CIJAS blogg-bo
FÖRSTA CYTOSTATIKAN MOT METASTASERNA
Så började jag om i torsdags!
Började om med cytostatika. 
Jag som precis blivit fri från alla biverkningar sen förra omgången. Nu börjar det igen!
Nu får jag en annan sort. En sort som kan ge allergi. Så jag blir också fullproppad med Tavegyl och kortison efter varje omgång. 
Jag ska få denna sorten en gång i veckan! Biverkningarna ska på det viset förhoppningsvis också kunna bli mindre.
Att de ger det varje vecka är för att det handlar inte om att bota (kommer inte att kunna bli botad) utan för att i princip bara göra livet drägligt för mig....så länge livet finns kvar!!
Jag blev tillfrågad om jag ville ha en kylmössa för att kanske kunna få behålla det hår jag har.
Det skadar ju inte att prova tänkte jag!
Så de tog fram apparaten, blötade mitt hår, i med nåt balsam och på med en gummimössa och ovanpå den en annan mössa med hakband.
Allt passade bra!
Så sattes apparaten igång. Det kylde, väntade lite, kylde igen och det var som bubblande is i den där mössan!
Men sen satte det fart och blev riktigt ordentligt kallt. Så pass kallt att min kropp frös till is trots jag hade värmekudde på magen.
Jag försökte stå ut men till slut kom tårarna och paniken började komma så det fungerade inte på mig så vi fick ta av den. Ett fåtal klarar inte av att ha den fick jag veta och som vanligt måste min kropp tillhöra den där skaran av "fåtala"!! 
Så nu kommer jag att tappa håret (hade jag kanske gjort ändå trots kylmössan) så jag fick papper så jag kan hämta ut peruk istället! Detta har jag idag bokat tid till!
Känns konstigt om jag ska ha mina gamla peruker där de är mörka och långhåriga. Det var så jag hade håret innan cancern kom in i min kropp!
Hur känner jag inför detta? Litet nederlag javisst! Men å andra sidan så är det viktigare att cytostatikan kan minska på metastaserna!
Och gör det inte det....så har jag ändå ingen nytta av något hår! Och om det gör det så vet jag att håret kommer att växa ut rätt så snart.
Jag är mer brydd om ögonbryn och ögonfransar försvinner för mig!
Någon timme efter jag fått cytostatikan så somnade jag och jag minns inte dagen efter jag hade somnat i sängen på sjukhuset. Somnade igen när jag kom hem, blev sedan körd till frissan där jag somnade till i stolen, skjutsad hem igen och somnade i sängen igen. Trots detta så sov jag hela natten ändå! 
Dag 2 vaknade jag av att jag skakade och riste i kroppen, hade svårt att styra kroppen och framförallt att hålla något! Men för ovanlighetens skull var jag hungrig (berodde på kortisonet) så jag passade på att äta. Blev också väldigt flammig och varm om vartannat (beror också påde stora doserna med kortison).
Dag 3 bestod i att jag var trött och hade ont i skelettet.
Dag 4 var det ont i skelettet och så fick magen fnatt. Dag 5 var det ok på dagen och då jobbade jag på förmiddagen! Kom hem och ramlade i säng och somnade. Fick sedan besök av en utbytesstudent som jag är områdesrepresentant för. Sen fick magen fnatt igen och ovanpå det så kom illamåendet tillbaka. 
Har fått väldigt ont på halva nacken, ut på nyckelben och upp mot skallen. Ingen vet varför!
Idag är det tisdag, jag har jobbat, varit på sjukhuset en runda, jag mår illa men har försökt äta ändå. Ont i sidan (metastasen som trycker) och även under revbenet framtill (måtte det inte vara en ny metastas som växt)!!
Imorgon ska jag ta prover för att se om jag kan få behandling imorgon. Så upp tidigt och iväg till sjukhuset för att ta prover, vänta på att de ska bli klara och då få besked om jag kan få behandling!
Så kom tisdagen. Dagen med dödsdomen! 
Det gick inte alls bra hos läkaren!
Metastaserna hade vuxit ännu mer...hon sa ett en var ännu större och nästa plötsligt flera cm. Jag fick inte ihop det då jag vet svaret på senaste röntgen men just då tänkte jag inte klart!
De är östrogenberoende och har inte brytt sig om att jag ätit Tamoxifen utan de har liksom varit starkare än det preparatet! De är även något som kallas her2+ MEN inte tillräckligt för att kunna ge mig behandling mot det.
Iallafall inte just nu men om de ändrar sig till att bli lite starkare HER2+ kan det bli aktuellt! Men när och om de gör det vet ingen! 
Det enda som finns är cytostatika och i princip bara göra livet drägligt innan döden!
Operera bröstcancermetastaser gör man inte i Region Skåne!
Man bränner inte heller bröstcancermetastaser i Region Skåne!
Man sätter bara in palliativ vård när det gäller Region Skåne!
Det var det jag, maken och barnen fick veta!
Jag som känner mig så frisk....är alltså så sjuk!!! Jag förstår det inte......
Men när VI själva nämnde andra sjukhus så visste läkaren direkt att där opererar och bränner man även bröstcancermetastaser!
Så jag sa att jag vill att remiss skickas dit för en second opinion och det skulle läkaren skicka iväg.
Men även om de opererar och bränner bröstcancermetastaser så är jag i dagsläget inte något som kan opereras då metastaserna är för stora!
Så min förhoppning är nu att metastaserna ska krympa av cytostatikan som påbörjas på torsdag!
Just nu är, konstigt nog, leverproverna bra! Där är än sålänge en hel del frisk vävnad....men hur länge vet ingen!
Jag ville veta var i levern metastaserna satt (framförallt den som hon sa var 4 cm) men hon såg inte någon mening med det! Där kom jag av mig....så det är ingen mening att jag får veta var mina metastaser sitter???????
Hon ansåg också att det spelade ingen roll om de var stora eller små! Kändes som att hon dödförklarade mig på 2 röda sekunder och jag såg mig ligga på en bår med en lapp om foten med mitt namn på!!
Jag blev väldigt ledsen! Frågade om jag iallafall kommer att få ett halvår och på det svarade hon ja. Ingen stor tröst men alltid något!
Ja, det var det livet det! Inte mycket till hopp man fick där....snarare försök att slå en i backen!
**********************************
Så kom onsdagen och då skulle hon ringa mig efter ha pratat med fler onkologer om vilken behandling jag skulle få.
Hela onsdagen gick och ingen ringde. Till slut bröt jag ihop och fick tag på en onkologsköterska som ringde läkaren så hon ringde upp mig!
Jag sa hur jag kände sedan gårdagen då hon frågade hur det var.
Visade sig att hon hade menat att det spelade ingen roll vilken storlek metastaserna hade vad gällde behandlingen!
Synd hon inte sa det dagen innan.
Jag ville också veta varför det inte var någon mening för mig att veta var metastaserna satt och då kom det fram att hon inte kan utläsa det på röntgenplåtarna eftersom hon inte är röntgenläkare! Synd hon inte sa det med dagen innan.
Jag ville att hon skulle läsa upp röntgensvaret för mig (som jag själv redan vet). När hon läste det så förstod hon att där var ingen metastas som var 4 cm utöver den som är 6,2 cm. Men den som på sista röntgen var 6,2 cm var på PETscanningen 3,8 cm så det var väl det hon hade i huvudet!
Den har alltså vuxit och jag tror att den har vuxit sedan leverbiopsin gjordes. För det är precis som att det tar fart så fort man "stör" en tumör/metastas och att den då börjar växa till sig!
Men nu bestämdes vilken cytostatika jag ska ha, att jag får den varje vecka, att vi hoppas metastaserna ska krympa av den och att jag inte ska få för många och stora biverkningar!
För som läget är nu växer den stora lavinsnabbt och det måste först stoppas innan det kan bli tal om något annat!
Andra samtalet med läkaren kändes bättre då vissa saker reddes ut! Sov bättre den natten och hade ingen större ångest!
HÖNSÄGG I MIN LEVER!!??? :O
Har så svårt att förstå att jag är så sjuk när jag känner mig så frisk!
Har varit hos tandläkaren, fick veta att jag har fina tänder, tjusigt tandkött och superfina slemhinnor! Kände mig som en häst så när hon var klar frustade jag och gnäggade som en häst varvid både tandläkaren och tandsköterskan garvade. Men trots jag lät som en pålle fick jag ändå betala besöket! Kasst ju 
Men jag är glad att ha fått dessa besked!
Jag har varit hos optikern också! Jag ser inte sämre än innan men min kropp luras att tro det! Va?
Jo, för mina mediciner och cytostatikan har gjort så min syn blir "knäpp" ibland men i grunden har den inte ändrats!
Så jag beslöt för att enbart skaffa terminalglasögon och så får de andra vänta!
Igår var jag och maken på grillkväll i dragracingklubben. Precis lagom med allt...människor, musik, skratten, maten och att det inte blev tokigt sent! Det var en bra kväll! 
Idag har jag jobbat och det var jättekul som vanligt! Stormtrivs med alla och de trivs med mig vilket känns bra!
De vet min humor så de vet vad de kan säga och behöver inte vara rädda för mig!
En sa att hon tyckte jag kunde be metastaserna ta paus över sommaren så jag inte behövde behandlas förrän i höst. 
Ja tänk om det hade kunnat vara så! 
Men tyvärr inte.
Den stora metastasen har tydligen växt för den är stor som ett hönsägg nu.
Hur får den plats i min lever?????? Är som ett hönsägg i levern
Har ont i sidan av den. Men nu vet jag att det är den som ger mig smärtorna.
När jag kom hem efter jobbet så har jag planterat om lite, målat brädor, tvättat lite, strukit lite och plockat allmänt. Allt för att inte dödsångesten ska kunna ge sig till känna!
Jag vill ju så hjärtans gärna få leva! 
PAUS OCH MIDDAGSBJUDNING :)
Tog några dagars paus från nätet. Kände att jag behövde det. Inte för cancern utan snarare för att det varit så tokigt varmt så jag har knappt orkat sitta vid en dator.
Men i fredags så bjöd en väninna mig och maken på mat! Det blev dansk fläskstek med nypotatis, rödkål, sås osv. Och dessutom var det förrätt och efterrätt med.
Jag satt en stund och funderade vad det var för "pinnar" hon hade lagt på steken!
Kunde inte luska ut det så till slut fick jag fråga. Var tydligen svålen som var uppskuren så.
Jahaaaaa, smakade på det men tyvärr klarade jag inte av att svälja det för svalgparesen men det var salt och gott. 
Vi pratade massor, både om vansinnigt roliga grejor men även om allvaret som nu har slagit till i min kropp!
Men det var en mycket trevlig kväll och när jag och maken kom hem så stöp vi båda två rakt ner i sängen och somnade som två klubbade träskpaddor
VAD HÄNDER MED MIG NU??? :O
Fick en enorm ångest en natt nu efter alla undersökningar var över.
Vände och vred mig och grät en skvätt.
Kände det som att jag bara var hängande i luften nu.
Biopsi och CT avklarad, nya prover var tagna. Vad mer behövs för att jag ska få en läkartid och börja behandlingen?
Hur fort växer metastaserna?
Hinner de bli större på en vecka?
Hinner de bli fler?
Hinner jag kunna "köpa" mig mer tid eller är det över allaredan?
Vem är min läkare? Har jag en "leverläkare" nu?
Massa frågor som bara for igenom huvudet på mig!
Till slut bestämde jag mig för att ta en ångestdämpande piller (gillar inte alls att ta det) och den hjälpte för jag somnade!
På morgonen efter så ringde jag onkologavdelningen där jag var när jag hade bröstcancern. Fick tag i en av de jag gillar bäst där.
Hon mindes mig mycket väl då jag var en av de få som fått extrema biverkningar av cytostatikan sist!
Fick svar på en hel del av mina frågor och det kändes skönt. Jag tillhör "bröstsidan" på onkologen eftersom jag har bröstcancer-metastaser i levern och inga nya tumörer. Där var en läkartid uppsatt till mig men den har jag inte fått hem i brevlådan ännu men numera är postgången inte så snabb och pålitlig som den var förr! Men nu fick jag ett datum och har det att utgå ifrån och det kändes bra. Jag var inte bortglömd!
Celldelningen på metastaserna är skyhög. De går "hand-i-hand" med bröstcancern dvs de har liknande stuk som bröstcancern. Dock var där lite skillnad men om det är bra eller inte vet jag först när jag träffar läkaren!
Min fasa är att de ska sätta in samma helvetes-cytostatika som sist som slår ut mig helt, sätter mig i rullstol, får mig att må illa i veckor osv. Men som sköterskan sa: det finns väldigt många sorter så jag ska ta den diskussionen med läkaren. Jag kan bli lika sjuk av vilken som men just de 2 jag haft vet jag redan hur sjuk jag blir av! Och uppenbart tog de inte alla cencercellerna heller