CIJAS blogg-bo
GÅVA, MARKÖR OCH POKEMON GO
När posten kom idag blev jag väldigt glad. För i ett av breven låg dessa fina örhängen som en present till mig från en vän jag aldrig träffat mer än via internet. 
Imorgonbitti ska jag ta nya prover för att se hur jag ligger i mina värden. Om det blir en behandling eller inte avgörs imorgon!
I Skåne tas det cancermarkörer regelbundet när det gäller flera andra cancersorter men inte när det gäller just bröstcancer.
Detta måste man själv begära. Flera andra landsting har det i sina vårdplaner så det tas med automatik på deras patienter.
Detta visste jag inte om men nu begärde jag den och provet är taget men eftersom där inte är något tagen på mig innan så finns det såklart inget att jämför med heller. 
Igår fick jag svaret. Under 30 är toppen att ha.....mitt ligger dock ärmare 800 än 30 och det kan man inte kalla "toppen" precis! 
Som tur är så finns det cancergrupper man kan ventilera sånt här i så jag förstod rätt fort att nu gäller det att försöka få läkaren att inse att det behövs tas en till i samband med röntgen för då kan man se om de kommande behandlingarna som jag får nu (efter provet är taget och innan röntgen är taget) hjälper eller om de är värdelösa på mig!
Då finns där något att "gå efter" när de har både röntgensvar och 2 provsvar.
Men jag vet inte om jag kan få läkaren att gå med på ett till. Här handlar ju allt om pengar inom vården!
Nu har spelet Pokemenon Go släpps och jag måste medge att jag hade önskat det hade funnits när alla mina barn bodde hemma hos mig och att de spelade det! 
Då hade man aldrig behövt tjata på att få någon av dem att gå ut med soporna 
De fina örhängena jag fick
MAKALÖST TRÖTT OCH MYCKET SMÄRTOR
Fick behandling i tisdags.
Läkaren kände även på knutan som i ärret över där ena bröstet suttit. Kände den för ett par veckor sedan. Han kände den också men vi ska avvakta lite och följa den. Den var för hård för att vara en fettkörtel men han trodde ändå inte att det är en tumör....än!
Jag lägger till ordet "än" i allt som har med cancer att göra numera.
Fick iallfall behandling nummer 5. Räknat med att jag ska ha fått 8 stycken innan CT ska göras i nästa månad. Men ska det bli så att mina värden är för dåliga så får jag återigen vänta en vecka.
Och då känns det nästan meningslöst att hålla på. Att få veckobehandling varannan vecka ger inte samma kraft som att få det en gång i veckan.
Jag kan tyvärr inte göra något åt de värdena själv men jag vet att man kann få en spruta som kan sätta fart på kroppen. Dock ges dessa inte så gärna vid veckobehandlingför då väljer de hellre att sänka styrkn i dosen.
Känns lite som "ja men hon ska ändå dö så vi slösar inte pengar på henne"!
Men nu har jag fått info att det finns en sorts spruta att få även för de som får veckobehandling. Dock tar kroppen rätt mycket stryk av att få dem enligt den information jag fått av dem som får dem.
Men å andra sidan så tar kroppen mycket stryk av metastaserna och cellgifterna också!
Hoppas iallafall att jag ska klara dessa första 8 omgångar cellgift utan att den behöver sänkas. Sen får man ta nya ställningar efter röntgen nästa månad!
Blev konstigt nog inte så trött samma dag efter denna gången. Men nu hade jag lite mer energi också. Fast å andra sidan så drog cytostatikan bort den energin i snabb takt och jag blev enormt trött och har fått mer ont.
Så pass ont så jag har fått ta till starkare smärtstillande.
Natten till fredagen sov jag knappt 1,5 timme, svettades mängder och till slut tog jag tempen. Ja, den var då verkligen inte så hög för den var bara 35,9C!
I torsdags jobbade jag. Det gick dessvärre lite trögt.
Börjar så smått att inse att jag behöver nog få vila mer. Jag jobbar 4 halvdagar och får en behandling den dagen jag är ledig. Blir sämre och sämre efter varje behandling nu.
Ska ta upp det med läkaren och jag vet att det inte blir problem med att få sjukskrivning för läkarna har varit på mig från början då jag jobbar inom vården. Problemet är mer att jag inte vill vara sjukskriven för jag älskar verkligen mitt jobb och jag får mycket positivitet därifrån men rent fysiskt så börjar kroppen säga nej! 
Kanske man kan jobba 25% ett tag? Kanske jag bara behöver en liten paus?
Håret är väldigt tunt nu men jag har inte rakat av det ännu.
INGEN BEHANDLING MEN LUGN OCH RO VID HAVET
Blev ingen behandling i torsdags heller. Efter att ha fått besked att det inte blev behandling så började tankarna: "nu kan metastaserna växa ohämmat".
Och ja, så är det! Det kan de göra men kanske de inte gör det. Allt är ett vågspel där ingen vet resultatet än.
Som rysk roulett!
Jag var i för dåligt skick med dåliga värden och jag kände mig väldigt nedgången i kropp och själ. 
Var väldigt stressad den sista veckan och det tog hårt på mig.
Jag har nu valt en lösning som blir bäst för mig angående den stressen! Hyckleri gör mig bara illamående så den sortens människor ska man undvika!!
Jag valde iallafall att ta mig till morbrors stuga som jag fått låna och som var bestämt att jag skulle åka till.
Har sedan länge fått detta erbjudande men nu valde jag att anta erbjudandet.
Så jag begav mig till Torsö som ligger i Blekinge.
Där jag var fanns inte den bästa uppkopplingen så jag beslöt mig för att låta bloggen vila de dagarna och bara koncentrera mig på att försöka hämta kraft! 
När jag kom dit utbrast min kusin att jag såg helt blek, trött och slut ut.
Hon hjälpte mig in med grejorna, sedan masade jag mig till havet en runda. När jag kom tillbaka somnade jag i soffan.
Maken kom på besök efter sitt jobb men varken jag eller min kusin hörde honom hojta. Hon var upptagen med att borra och jag med att sova.
Jag hörde inte ens att hon borrade!
Har verkligen saknat havet. Lukten...bruset....lukten av Torsö...lukten av hav! 
Och minnena av min mormor kom när jag gick de vägar jag gått när jag varit hos henne som barn.
Fredagmorgon åt jag både gröt och smörgås. Helt förvånad!
Jag som knappt kan äta frukost var plötsligt vrålhungrig! Och så fortsatte det under dessa dagar!
Var nere vid havet flera gånger om dagen, mediterade på morgonen, lyssnade på havets brus, satt med fötterna i sanden och var helt själv på stranden på morgonen.
Eller ja, det var jag, lite flugor och några förvirrade myror!
Fick besök av min moster också och det kändes bra att prata en hel del med henne!
Min mellanson kom på besök vilket jag tyckte var toppen. Vi gick till havet och sedan var vi bjudna till min moster och när vi kom dit så kom även en annan kusin och hennes familj.
Kunde dock inte krama om dem då var lite förkylda så de satt på lite avstånd men det var kul att träffa dem ändå!
På söndagen började det regna och jag packade för att köra hem. Så jag hade faktiskt tur med vädret!
Kan säga att jag hade väldigt välbehövliga dagar där.
Jag är så tacksam att jag kan låna morbrors stuga och får även låna mosters stuga om jag vill det(hon har också erbjudit den förut).
Min fluffiga vintermössa som jag fick i present av min morbror och hans fru.
Jag och sonen vid stranden
INGEN BEHANDLING
Idag for jag till sjukhuset tidigt för att ta blodprover inför behandlingen idag! Har varit rätt så dålig sedan senaste behandlingen.
Det tog inte lång stund innan en sköterska ringde mig och sa att värdena var för låga för en behandling!
Jag blev bara så ledsen.
Vi kom fram till att göra ett nytt försök imorgon. Fungerar det inte då heller så får jag vänta tills tisdag. Och samtidigt som min kropp hade behövt vila från allt så behöver den också cytostatika. Min kropp är väldigt sliten, jag är yr och har svårt att stå på benen längre stunder! Så jag är kluven om vad jag hoppas på inför imorgon!
Men jag vet också att de sista dagarna har det även varit annat som tagit mycket av min energi så det kan vara det som är orsaken till yrseln och en hel del av tröttheten.
Så imorgon tas då nya prover och så får jag stanna på sjukhuset för att vänta på svaret.
Blir svaret ok så blir det en behandling och då vet jag att jag inte får köra bil efteråt.
Det har jag nu fixat då en kommer att ta sig till sjukhuset med buss och sedan köra min bil.
Så långt är allt frid och fröjd eller vad man kan kalla det! 
Jag körde inom och handlade och sen hem. Väl hemma la jag mig i soffan och halvsov!
Vid lunch ringer en kusin och bjuder ut mig på lunch! Så glad jag blev! Var precis vad jag behövde mitt i allt detta.
Så kusinen kom och hämtade mig, vi for och åt stekt fläsk, löksås och potatis. Det var supergott!
Till det fanns det sedan kakbuffe som man fick äta det man orkade! 
Hemma igen la jag mig och sov i ett par timmar! Detta regnande gör ju inte att man blir piggare! Inte ens katten är pigg utan ligger mest och sover på ett bord
Sen ringde lite folk. Uppskattar verkligen när folk bryr sig från hjärtat för det värmer enormt mycket!
Tyvärr dyker det också i såna här situationer jag nu är i upp ett ytterst litet fåtal som låtsas bry sig om en men där det bara är ett "spel för galleriet".
Dessa får mig att backa för jag ser rätt fort om det kommer ifrån hjärtat eller inte.
Men imorgon är det nya tag!
En styck trött katt
SVAR PÅ SKELETTSCINT
Varit på läkarbesök.
Var en väldigt trevlig läkare, lättsam, svarade på alla frågor, visade var i levern metastaserna satt, den second opinion som sändes till Sthlm hade svaret kommt på. Somdet ser ut just nu kan de inte operera. Detta hade vi redan insett för den stora metastasen måste först krympa rejält. Läkaren sa att i fåtal fall så kan de krympa rejält men att han blir nöjd om den så bara krymper lite för då visar min kropp svar på behandlingen! Jag hoppas såklart på mer krympning! Hoppet är det sista som överger en! 
Det dåliga i det hela är att mina fötter har börjat tala om att de blir påverkade. Jag har en domningskänsla i fotsulorna och har börjat bli lite snubblig. Än sålänge är det hanterbart mot vad det en gång var så vi fortsätter med denna behandlingen!
I början av augusti ska det göras en ny röntgen av mig där vi då hoppas att de har krymt.
Och så fick jag svaret på skelettscinten. Jag var så spänd och det visade sig att läkaren trodde att jag redan fått svaret.
Svaret var att det syntes inga metstaser eller tumörer i skelettet just nu! Äntligen något positivt!! Det kändes så bra så mina tårar kom! Sån lättnad! Det tar inte bort de andra men där är iom detta svar mindre för min kropp att kämpa mot!!
Igår fick jag en ny behandling! Blir så grymt trött av mediciner som måste in för att jag inte ska få mer allergiska reaktioner.
De startar alltid med 25% dropptakt och ökar varje kvart för att i sista ökningen gå upp till 100%. Detta verkar fungera bra!
Jag somnade i taxin hem! Masade mig in i huset och stöp i säng direkt!
Idag blir det att jobba igen. Ska bli så roligt att vara tillbaka igen efter all feber då jag fått tvingas vara hemma!
