CIJAS blogg-bo
NÅL I PORTEN.......känsliga tittare varnas!
Åkte till Vårdcentralen idag för att få min venport spolad.
Detta ska ske var 12:e vecka enligt ordination från det sjukhus jag har fått porten insatt av.
Men det blev inte så. 
Sköterskan försökte sticka 3 gånger in i porten men misslyckades varje gång och hamnade vid sidan om.
Kom inget blod när hon drog tillbaka sprutan och när hon försökte skjuta in vätskan kom den liksom direkt in i kroppen vilket sved rejält! 
Till slut gav hon upp. Kan inte neka till att jag blev rätt lättad samtidigt som jag kände att det hade varit bra om det hade blivit gjort.
Hon ringde onkologen men de har fullt upp med att ta hand om andra cancerpatienter så de hade inte tid med mig.
Så är det ju tyvärr på flera sjukhus......ingen har liksom tid.
Men vi beslöt att göra nytt försök om 2 veckor.
Sen var det jobbedags.
Först jobbade jag mina egna 25 % och sedan arbetstränade jag en stund eftersom jag nu håller på att ska försöka ta mig upp på 50%.
Hoppas fixa detta så jag kan vara tillbaka på jobbet på halvtid lagom till 1 mars. Sår så fram emot detta! 
Jag berättade om min port och besöket på vårdcentralen.
Det visade sig att en av sköterskorna på jobbet är en hejjare på venportar så jag tänkte att det lät bra att fråga om hon hade tid med mig. Hon kom i god tid till jobbet så hon hade tid med mig och min port! 
Det var lite knyckligt ibörjan men det fungerade och hon fick grepp om porten, berättade om hur hon gjorde för att få den att ligga rätt så hon kunde få nålen på plats.
Ska ta med mig denna infon till vårdcentralen om 12 veckor och så hoppas vi att det kan fixas av sköterskan där då.
Vad är då en venport?
Det är som en liten dosa (i mitt fall är den lila och heter Power Port) som är inopererad under huden och den tål att stickas i med nål många gånger.
En tunn plastslang är kopplad till dosan. Denna plastslangen opereras in i ett större blodkärl på halsen (man kan se slangen uppe vid min hals) och den leds under huden till bröstkorgen, där venporten då finns.
Man kan se och känna dosan utanpå huden som en liten förhöjning. I mitt fall är där också 3 små"piggar" på venporten. Mitt i ska man då sätta nålen och det gäller att ta den långa nålen i mitt fall för annars når den inte fram till venporten!
En subkutan venport kan användas under lång tid, upp till flera år, och man kan leva som vanligt med den.
Jag känner inte av min och glömmer oftast att den sitter där.
Här är en bild på hur nålen sätts in. Hygien är viktigt så det är sterilt.
Så här ser nålen ut.
Här är den dagens nål ditsatt och det är där du ser det gula på bilden. En nål kan sitta i några dagar men man tar bort den efter varje behandling då det ändå är 3 veckor mellan när man fick cytostatika. Och Herceptin var också var 3e vecka.
Här sitter en nål på mig som jag får behandling genom.
Jag mådde verkligen inte bra när denna bilden togs. Kan knappt förstå att det verkligen är jag som är på bilden! 
Denna dagen avslutades med en välbehövlig yoga och det var toppen! 
Ute har det blåst massor, snudd på stormat och vi har t.o.m fått lite hagel.
SIMMADE LÅNGT MED MAKE SOM NJÖT
Skulle fikat idag med en väninna men hon blev sjuk.
Så jag hade inget för mig. Tänkte att jag kan ju ta mig iväg och simma i badhuset. Behöver träning med lymfarmen sedan bröstcancern.
Sms:ade en tjej som ofta säger hon ska följa med och simma men hon svarade inte på sms:et.
(Det brukar hon visserligen ytterst sällan göra när jag smsar henne men när hon är med mig så bara måååååste hon svara på allas sms och mail med en gång...synd hon aldrig känner så när det gäller mig men det är inget jag kan göra något åt).
Jag tänkte att jag sitter inte och väntar på att hon ska behaga svara och så sa maken att han kunde följa med.
Ja varför inte!?
Jag simmade 1000 meter!!! ETTUSEN METER!!! Det är väldigt mycket för att vara jag sedan cancern härjade i mig!
Jag fick ta många pauser, nacken blev stel så jag fick prova på lite ryggsim också och inte bara bröstsim!
Men vad gör det??? Jag har iallfall simmat 1000 meter!!
Vad gjorde då maken?
Jo, han simmade 200 meter och då blev han uttråkad. Han rusade upp till bubbelpoolen och bastun istället.
Där satt han medans jag simmade vidare.
Men vad gör det? Huvudsaken är att vi båda blev nöjda.
Jag varken badade bubbelpool för sist så blev jag så yr efteråt. Och basta vågar jag inte....tänk om min subkutana venport smälter i värmen?!
Sen var det hem igen i sakta mak för det hade kommit en del snö. Inte så att man behövde skotta men det var pudersnö med isbana under. Sån där lurig halka
Rätt nöjd med min bedrift idag!
SMÄRTSAM MAMMOGRAFI :(
Idag var det 2 besök på sjukhuset.
Först ett hos en terapeut och sedan var det ultraljud av bröstet jag har kvar.
Kom dit och fick veta att det skulle vara mammografi med. Jahapp, av med kläder på ovankroppen för att bli tillplattad! 
Det gjorde vansinnigt ont!!! Så ont så jag höll på att svimma när jag stod där.....fastklämd!!
Mådde illa och trodde jag skulle spy. 
Så släpptes jag loss.....
Varken jag eller sköterskan fattade vad de var som gjorde så ont förrän jag tog med handen där jag fick så ont......min SUBKUTANA VENPORT!!!! Japp, det var den som kom i kläm! Inte undra på att det gjorde vansinnigt ont!!!
Det sitter ju precis ovanför bröstet så den drogs liksom med.
Bilden nedan är ifrån häftet man får med sig när man får porten men där kan du se ungeför var den sitter innanför huden.
Men resultatet av undersökningen var bra.
På den platta sidan kunde läkaren se ett stort område med blodansamling. Detta är inte så vanligt (är jag förvånad?) och kommer troligen inte heller att läka utan först när det blir operation får de försöka få bort det.
Det verkar ha bestämt sig för att stanna och gegga till sig i min brösthåla.
Men inga tumörer eller andra elakheter fanns där....iallfall inte just nu!
PACKNING OCH GOD CHOKLAD
Att packa inför en resa kan ta sin tid....för mig!
Vet inte hur mina söner gör men de packar på en kvart i en vanlig kabinväska och sen är de klara.
Och sen när jag ska hem....då har jag knappt använt hälften av det jag tagit med mig och dessutom har jag köpt något jag vill ha med mig hem.
Så vi hade fullt sjå att få rätt på vikten av min väska.
Menmen, nu vet jag till nästa gång vad jag kan ha med mig och vad jag kan lämna hemma.
Och förhoppningsvis så är det också mindre antal burkar och lådor med mediciner jag behöver ha med mig!
Fick fixa intyg på apoteket för att försäkra mig om att vissa mediciner kunde medföljas. Detta därför att de är narkotikaklassade.
Har man inte detta intyg så har de rätt i tullen att bara ta medicinen ifrån dig vilket kan bli katastrofalt när du behöver dem på plats.....så var noga med intyg!
Och så kom vi hem! Packade upp och tvättade upp kläderna.
Så fick jag syn på en av grejorna jag packat med mig hem:
CHOKLADET!!!! Detta choklad är ju bara såååå gott 
Lite julklappar har jag också köpt men de kan jag inte lägga upp på bild.....just nu!
Jag trodde att jag hade gått upp iallafall 4 kilo men det visade sig att jag "bara" ökat 0.7 kg. Nu gäller det att på något vis få bort det igen....
Chokladen höll hela vägen hem och med tanke på värmen vi hade så var det bra att vi åkte tidigt på morgonen så det inte var så tokigt varmt för min lilla choklad!
SPRUTOR VS TABLETTER
Jag har under hela min behandling stått på injektion Klexane som är blodförtunnande.
Det är så att om man fått blodförtunnande i tabletter innan cancer-behandling så får man det i injektion under tiden.
Jag hade nyligen slutat med tabletterna efter propparna i lungorna när jag fick mitt cancerbesked.
Så när behandlingen av cytostatika började så satte onkologen in mig på injektion med blodförtunnande.
Nu är jag då färdigbehandlad från onkologen.
Eftersom där är mycket för dem så kan de inte ha kvar patienterna utan de ska ut till vårdcentralerna.
MEN där kan de inget om detta med blodförtunnande och vad som gäller när man har antihormoner och venport. Och de blev nog mer förvirrade än vad jag blev.
Så jag kontaktade bröstmottagningen. Men då de inte satte in det på mig vill de inte jättegärna sätta ut det eller sätta över mig på tabletter.
På onkologen fick jag svaret att den som satte in det får ta ansvar att sätta ut det eller vad som ska ske.
Jaha? Men det var ju onklogen som satte in medicinen. 
Men nu så ringde jag själv till PK-mottagningen på ett annat sjukhus och läkaren där ringde upp mig så vi pratade. Så de tar över ansvaret för min medicin vad gäller blodförtunnande. (Och så var jag på onklogen om att det kanske behövdes remiss så de ringde också till PK-mottagningen. )
Och det bästa av allt!!!! Jag sätts över på tabletter! Nu slipper jag de förhatliga sprutorna om några dagar!
Men snacka om att man blir bollad i sjukvården.......
Läkaren på PK-mottagningen undrade hur min uppföljning gällande Klexane såg ut.
Va? Vilken uppföljning?
Det fanns liksom ingen som tog ansvar för det inne på Kristianstads sjukhus.
Men ska du inte gå på uppföljning någon gång om året? undrade läkaren.
Nää...vad jag vet ska jag träffa en sköterska om 5 år men inget annat vad gäller själva bröstcancern och klexane.
Ja det var ju inte så mycket att komma med nu kände jag efter denna läkare ställt frågan.
Vem tar eg ansvar för sprutorna de satte in? Faktiskt ingen då ju 
Så hade jag inte själv tryckt på så hade det fortsatt utan någon kontroll alls...år ut och år in.....
Men nu har det ordnat sig ..... men vad man får ligga på för att få rätt på allt!!!
Och visst kommer jag att få bli stucken i början tills jag är rätt inställd. Men vad är det om jag jämför med att ta sprutor varenda dag?!
#waran