CIJAS blogg-bo
LEVERBIOPSI
Så blev leverbiopsin gjord igår.
Jag hade i färskt minne hur det var med biopsin i bröstet där bedövningen inte tog, fick ingen premedicinering och när de var inne i tumören och tog en bit så var smärtan så stor att jag skrek rakt ut och tappade andan.
Jag var helt inställd på att hela bröstet hade exploderat så ont det gjorde!! Vill dock tillägga att läkaren inte var burdus på något vis.
Med detta i bagaget så var jag helt hispig inför leverbiopsin. 
Kom till avd på Csk för att de skulle fixa till mig innan biopsin. Fick en säng att ligga i.
De skulle sätta nål i armen men det är jag anti mot sedan en sköterska på akuten i ett annat sjukhus i nordöstra Skåne stack fruktansvärt illa och bemötte min stickrädsla med absolut ingen empati och ansåg att venportar inte tål kontrast så där ville hon inte sticka utan det måste vara i armvecket! Detta har lett till att annan personal frågar varför de inte får sätta nålen i armen och då förklarar jag detta!
Det togs PK-prov på mig via venporten där jag nu hade nål och som tack vare läkemedlet konakion hade kommit ner till rätt nivå.
Hade den inte gjort det hade jag fått någon annan medicin (minns inte namnet)för enligt läkaren skulle biopsin göras idag! Och just där och då var det skönt att få höra detta! 
Fick premedicinering men när jag kom ner till ultraljudsrummet så skakade hela jag.
Var tal om att de kunde skjutsa upp mig till avd igen så jag kunde få ångestdämpande och komma ner igen.
Nej minsann tänkte jag! Andas andas....andas andas....du klarar det intalade jag mig!
Jag berättade om förra biopsin och de visste redan om min rädsla.
Och så kände jag att medicineringen jag fick på avdelningen började göra verkan.
Personalen var väldigt proffsiga och läkaren var helt underbar i sitt bemötande. 
De berättade varje detalj de skulle göra på mig (önskemål ifrån mig). Äldsta sonen var med mig inne i rummet och maken väntade utanför. Sonen såg på ultraljudsskärmen när de tog biopsin från den stora metastasen.
Jag blev lovad att de inte skulle sticka förrän bedövningen verkligen tagit på mig och detta höll de verkligen.
Läkaren ritade en prick där han skulle sticka, jag fick ligga exakt stilla, sen var det "andas in....andas lite till...stopp!" osv
De plastade in apparaten så enbart skärmen syntes. Knappt ens att lilla jag syntes bland alla sterila dukar som lades överallt på mig :O
Jag låg lite på min vänstra sida och fick en kudde under baken så jag kunde ligga bra och framförallt ligga stilla!
Så stack han, jag var fundersam om nålen var inne för faktum är att det knappt kändes!
Japp, den var på plats sa de och sonen intygade också detta.
För säkerhetsskull så tog de en andra biopsi så jag ska slippa göra om det igen ifall de behöver mer material.
När de tog en bit av tumören så knäppte det till men läkaren var skicklig för han ryckte inte till och det gjorde inte jag heller. Jag blev mest förvånad över att det var klart. 
Fick se rören med bitarna i. Såg ut som små ynkliga vita maskar med lite rött o ena änden.
Var det allt? Jag hade trott de skulle ta en rejäl bit. 
Eftersåt kom jag upp till avd igen, fick alvedon för smärtan från biopsin hade jag i axeln (det är vanligt att det blir så) somnade och sov i princip tills jag skulle hem. Fick ett par mackor och äppeljiuce av personalen.
Var grymt yr när vi skulle hemåt så jag kunde knappt klä på mig själv. Allt bara snurrade. 
På måndag ska det göras en DT men jag blev inte klok på varför. Kanske för att se var metastaserna ligger?
Nålen i venporten är kvar för det ska ges kontrast på måndag och på så vis slipper jag bli stucken igen!
Väl hemma så spydde jag kaskader och sedan var magen tom och det var jag också. Försökte äta igen efter en stund, blev 5-6 tuggor och sen var jag mätt och som vanligt lite illamående.
Tog en antimåillapiller och kikade lite på en film. Ett blåmärke började träda fram på ryggen så det skulle vi ha koll på då det innebär att det blöder inne i kroppen och det får absolut inte bli värre.
Idag då?
Väldigt illamående, mindre yr, trött, mörbultat, ont i axeln och sidan.
Somnade vid halv 2 inatt och vaknade vid halv 7.
Vet ni vad? Jag saknar att få leva, att få njuta av livet och bara få vara frisk! 
Är så mycket jag vill göra och fixa. Kommer jag att hinna????? Kommer jag att hinna komma ner till min pappas grav igen?? Hinner jag ner till släkten i Australien?? Hinner jag göra alla fotoalbum till mina barn??? Hinner vi med Spanien????
Nu är det några dagars helvete som väntar innan jag får veta svaren. Ovissheten är det jävligaste!!!!
KAOS, CHOCK OCH PANIK
Helgen vi tillbringade i Toftaholm på herrgården var ljuvlig! Jag kände mig så levande, att livet är underbart, att jag kan jobba, att jag går bättre och bättre och att mitt liv började forma sig igen med all glädje det kan ge.
Ja ni vet allt det där som man tar för givet när allt är normalt och man inte rört vid dödens dörr!
Nu började jag se fram emot livet! Luften! Blommor! Natur! Människor! Min familj!
Men så skulle det inte bli!
Hela familjen vändes upp och ner när jag fick bröstcancern men det är inget mot vad den gjorde i måndags!!!
Det blev kaos, det blev chock och det blev panik!
Jag har varit lite öm på min högra sida ett par-3 veckor.
Har också minskad aptit och är på något vis aldrig hungrig.
Detta är dock inget jag funderat närmare på för visst kanman ha lite ont här och var utan att det är cancer?!
Nu fick jag svar på PETscan. Visar sig att jag har 7 metastaser i levern!!!
Var kom dom ifrån?
Då de inte hittat några tumörer i kroppen på mig så ser det ut som att de har kommit från bröstcancern och har lyckats sprida sig till blodet och vidare till levern!
Den största metastasen är 5 cm och de andra 6 är mindre men spridda över hela levern!
Vet i dagsläget inte exakt var i levern de sitter, bara att den största är på min högra sida (därav den smärtan jag känt i 2-3 veckor). Jag förstår också varför min aptit sakta minskat och att jag aldrig känner mig så värst hungrig!
Levercancer!!! Metastaser i levern! Bröstmetastaser i levern! 
Jag klappa ihop fullständigt och är så tacksam över att jag var på jobbet när jag fick beskedet. Fick väldigt mycket uppbackning den stunden. De ringde efter min son som kom dit (jobbar på samma arbetsplats men olika avdelningar), de ringde min make som också kom dit, de fick i mig lugnande, ringde så det kom en ersättare för sonen och hjälpte mig så mycket de bara kunde! Jag både såg och kände att sonen fick en rejäl chock! Maken blev även han chockad. Min mellanson tog ledigt från jobbet och kom hem och yngsta sonen var hemma.
Full kaos! 
Vad händer nu? 
Jo, en leverbiopsi! En grovnålsbiopsi. På fredag....imorgon!! Make och äldsta sonen följer med mig!
Jag har den förra biopsin (i bröstet) i färskt minne. En bedövning som knappt tog, när de väl var i tumören o knipsa så gjorde det så ont så att jag tappade både tid och rum.
Nu är det ännu värre.....lungor, gallblåsa osv ligger ju så nära och tänk om jag råkar hoppa till 
Tänk om min panikångest får fnatt och ska vara med på en hörna och jag då hoppar till???
Jag är så vansinnigt rädd!!!
Att behöva ringa runt till folk och berätta detta kändes inte alls roligt!
Jag tänker på det en läkare sa. "Du ska göra det du tycker är roligt nu". Men jag tycker inte det är roligt att gå igenom en ny cancer......där jag rent statistiskt vet att utgången är mycket sämre än förra gången!
Men jag har mitt lilla hopp....... 
TOFTAHOLM HERRGÅRD O NATURRESERVAT
Jag och maken var på en liten weekend på Toftaholm Herrgård denna helgen.
Där finns även ett naturreservat i närheten och detta var en upplevelse att gå i. Det är en 2,2 km lång naturstig med intressanta saker.
Passade även på att promenera på Stenhusholmen en runda.
Tyvärr var det lite kalla vindar men vi gick ändå naturstigen.
Vi åt mycket god mat på kvällen förutom rätten som bestod av getost och rödbetsglass. För mig var det en kombinationn som inte gick så bra ihop. Men nu har jag provat det med 
Väldigt trevlig personal var där också!
På kvällen var det Eurovision Song Contest. Vi var en del som tittade på detta på storbildsTV. Jag hade mina favoriter och där ingick inte vinnarlåten alls!
Maken fick syn på en man (jahapp.....jag då? Hallå!!!! 
) som han var helt säker på att han har sett i något politiskt sammanhang. Till slut frågade han mannen (är lika bra att fråga så slipper man grubbla ) och mycket riktigt var det politiskt eftersom det var f.d finansministern Allan Larsson som också var där på weekend med fru och sällskap. Visserligen kände jag igen mannen men jag förknippade inte honom med politik!
Innan cancerbehandlingen hade jag full koll på vem som var vem och var jag hade sett personen osv....nu känns det som att jag mest blir överraskad när jag någongång känner igen folk! Men det blir bättre med tiden 
Jag och maken i trädgården på Toftaholm Herrgård
Förrätt: Lättbakad laxrygg med ostronmajonäs, syrad gurka och rågbrödscrisp.
Huvudrätt: Lågtempererad lammrostbiff, glaserade primärbetor, palsternackspure, variation på lök och portersky.
Efterrätt 1: Getost med rödbetsglass.
Efterrätt 2: Inkokt rabarber med flädergele, vaniljglass och honungstuile.
Skål! 
Naturstigen i Toftaholms naturreservat och en bild från Stenhusholmen.
Lite bilder från Herrgården och jag blev fascinerad av hur vackra och mystiska träden var i mörkret med lampor riktade mot sig!
#toftaholm
#toftaholmherrgård #toftaholmherrgard #toftaholmsnaturreservat #fuckcancer
FÖRSTA TUREN I ÅR! :)
För första gången detta året så var jag ute och körde motorcykel. Så nu är årets premiärtur gjord! Den skedde igår.
Gillar verkligen den gamla DT125:an. Jag behöver ingen annan även om jag har provat andra för denna trivs jag bäst med. 
Kan köra precis var jag vill, kan fara över backar utan behöva sakta ner till microfart och jag kan köra rakt ut i skog och mark medans de andra med sina "finare" motorcyklar inte kan följa med. 
Då får de passa på att ta rökpaus eller något annat! Ibland bara vill man köra på grusvägar eller ut i skogen!
Igår var det superfint väder 
och det blev att åka till Tydinge mc-cafe.
Maken följde med men han körde bil dit! Tvivlar på att jag hade fått honom att åka med mig.
Väl där åt jag en hamburgare och maken valde sillamacka. Jag vågade inte riktigt äta sillamacka för jag är rädd att jag sätter i halsen. Och så glass till efterrätt såklart 
Det var även en träff för husbilsägare med sina husbilar så det var rätt mycket folk.
Jag och maken strosade runt och kollade och vips, där var ju hans styvbror också. De har husbil så vi var inne och kikade i den. Väldigt fina såna här husbilar är.
Maken skulle kunna tänka sig en men jag vet inte riktigt vad jag tycker.
Även linedansarna var där. Jag var inom och försökte mig på att dansa lite. Måste säga att baansen blir bättre även om den inte är helt bra än. Vissa steg minns jag sedan tiden när jag dansade linedans. En dag kanska jag kan ta upp det igen och börja dansa! 
Klar för hemfärd och inväntar de övriga som också ska med!
Efter mig kom en R1:a, en Kawasaki och en Honda..... 
Idag när jag skriver detta är det dagen 2 år sedan jag var på mammografin där de såg min tumör. Tänk att jag får fortfarande vara med i livet! Hoppas på flera år och många mc-turer!
Nu har jag fått tid till PET-scan. Den ska göras i Lund och kommer att göras från huvudet ner till nyckelbenen.
Jag kan tycka att när de ändå ska in med radioaktivt ämne i kroppen som kommer att valsa runt så skulle de ju ändå kunna kolla hela kroppen!
Fast å andra sidan så har jag gjort en CT över buk/thorax rätt nyligen så jag får nöja mig med att dom var bra! Tror inte heller att det är så bra om man får massa onödiga röntgenstrålar!
Min fasa är att de behöver sticka mig i armvecket.
Jag har ett hyffsat bra kärl där men när jag var på akuten i samband med min strålningsskada så envisades en ssk där att sticka mig i armen trots jag sa att jag hade en subkutan venport.
Hon menade på att den porten inte tål kontrastet. Det är skrämmande om vad lite den sköterskan på den akuten vet om subkutana venportar!!!!! Min är ett strålande exempel på en venport som är suverän till just kontrast!
Hon stack så illa så jag fick kramp i armen och enorma smärtor rakt ner i fingrarna.
Jag grät av smärtan och chocken. Jag försökte såklart komma undan smärtan men det brydde sig inte den ssk om vilket gjorde att blodet for åt alla håll. Maken sa sedan att hon var mycket nonchalant i sitt sätt!
Hon envisades med att ha kvar nålen och drog"ut" den en bit istället! Minns att jag tänkte att där lär inte kunna komma in någon kontrast!
Hade ändå väldigt ont och ena fingret la sig i en konstig ställning!
Till slut fick de ändå dra ut nålenför de hann ändå inte skicka mig på röntgen den dagen utan det blev dagen efter! 
Väl på röntgen satte de nålen i porten utan problem och sa att av det jag berättade så hade nålen i armen varit värdelös ändå.
Egentligen borde jag gjort en anmälan, både om hennes nonchalans och även om hennes totala okunskap om venportar! Trodde man lärde sig sådant på utbildningen!! Men jag hade fullt upp med att försöka andas då jagg hade strålningsskada på ena lungan.
Men hennes sätt har gjort mig ännu mer rädd! 
Och nu inför PET-scan så kan de inte sticka i porten. Jo, de kan men då fastnar det radioaktiva ämnet på insidan av slangen till porten. Det är ingen fara för mig men det dom ska se kan störas av den slangen då eftersom den passerar uppe vid halsen på mig! Och jag vill ju att de ska kunna se rubbet när de ändå gör denna scanningen.
Jag ringde dem i Lund och berättade hur jag blev behandlad sist någon skulle in med en nål där (det var inte i Lund). Hon skrev in att jag är väldigt stickrädd och att jag ändå ger det en chans.
Jag läste igenom papprena och det står att jag ska få en säng! Är faktiskt glad att jag ska slippa ligga på golvet 
Och så ska jag fasta 4 timmar innan, bara dricka vatten (fast det är det jag mestadels dricker så det var ju bra) och undvika ansträngande kroppsarbete dagen innan. Räknas diskning till det???