När posten kom idag blev jag väldigt glad. För i ett av breven låg dessa fina örhängen som en present till mig från en vän jag aldrig träffat mer än via internet.
Imorgonbitti ska jag ta nya prover för att se hur jag ligger i mina värden. Om det blir en behandling eller inte avgörs imorgon!
I Skåne tas det cancermarkörer regelbundet när det gäller flera andra cancersorter men inte när det gäller just bröstcancer.
Detta måste man själv begära. Flera andra landsting har det i sina vårdplaner så det tas med automatik på deras patienter.
Detta visste jag inte om men nu begärde jag den och provet är taget men eftersom där inte är något tagen på mig innan så finns det såklart inget att jämför med heller.
Igår fick jag svaret. Under 30 är toppen att ha.....mitt ligger dock ärmare 800 än 30 och det kan man inte kalla "toppen" precis!
Som tur är så finns det cancergrupper man kan ventilera sånt här i så jag förstod rätt fort att nu gäller det att försöka få läkaren att inse att det behövs tas en till i samband med röntgen för då kan man se om de kommande behandlingarna som jag får nu (efter provet är taget och innan röntgen är taget) hjälper eller om de är värdelösa på mig!
Då finns där något att "gå efter" när de har både röntgensvar och 2 provsvar.
Men jag vet inte om jag kan få läkaren att gå med på ett till. Här handlar ju allt om pengar inom vården!
Nu har spelet Pokemenon Go släpps och jag måste medge att jag hade önskat det hade funnits när alla mina barn bodde hemma hos mig och att de spelade det! Då hade man aldrig behövt tjata på att få någon av dem att gå ut med soporna
De fina örhängena jag fick
Har varit på ett kalas i helgen. Det var ett syskonpar som fyllde år.
Dock kunde inte min ena son vara med men de andra 2 följde med.
God mat, mycket skratt och mycket folk. Var väldigt trevligt!
Och så dansade födelsdagspersonerna till en låt när alla gästerna sjöng!
Kvällen gick jättefort och jag är så glad att jag orkade vara med hela tiden!
Väl hemma kom mina söner på att de skulle utmana varandra på en fight.
Resten av helgen har jag varit hemma, tagit det lugnt och verkligen försökt hushålla med den lilla energin som nu börjar så smått att komma tillbaka innan det är dags att dränka den igen i cellgifter!
Var dock ute idag och småpillade med lite rostfläckar på bilen ihop med yngsta sonen.
Det var väl ungefär det jag orkade med. Har vilat mellan varven men faktiskt inte sovit under dagen. Har även orkat vara med att planera veckans mat och det är längesedan jag orkade det (känns iaf längesedan!)!
Så lite mer energi har återvänt nu men det gäller att hushålla med den.
De starkare smärtstillande till natten har gjort att sömnen blivit lite mer sammanhängande vilket är bra!
De dansade minsann bra
Snygg frisyr man har fått numera. Känns som om jag har både mittbena och sidbena på samma ställe!
#snyggfrisyrjagvet
#rostpåbilen
#födelsadagsfest
Blev ingen behandling i torsdags heller. Efter att ha fått besked att det inte blev behandling så började tankarna: "nu kan metastaserna växa ohämmat".
Och ja, så är det! Det kan de göra men kanske de inte gör det. Allt är ett vågspel där ingen vet resultatet än.
Som rysk roulett!
Jag var i för dåligt skick med dåliga värden och jag kände mig väldigt nedgången i kropp och själ.
Var väldigt stressad den sista veckan och det tog hårt på mig.
Jag har nu valt en lösning som blir bäst för mig angående den stressen! Hyckleri gör mig bara illamående så den sortens människor ska man undvika!!
Jag valde iallafall att ta mig till morbrors stuga som jag fått låna och som var bestämt att jag skulle åka till.
Har sedan länge fått detta erbjudande men nu valde jag att anta erbjudandet.
Så jag begav mig till Torsö som ligger i Blekinge.
Där jag var fanns inte den bästa uppkopplingen så jag beslöt mig för att låta bloggen vila de dagarna och bara koncentrera mig på att försöka hämta kraft!
När jag kom dit utbrast min kusin att jag såg helt blek, trött och slut ut.
Hon hjälpte mig in med grejorna, sedan masade jag mig till havet en runda. När jag kom tillbaka somnade jag i soffan.
Maken kom på besök efter sitt jobb men varken jag eller min kusin hörde honom hojta. Hon var upptagen med att borra och jag med att sova.
Jag hörde inte ens att hon borrade!
Har verkligen saknat havet. Lukten...bruset....lukten av Torsö...lukten av hav!
Och minnena av min mormor kom när jag gick de vägar jag gått när jag varit hos henne som barn.
Fredagmorgon åt jag både gröt och smörgås. Helt förvånad!
Jag som knappt kan äta frukost var plötsligt vrålhungrig! Och så fortsatte det under dessa dagar!
Var nere vid havet flera gånger om dagen, mediterade på morgonen, lyssnade på havets brus, satt med fötterna i sanden och var helt själv på stranden på morgonen.
Eller ja, det var jag, lite flugor och några förvirrade myror!
Fick besök av min moster också och det kändes bra att prata en hel del med henne!
Min mellanson kom på besök vilket jag tyckte var toppen. Vi gick till havet och sedan var vi bjudna till min moster och när vi kom dit så kom även en annan kusin och hennes familj.
Kunde dock inte krama om dem då var lite förkylda så de satt på lite avstånd men det var kul att träffa dem ändå!
På söndagen började det regna och jag packade för att köra hem. Så jag hade faktiskt tur med vädret!
Kan säga att jag hade väldigt välbehövliga dagar där.
Jag är så tacksam att jag kan låna morbrors stuga och får även låna mosters stuga om jag vill det(hon har också erbjudit den förut).
Min fluffiga vintermössa som jag fick i present av min morbror och hans fru.
Jag och sonen vid stranden
Har fått njuta några dagar nu sedan svaret på skelettscinten.
Känns skönt! Måtte det nu hålla sig borta ifrån skelettet med.
Räcker med att det sitter i levern!
Sonen fyllde år häromdagen. Han hade ett litet kalas.
Den enda som inte kunde komma var äldre brodern som jobbade.
Hans pappa och andre bror, hans morbror med sin familj, jag och min make...vi var där.
Det var en lugn kväll....precis sådär avslappnad och lugn som en kväll kan vara när man ska upp och jobba dagen efter.
Trevligt med skratt och prat!
Han önskade sig mat så det hade jag köpt till honom!
Har varit och provat ut perukerna nu som var beställda i nya färgerna.
Föll för den som var nummer 1 (den jätteblonda) på bilden i ett annat inlägg här på bloggen för nu när den kom
i den nya färgen så kändes den bäst!
Jag fick åter igen lära mig att sätta fast den rätt...lyckades rätt bra tills jag tittade mig i spegeln och såg att jag varenda gång glömde trycka in "flikarna" vid öronen. Såg nästan ut som om jag tänkte flyga iväg när jag glömde vika in dem!!
Hon klippte upp den lite så det blev lite mer spret i den. Den är inte så varm som min förra var. Den var så tokigt varm så jag använde den knappt alls.
Kom till jobbet idag och alla trodde jag skulle ha den på mig men jag lät den vara hemma för jag sitter med headset på jobbet som sitter på huvudet. Var rädd att när jag tar av headsetet så följer peruken med!
Men jag får väl vänja mig successivt!
Efter jobbet idag så fick jag för mig att jag behöver börja simma igen! Sagt och gjort men efteråt blev jag enormt trött och fick väldigt ont i kroppen. Jag är emot att ta massa tabletter (har fått avsmak efter allt jag gått och går igenom) men nu fick jag ge mig och ta det!
När jag kom hem så tog jag och somnade rätt så direkt.
Har haft väldigt ont i ryggen sedan jag fick förra cytostatikan. Blev inte bättre efter denna gången. Funderar på om där är en metastas som trycker ditåt!
Denna helgen blir lugn. Inget inbokat!
Gjorde ett litet Piccollage åt sonen när han fyllde år!
Mitt nya hår och nya frisyr
Började med att bli sjuk i feber på midsommarafton!
Fick till slut ner den hyffsat med febernedsättande.....tror värmen gjorde det segare!
Vet att om man får över 38 i feber ska man åka in när man behandlas med cytostatika. Men nuvar den just 38 C och jag hade verkligen ingen lust att tillbringa hela midsommar på akuten!
Denna midsommar ville jag få vara med på och få ha den här!
Gäster kom, alla hjälptes åt och det var mycket trevligt och en precis lagom midsommar!
Massa mat, familjespel, bollspel, jordgubbar, prat och skratt!!
Jag la mig och vilade ett par omgångar så jag kunde sträcka ut kroppen. Har rätt ont i min högra sida för metastaserna trycker. Ibland gör det så ont så jag nästan skriker till rakt ut!!
Det enda som var jobbigt var faktiskt vädret! Värmen var klibbig och jobbig! Jag tittade på termometern utomhus en gång och då visade den +34 C. Ovädret drog in under natten så stackars katten låg under soffan! Det blixtrade massor och åskan dånade!