CIJAS blogg-bo
CT-RÖNTGEN
Igår gjordes en CT-röntgen på mig.
Nu så kommer den att visa om metastaserna har krymt....blivit större...ökat i antal eller fått fäste i andra organ i min kropp!
den ger också svar på fortsatt behandling framöver! Behöver cytostatika bytas?
Så det blev att dricka kontrast under en timmes tid. Sedan sattes nål i min venport och det fungerade perfekt!
Så var det dags för röntgen. Fick även kontrast i blodet och när man får detta så känner man en värme i kroppen och det känns som att man har kissat på sig!
Men nu är jag väldigt van vid detta så det bekommer mig inte något att en CT utförs på mig!
Jag är mer brydd för svaret!!!!
Men jag kan inte göra något åt det för tillfälligt så jag försöker slappna av och inte tänka så mycket på det!
BEHANDLING MED LITE STRUL
Så har jag varit hos min KBT, sen var det blodprover och de var bra (hur de nu kan vara det när man har en drös metaster i levern) så det blev behandling.
Jag fick nu den andra omgången med reducerad dos cytostatika.
Jag har haft ont i fingrar och tår i gågna veckan men inte så grymt ont som jag hade sista gången med full dos cytostatika. Har kunnat gå. Är fortfarande utan känsel på vissa fingrar medans jag i andra har en mindre smärta.
Haft ont i naglar men det gick också över till viss del. Slår jag till fingrarna lätt mot något gör det dock väldigt ont.
Finmotoriken är inte så bra. Kan inte ta upp ex en knapp eller peng om det hamnar på golvet.
Jag har fortfarande ont i sidorna på kroppen och det är det som oroar mig mest! 
Och trött har jag varit i veckan men sluppit den största förlamande tröttheten.
Mitt blodvärde har stigit också så nu hoppas jag det blir kvar där. Upphör med järntabletterna och så ser vi vad som händermed värdet till nästa vecka.
Men något som har försvunnit så är det smaklökarna.
Allt smakar metallsmak av det jag äter. Men det är en normal biverkning (ja det finns många biverkningar men denna hade jag tydligen missat tills nu)!! 
Bara att hoppas att metasterna inte får för sig att växa för att cytostatikan nu reducerats.
Det är min oro och det ihop med att smärtorna ökar gör inte saken bättre 
Det blev lite problem denna gången när allt skulle sättas igång.
Gick bra att spruta in koksalt genom venporten men det måste bli ett backflöde (så man ser blod) för att man ska få lov att spruta in cytostatika.
Blev inget backflöde!
Kom inte någonting alls tillbaka när de drog i sprutan....inte minsta droppe! 
Nålen sattes om men det hjälpte inte och till slut fick en annan sköterska komma och hjälpa till men nålen satt dock rätt i venporten.
Jag fick fäkta med armar, ha lite husmodersgymnastik, röra mig en del för att se om det kunde lossna, titta till höger och uppåt osv
Men nej, det struntade venporten och slangen i min kropp i! Den vägrade samarbeta.
Till råga på allt så började premedicineringen verka så jag blev tröttare och tröttare och ville bara tillbaka till sängen och sova 
Så det blev att de fick spruta in ett propplösande medel i slangen som är inne i min kropp och det fick verka i 20 minuter! Då hann jag nästan somna!
Sen fungerade det jättebra igen, blev bra backflöde och vi kunde sätta igång cytostatikan.
Kan bli så här ibland sa sköterskorna och nu hände det mig för första gången!
Kom hem sent den dagen. Var fortfarande rätt trött när jag kom hem men piggnade till en liten stund på kvällen.
Dagen efter var jag på jobb, skakig av kortisonet men det gick bra ändå.
När jag kom hem hittade jag en liten krabat i min trädgård. Den lille låg med nosen intryckt mot väggen. Lite senare var den borta och hade nog hittat tillbaka till mamma. 
Tycker att igelkottar är oerhört fina! 
CYTO + HB + CT
Nu har jag genomgått cytostatika-behandling nummer 7.
Har uselt Hb (blodvärde) för att vara jag! Trött, huvudvärk, andfådd, ingen ork, hjärtklappning så att jag storknar, ben som viker sig när jag minst anar det.
Att ramla börjar bli en vana men det gör ont!
Musklerna följer inte min uppmaning längre. Kramp i smalbenen. Att tugga mat eller borsta tänder är jobbigt! Att duscha är en pärs!
Gå i några trappor är en näradödenupplevelse för mig!
Går inte att vila/sova bort denna trötthet heller! 
Har börjat använda rollatorn! Inte för någon smärta utan för att jag behöver vila ideligen!
Jag har pimplar Blutsaft som en alkoholist pimplar vin, jag har ätit levergryta så maken frynt på näsan, aprikoser, jordgubbar, spenat osv osv
Men det struntar min kropp helt och hållet i!!! Blodvärdet går ner och ner....
Fått veta att det inte är riktigt "alarmerande" än! Men för mig är detta alarmerande!
Det lilla liv jag har rinner ur kroppen på mig nu!
Läkarna pratar om att jag ska ha en dräglig tid trots palliativ behandling men detta är verkligen inte drägligt för mig!!!!
Vet att det finns de med blodvärde under 90-95 som ändå inte är trötta.....men jag tillhör inte dem!
Jag vill förebygga medan sjukvården verkar vilja vänta tills man behöver bli inlagd!!
Däremot har jag inte så ont i levern längre. Konstigt att det bara avtog efter jag haft så ont så jag fått ta starka smärtstillande.
Börjar undra vad min kropp nu håller på med.....känns inte bra detta!
Dessutom känner jag smärta över njurarna men hoppas det egentligen är ryggen som spökar eftersom jag inte har ork att träna den.
Jag har även gjort min Ct (röntgen) så nu är det frågor jag väntar svar på:
Har metastaserna krymp?
Har metastaserna växt?
Har metastaserna blivit flera?
Har metastaserna spritt sig till andra organ?
Hur blir fortsatt behandling?
Blir det ens mer behandling?
Är jag helt körd eller finns det hopp?
Hade en omgång av ångest. Vill inte lämna livet! Vill så gärna få leva! 
Cytostatika nummer 7
Dricka kontrast inför CT
AKUT-BESÖK MED FEL PATIENT PÅ RÖNTGEN
Midsommar hade jag feber och den gav inte med sig så på söndagen fick jag ge mig och åka in till akuten.
Fick ett eget rum direkt pga cytostatikan och för att det var så mycket folk i väntrummet (är infektionskänslig).
Läkaren kom, sedan skulle det tas prover på mig och eventuellt skulle jag behöva röntga lungorna.
Så 20 minuter efter proverna var tagna så rusar det in en transportör, säger mitt namn och att han ska köra mig till röntgen.
Oj vad det gick undan med de provsvaren tänkte jag!
Det gick undan till röntgen och jag blev placerad i ett stort väntrum där jag kände mig aningen övergiven 
Personalen kom och jag gick in i röntgenrummet. Du kan behålla fleecejackan på sa dem viket jag tyckte var konstigt. Och så ville de att jag skulle lägga mig ner med huvudet mot röntgenmaskinen. Nja, sa jag! Det känns inte rätt och då sa den ena personalen "men du har slagit dig här" och så pekar hon på min panna! Nej sa jag, ska jag röntgas så är det lungorna. Då frågade personalen om jag hette NN! (de sa förnamnet). Ja, svarade jag. Efternamn då? Jag svarade! Visade sig att jag hade samma förnamn som en annan kvinna som slagit i skallen. Jag sa att jag hade sett henne när de kom med henne på en brits/bår så det var nog henne de menade!
Så det blev lite kaos och till slut fick jag åka upp till rummet igen.
Tur man inte blev en patient som skulle till operation och inte hade kunnat säga ifrån....eller att de hade kört mig till förlossningen!!!!
Värsta scenariot här hade varit att jag hade blivit röntgad och MIN bild hade lagts i den andre kvinnans journal. Då hade de skickat hem henne i tron att där var ok och så hade det kunnat visa sig att hon hade kanske haft en blödning i skallen och då åkt hem med den!!!
Huuuu!!!!!
Vi var några timmar på akuten och det enda de kom fram till är att jag är förkyld. Men vid feber bör jag komma in för det KAN vara en infektion på ingång och då utvecklas den snabbt till kanske blodförgiftning eftersom mitt immunförsvar kan vara långt ner.
Väntar och väntar!!!
Känner mig lite övergiven i detta stora tomma väntrum
FÖRSTA CYTOSTATIKAN EFTER ALLERGI-CHOCKEN
Så var det dags idag för nästa försök med cytostatika.
Har lärt mig att om jag emlar venporten 2 timmar innan känns knappt sticket av nålen! 
Med allergichocken i färskt minne så sov jag uselt och var väldigt orolig.
Slutade med att personalen tyckte jag skulle ha något lugnande trots jag var emot det då jag vet att det knockar mig rejält. Till slut gav jag med mig och fick en pilla med låg dos.
Men den ihop med stora doser Tavegyl så somnade jag väldigt fort. 
De startade droppet med 25% hastighet och sen minns jag inte mer för det var i samband med det som jag somnade. Tror jag iallafall att det var!
Vaknade till av att jag fick en värmevallning och blev rädd för det var så allergichocken startade sist.
Men det hände inget mer och när de ökade takten så sov jag fortfarande så det var inget jag märkte!
Maken var med hela tiden och det kändes bra för skulle jag ha reagerat så hade han kunnat larma!
Så det hela gick bra trots det gick illa förra gången! Känns bra för nu kommer jag inte att vara så rädd nästa vecka! 
Fick ligga kvar en timme extra för de fick inte liv i mig så hårt jag sov.
Maken lånade en rullstol och skjutsade mig upp till väninnan som bröt benet igår. Hon opererades sent igårkväll och är nu inlagd!
Men det var en snabb visit för jag var så vansinnigt trött. När jag kom hem somnade jag direkt och sov en bra stund till. Nu ikväll är jag lagom pigg! 
Trött, tröttare och tröttast!