CIJAS blogg-bo
STARKT HJÄRTA I EN KROPP SOM FALLER I BITAR!!
Har haft jävulskt ont i kroppen några dagar. 
Dessutom har det varit väldigt tryckande värme och det + smärtorna har nästan tagit livet av mig snabbare än vad mina metastaser kommer att göra! 
Smärtan har gått runt kroppen så jag har även haft väldigt ont i ryggen och där brukar jag inte ha ont!
Det hela har tagit hårt både fysiskt och psykiskt! Var knappt jag kom till jobbet det lilla jag jobbar men ena dagen kändes det som att jag bara var apatisk där jag satt!
Slutade med att jag fick ringa onkologen för jag stod inte ut med smärtan.
Den gick runt hela kroppen och vägrade släppa taget.
Har alltid ont på min högra sida numera (misstänker att metastasen växer) men den andra smärtan är något hemskt när det kommer! Men det betyder inte att de smärtorna jag alltid har är så roliga. De gör att jag måste ta smärtstillande även om det inte behövs i den stora mängden.
Jag ska nu skriva ner hur denna smärtan är och när den kommer för att se om det kan vara relaterat till nervsmärtor av cytostatikan. Då borde det vara återkommande samma tidpunkt efter varje cytostatikakur. Smärtan på min högra sida är konstant numera och det var den inte för ca 1 månad sedan! Men den dök upp samtidigt som jag första gången fick denna hemska smärtan så troligen har det något samband 
Tar starkare smärtstillande till natten när jag har så ont men tar jag dem på dagen blir jag yr (märker inte det på natten ju) så de fungerar inte så bra på dagarna!
Läkaren ringde mig och jag fick utskrivet sk "morfin-plåster".
Fick en ersättningsvariant på apoteket som vanligt! Eftersom jag aldrig provat dem så vet jag inte skillnaden.
Vissa mediciner vägrar jag ersättningspreparat för efter att jag reagerade på ett s.k hjälpämnen som är olika i olika fabrikat även om den verksamma substansen är detsamma!
Så nu får jag testa det här plåstret och se hur det blir för mig!
Jag försöker leva dag för dag men ibland känns det som att jag har ett starkt hjärta i en kropp som faller i bitar!!
ONKOGENETISKA
Jag och sönerna begav oss till Lund för att få besked på den onkogenetiska utredningen.
Jag har forskat fram så mycket jag kunnat på mina föräldrars båda sidor!
Resultatet av denna information ledde till att jag blev fortsatt utredd.
Det var enklare att forska fram information på min mors sida medans det var knepigare på min fars sida då han är avliden och jag inte är uppväxt med den släkten och stora delar av den bor inte i Sverige.
Den bröstcancer jag fick är inte ärftlig. Den har inte den där genen BRCA. Hade den haft den genen hade de tagit bort det kvarvarande bröstet och äggstockarna på mig för att förhindra mer cancer (å andra sidan fick jag det i andra bröstet utan det var ärftligt så det kan ske i det kvarvarande också!)
Bra att jag inte har den genen tänkte jag, då är min familj skyddad nu då!
Nej, det är de såklart inte.
De kan få cancern precis som jag fick den....utan ärftlighet! 
Och de kan tyvärr få all annan sorts cancer!
Men risken att de får en bröstcancer som är ärftlig är såklart mindre!
Men mina kommande barnbarn bör ändå kollas extra när de kommer upp mot 18-årsåldern!!
Men troligen, som denna läkare sa, så har forskningen nog då kommit fram till att man överlag ska kollas oftare när mina blivande barnbarn väl är i den åldern. Känns lite tryggt att få veta det iallfall!
Synd jag inte visste om all cancer som finns på min fars sida redan som ung för då hade det lett till att jag hade blivit kollad oftare!!!
Inte säkert att cancern hade upptäckts tidigare men oddsen hade varit betydligt större att den hade gjort det!
Att få veta om sina rötter redan som barn är viktigt!!
NAGLAR, IGELKOTT OCH BEHANDLING
Fick behandling i veckan.
Det hela avlöpte bra. Inga stopp i slangen och inga andra problem.
Men denna gången blev jag enormt trött efteråt. Brukar bli trött men inte så här illa.
Kanske jag sögs ut på energi under söndagen så jag inte hade någon kvar redan innan behandlingen?!
Denna trötthet sitter fortfarande i trots det gått några dagar!
Har så svårt att hålla mig vaken!
Har med hjälp av ett par av barnen gjort caporten oattraktiv för igelkotten. Fixade till en hörna i min trädgård för den men nehe, den hörnan dög nog inte! 
Nåja, finns andra hörnor så den kan bygga som den vill!
Ena sonen har tagit trimmern och trimmat bort hårtestarna på mig men det var knepigt att klippa med maskinen då mina strån bara smet undan så han fick kämpa med saxen också.
Så nu ser jag ut som en vithårig liten fjunig igelkott på skallen. Bättre det än att se ut som en vild struts på skallen sa någon till mig!
Mina naglar är bedrövliga nu. Använder nagelförstärkning och lite skyddande lack på dem.
HUR MÅR JAG IDAG DÅ?
Den frågan ställde jag mig själv igår.
HUR mår jag idag? 
Vansinnigt trött, har ont i skelettet (det är standard dygn 3-4 med dessa cellgifter), skakig i knäna (det brukar vara borta på 3:e dygnet men än var det kvar), nervsmärtor i fingertoppar och domningar i fotsulor (hoppas på att det ska försvinna snabbt eller iaf minska)!
Svårt att ta i saker då det gör så ont....bara att ta på kläder är ett jobbigt kapitel!
Utöver detta har jag rätt ont på höger sida (där den stora metastasen sitter) mindre ont på vänster sida och så är smaklökarna fortfarande borta!! Det mesta jag äter smakar likadant så att ge mig fin och dyr restaurangmat är ett fullkomligt slöseri med pengar just nu!
Men jag var på jobbet (såg så sliten och trött ut så flera bad mig gå hem och ta det lugnt!) och när jag kom hem så somnade jag (fick slopa mediyogan för jag stod inte upp alls) och jag tänkte att jag hoppas att jag iallfall kan köra mc på kvällen. Bara jag piggnade till lite!
Vädret var ju perfekt även om det var väldigt tryckande värme!
I värsta fall så skulle jag väl få nöja mig med att åka bakpå!!
I allra värsta fall så fick jag väl ligga i sängen och bara se på foto av mc:n!!!!
Och jag piggnade till och jag kom iväg på mc och det kändes såååååå bra! 
. Vi körde till ett mc-cafe och där passade jag på att äta en hamburgare som smakade precis likadant som vilken mat som helst!
Kom hem rätt sent men var fullt nöjd med kvällen och stöp i säng!
BEHANDLING MED LITE STRUL
Så har jag varit hos min KBT, sen var det blodprover och de var bra (hur de nu kan vara det när man har en drös metaster i levern) så det blev behandling.
Jag fick nu den andra omgången med reducerad dos cytostatika.
Jag har haft ont i fingrar och tår i gågna veckan men inte så grymt ont som jag hade sista gången med full dos cytostatika. Har kunnat gå. Är fortfarande utan känsel på vissa fingrar medans jag i andra har en mindre smärta.
Haft ont i naglar men det gick också över till viss del. Slår jag till fingrarna lätt mot något gör det dock väldigt ont.
Finmotoriken är inte så bra. Kan inte ta upp ex en knapp eller peng om det hamnar på golvet.
Jag har fortfarande ont i sidorna på kroppen och det är det som oroar mig mest!
Och trött har jag varit i veckan men sluppit den största förlamande tröttheten.
Mitt blodvärde har stigit också så nu hoppas jag det blir kvar där. Upphör med järntabletterna och så ser vi vad som händermed värdet till nästa vecka.
Men något som har försvunnit så är det smaklökarna.
Allt smakar metallsmak av det jag äter. Men det är en normal biverkning (ja det finns många biverkningar men denna hade jag tydligen missat tills nu)!!
Bara att hoppas att metasterna inte får för sig att växa för att cytostatikan nu reducerats.
Det är min oro och det ihop med att smärtorna ökar gör inte saken bättre
Det blev lite problem denna gången när allt skulle sättas igång.
Gick bra att spruta in koksalt genom venporten men det måste bli ett backflöde (så man ser blod) för att man ska få lov att spruta in cytostatika.
Blev inget backflöde!
Kom inte någonting alls tillbaka när de drog i sprutan....inte minsta droppe! 
Nålen sattes om men det hjälpte inte och till slut fick en annan sköterska komma och hjälpa till men nålen satt dock rätt i venporten.
Jag fick fäkta med armar, ha lite husmodersgymnastik, röra mig en del för att se om det kunde lossna, titta till höger och uppåt osv
Men nej, det struntade venporten och slangen i min kropp i! Den vägrade samarbeta.
Till råga på allt så började premedicineringen verka så jag blev tröttare och tröttare och ville bara tillbaka till sängen och sova 
Så det blev att de fick spruta in ett propplösande medel i slangen som är inne i min kropp och det fick verka i 20 minuter! Då hann jag nästan somna!
Sen fungerade det jättebra igen, blev bra backflöde och vi kunde sätta igång cytostatikan.
Kan bli så här ibland sa sköterskorna och nu hände det mig för första gången!
Kom hem sent den dagen. Var fortfarande rätt trött när jag kom hem men piggnade till en liten stund på kvällen.
Dagen efter var jag på jobb, skakig av kortisonet men det gick bra ändå.
När jag kom hem hittade jag en liten krabat i min trädgård. Den lille låg med nosen intryckt mot väggen. Lite senare var den borta och hade nog hittat tillbaka till mamma.
Tycker att igelkottar är oerhört fina! 
