökat i antal eller fått fäste i andra organ i min kropp!
den ger också svar på fortsatt behandling framöver! Behöver cytostatika bytas?
Så det blev att dricka kontrast under en timmes tid. Sedan sattes nål i min venport och det fungerade perfekt!
Så var det dags för röntgen. Fick även kontrast i blodet och när man får detta så känner man en värme i kroppen och det känns som att man har kissat på sig!
Men nu är jag väldigt van vid detta så det bekommer mig inte något att en CT utförs på mig!
Jag är mer brydd för svaret!!!!
Men jag kan inte göra något åt det för tillfälligt så jag försöker slappna av och inte tänka så mycket på det!
STARKT HJÄRTA I EN KROPP SOM FALLER I BITAR!!
Har haft jävulskt ont i kroppen några dagar.
Dessutom har det varit väldigt tryckande värme och det + smärtorna har nästan tagit livet av mig snabbare än vad mina metastaser kommer att göra!
Smärtan har gått runt kroppen så jag har även haft väldigt ont i ryggen och där brukar jag inte ha ont!
Det hela har tagit hårt både fysiskt och psykiskt! Var knappt jag kom till jobbet det lilla jag jobbar men ena dagen kändes det som att jag bara var apatisk där jag satt!
Slutade med att jag fick ringa onkologen för jag stod inte ut med smärtan.
Den gick runt hela kroppen och vägrade släppa taget.
Har alltid ont på min högra sida numera (misstänker att metastasen växer) men den andra smärtan är något hemskt när det kommer! Men det betyder inte att de smärtorna jag alltid har är så roliga. De gör att jag måste ta smärtstillande även om det inte behövs i den stora mängden.
Jag ska nu skriva ner hur denna smärtan är och när den kommer för att se om det kan vara relaterat till nervsmärtor av cytostatikan. Då borde det vara återkommande samma tidpunkt efter varje cytostatikakur. Smärtan på min högra sida är konstant numera och det var den inte för ca 1 månad sedan! Men den dök upp samtidigt som jag första gången fick denna hemska smärtan så troligen har det något samband 
Tar starkare smärtstillande till natten när jag har så ont men tar jag dem på dagen blir jag yr (märker inte det på natten ju) så de fungerar inte så bra på dagarna!
Läkaren ringde mig och jag fick utskrivet sk "morfin-plåster".
Fick en ersättningsvariant på apoteket som vanligt! Eftersom jag aldrig provat dem så vet jag inte skillnaden.
Vissa mediciner vägrar jag ersättningspreparat för efter att jag reagerade på ett s.k hjälpämnen som är olika i olika fabrikat även om den verksamma substansen är detsamma!
Så nu får jag testa det här plåstret och se hur det blir för mig!
Jag försöker leva dag för dag men ibland känns det som att jag har ett starkt hjärta i en kropp som faller i bitar!!
ONKOGENETISKA
Jag och sönerna begav oss till Lund för att få besked på den onkogenetiska utredningen.
Jag har forskat fram så mycket jag kunnat på mina föräldrars båda sidor!
Resultatet av denna information ledde till att jag blev fortsatt utredd.
Det var enklare att forska fram information på min mors sida medans det var knepigare på min fars sida då han är avliden och jag inte är uppväxt med den släkten och stora delar av den bor inte i Sverige.
Den bröstcancer jag fick är inte ärftlig. Den har inte den där genen BRCA. Hade den haft den genen hade de tagit bort det kvarvarande bröstet och äggstockarna på mig för att förhindra mer cancer (å andra sidan fick jag det i andra bröstet utan det var ärftligt så det kan ske i det kvarvarande också!)
Bra att jag inte har den genen tänkte jag, då är min familj skyddad nu då!
Nej, det är de såklart inte.
De kan få cancern precis som jag fick den....utan ärftlighet!
Och de kan tyvärr få all annan sorts cancer!
Men risken att de får en bröstcancer som är ärftlig är såklart mindre!
Men mina kommande barnbarn bör ändå kollas extra när de kommer upp mot 18-årsåldern!!
Men troligen, som denna läkare sa, så har forskningen nog då kommit fram till att man överlag ska kollas oftare när mina blivande barnbarn väl är i den åldern. Känns lite tryggt att få veta det iallfall!
Synd jag inte visste om all cancer som finns på min fars sida redan som ung för då hade det lett till att jag hade blivit kollad oftare!!!
Inte säkert att cancern hade upptäckts tidigare men oddsen hade varit betydligt större att den hade gjort det!
Att få veta om sina rötter redan som barn är viktigt!!
HUR MÅR JAG IDAG DÅ?
Den frågan ställde jag mig själv igår.
HUR mår jag idag? 
Vansinnigt trött, har ont i skelettet (det är standard dygn 3-4 med dessa cellgifter), skakig i knäna (det brukar vara borta på 3:e dygnet men än var det kvar), nervsmärtor i fingertoppar och domningar i fotsulor (hoppas på att det ska försvinna snabbt eller iaf minska)!
Svårt att ta i saker då det gör så ont....bara att ta på kläder är ett jobbigt kapitel!
Utöver detta har jag rätt ont på höger sida (där den stora metastasen sitter) mindre ont på vänster sida och så är smaklökarna fortfarande borta!! Det mesta jag äter smakar likadant så att ge mig fin och dyr restaurangmat är ett fullkomligt slöseri med pengar just nu!
Men jag var på jobbet (såg så sliten och trött ut så flera bad mig gå hem och ta det lugnt!) och när jag kom hem så somnade jag (fick slopa mediyogan för jag stod inte upp alls) och jag tänkte att jag hoppas att jag iallfall kan köra mc på kvällen. Bara jag piggnade till lite!
Vädret var ju perfekt även om det var väldigt tryckande värme!
I värsta fall så skulle jag väl få nöja mig med att åka bakpå!!
I allra värsta fall så fick jag väl ligga i sängen och bara se på foto av mc:n!!!!
Och jag piggnade till och jag kom iväg på mc och det kändes såååååå bra! 
. Vi körde till ett mc-cafe och där passade jag på att äta en hamburgare som smakade precis likadant som vilken mat som helst!
Kom hem rätt sent men var fullt nöjd med kvällen och stöp i säng!