CIJAS blogg-bo
BEHANDLING, MAGSJUKA OCH TAXI
Så var det dags för ännu en behandling.
De tar aldrig slut...förrän jag avlider. 
Känns konstigt att säga det men så är det! 
Behandlingen gick bra. Var trött på vägen hem vilket jag brukar vara då jag får så starka medel så jag somnar under behandlingen och vaknar till liv först när jag ska bege mig hemåt.
Föraren i denna sjukrese-taxin var allmänt otrevlig.
Han var uppenbart galen också för han skulle tvunget svara i sin privata mobil som han hade i fickan då mobilen ringde. Han rotade i fickan för att få fram den och höll på att köra av vägen. 
När han väl fick upp luren började han gapa på sitt hemspråk som inte var i närheten av ett europeiskt språk!
Detta ledde till att han missade att tvåfils-vägen blev till en fil och vi höll på att bli inklämda! 
Jag skrek rakt ut så rädd jag blev!!!!
Han la då på luren men blev skitsur men då får han bli det.
Men jag har ingen lust att dö i en trafikolycka för att chauffören inte kan köra bil! 
Dessutom är det så att de inte får ta privata samtal och de får inte ha mobil i en hand och styra med den andra.
Ska det pratas i telefon är det headset som gäller och inga privata samtal!
På 50-vägar genom en liten by körde han på i 70 km/h trots där är 50 av en orsak (mycket barn och djur). Snacka om att skita i andra människors och djurs liv!!
Jag har åkt och jag åker en del sjukresor med taxi (får inte köra när jag har behandlingar) och när det gäller förare som inte kan sköta sig så är dessa i princip alltid förare från Taxi Kurir!
Det är trist för det finns förare från Taxi kurir som faktiskt är både trevliga och kunniga. Men tyvärr är där fler otrevliga och okunniga chaufförer än vad där är trevliga och kunniga chaufförer.
Dagen efter behandling var jag på jobbet men jag känner mig oerhört sliten. Jag älskar mitt jobb men cancern och behandlingen tar ut mycket energi ifrån mig.
För att inte prata om hur mycket energi smärtorna tar för mig.
Så efter samtal med onkologen så kommer jag att bli helt sjukskriven. Det bär mig emot men jag har ingen ork kvar i kroppen!
Läkare och Fk är inte förvånade om jag nu tillåter hel sjukskrivning för jag har vägrat innan. Har försökt in i det sista men jag får ge mig! Det gör ont i själen! Ont att veta att det går bara åt ett håll och det är det hållet jag inte vill till!
ONKOGENETISKA
Jag och sönerna begav oss till Lund för att få besked på den onkogenetiska utredningen.
Jag har forskat fram så mycket jag kunnat på mina föräldrars båda sidor!
Resultatet av denna information ledde till att jag blev fortsatt utredd.
Det var enklare att forska fram information på min mors sida medans det var knepigare på min fars sida då han är avliden och jag inte är uppväxt med den släkten och stora delar av den bor inte i Sverige.
Den bröstcancer jag fick är inte ärftlig. Den har inte den där genen BRCA. Hade den haft den genen hade de tagit bort det kvarvarande bröstet och äggstockarna på mig för att förhindra mer cancer (å andra sidan fick jag det i andra bröstet utan det var ärftligt så det kan ske i det kvarvarande också!)
Bra att jag inte har den genen tänkte jag, då är min familj skyddad nu då!
Nej, det är de såklart inte.
De kan få cancern precis som jag fick den....utan ärftlighet! 
Och de kan tyvärr få all annan sorts cancer!
Men risken att de får en bröstcancer som är ärftlig är såklart mindre!
Men mina kommande barnbarn bör ändå kollas extra när de kommer upp mot 18-årsåldern!!
Men troligen, som denna läkare sa, så har forskningen nog då kommit fram till att man överlag ska kollas oftare när mina blivande barnbarn väl är i den åldern. Känns lite tryggt att få veta det iallfall!
Synd jag inte visste om all cancer som finns på min fars sida redan som ung för då hade det lett till att jag hade blivit kollad oftare!!!
Inte säkert att cancern hade upptäckts tidigare men oddsen hade varit betydligt större att den hade gjort det!
Att få veta om sina rötter redan som barn är viktigt!!
VIRITUAL WORLD
Vi blev hembjudna till min äldsta son för att fika och testa en ny grej.
Hann komma in, säga hej och så fick jag en "hjälm" på skallen med glasögon och fördes in i en viritual world.
Där stod jag mitt på golvet med hjälm, hörlurar och handkontroller.
Mitt första uppdrag var att döda zoombies
Sen fick jag i uppdrag att desarmera en bomb. Det var betydligt roligare än dess zoombies. Men jag hade svårt att hålla reda på alla knappar.
Och när jag såg ett skrivbord i den virtuella världen så var jag på väg att lägga kontrollen där så detvar tur att man hade dem fast om handlederna! 
Sonen skickade även in sina syskon och min make in i denna värld!
Måste medge att det såg lite kul ut när de andra fäktade hejvilt efter zoombies. Så kul kan det väl inte ha sett ut när jag fäktade....???? Eller?!
Måste medge att det var en intressant sak att prova på och det vill jag gärna testa igen!
UTEBLIVEN BEHANDLING
Jobbade igår. Kände mig tröttare än dagen innan så det kändes inte så bra. Kändes som att något var på väg inne i kroppen
Väl hemma åt jag lite aprikoser (behöver ju järn) och kanske de var orsaken till att magen slog bakut och jag fick massor av diarréer hela dagen?
Men så kom även febern och då förstod jag att den hade varit på ingång under dagen och att det var nog därför jag kände mig så bedrövlig.
Dock ger aprikoser knappast feber så det kunde jag inte hänvisa till dem.
Låg jag inte ner så satt jag på toa. 
Idag skulle jag haft min behandling men efter samtal med onkologen så blev det inte så.
Och jag fick veta att jag borde tagit mig till akuten igår eftersom febern kom. Men jag sa att jag hade inte kunnat komma ut till bilen ens utan att ha en toalettstol med mig i bilen!!
Imorse var febern inte lika hög men hade den varit det idag med så hade jag kontaktat akuten för att ta mig dit.
Men behandlingen blir imorgon....hoppas jag!
Idag är jag hemma och vilar mellan varven! Känner mig tilltufsad och slut 
Ska ta prover på morgonen imorgon, sedan blir det behandling och "godnatt"för under behandlingen somnar jag hårt efter en viss tid då medicinerna slår på! Sen går det knappt att få liv i mig igen förrän den ena medicinen är på väg ut ur kroppen.
Vet nu att cancermarkören ökat! Trodde att den skulle minska någongång!
Tänkte ju att canceraktiviteten skulle liksom minska....
Familjens enögda piratkatt höll mig sällskap på toa så han fick en handduk att ligga på. Rätt modig katt må jag ju säga
TORSÖ OCH BLODVÄRDE
Varit aningen urlakad efter det låga blodvärdet.
Men efter ett slit i 6 dagar med järnrik kost, järntabletter, en mage som inte var så van vid järnrik kost, vansinnigt illamående och nästan ha drömt om järnrik kost så gav det resultat. 
När jag kom till sjukhuset och skulle ha min behandling så blev personalen förvånade att jag på egen hand lyckats dra upp blodvärdet så pass på så kort tid som 6 dagar!
Och det märktes för den morgonen för jag kom upp ur sängen utan problem, in till ett sjukhus för blodprovstagning, sedan hem, in med packning i bilen och begav mig till sjukhuset för behandling.
Behandlingen gick bra och sedan kom en kusin och körde min bil och mig till Torsö. Där landade jag i morbrors stuga.
Kände mig ovanligt pigg så jag var med på ett kalas hos ett kusinbarn vilket var trevligt. Där var det marängtårta och kakor! Mums! Inga problem att fika då jag fått kortison i samband med behandlingen! 
Det har varit bra dagar när jag varit där. Har tillbringat en del vid havet, varit hos min moster, träffat kusiner, kusinbarn och även kusinbarnbarn
Ett par av dagarna hade jag ont och var väldigt trött så jag fick ta starkare smärtstillande men i övrigt så klarade jag mig helt utan smärtstillande. Men jag blir lite ledsen när jag inte klarar av samma tempo som förr. Jag vill så gärna vara med hela tiden!
Men inga sömntabletter behövdes för jag somnade utan probblem!
Maken var hos mig en eftermiddag. Han och min ena kusin badade...huuu, jag frös när jag såg det! 
Det var några motorcyklar som hade lite samling vid hamnen den dagen så vi var och kikade på dem också.
Mina söner kom dit en dag och de hade med sig sina kusiner. Var fullt pådrag och jag njöt av varje minut även om jag var väldigt trött.
De träffade några av sina nästkusiner också.
Känner att jag hade bra dagar på Torsö och det var mycket positivitet runt mig. Sånt behöver man! 
Nu är snart björnbären mogna.....oh, jag hoppas kunna få plocka några! Är så gott
Poolhäng med kläder på!
Släkt åt alla håll och kanter 
Jag gav mig inte ut i havet, det var för kallt. Fick räcka med att gå med fötterna i vattenbrynet för min del