CIJAS blogg-bo
MOT ALLA ODDS
Vi begav oss iväg mot Spanien.
Mot alla odds så kom vi iväg. 
Hade ju krångel med apoteket dagen innan avresan gällande nya cytostatikan.
Och sedan vad gällde kortisonen.
Sonen hämtade ut nya cytostatikan och den rätta kortisonen. Så långt var allt bra!
Visade sig då att cytostatikan ska vara i kylskåp.
Jaha, hur många tar med kylskåp till Spanien? 
Så nu blev det att äldsta sonen fick ringa tillverkaren och fråga HUR noga det var med att ha dem placerade kylskåpskalla och hur länge de skulle kunna vistas i rumstemperatur.
Han blev kopplad till Frankrike där tillverkaren av cytostatikan finns.
Kunde vara i rumstemperatur kortare stund men helst inte alls över 20 grader. Bäst var mellan -2 och upp till +8.
Sonen inhandlade en kylbag, 2 små vattenflaskor och förpackade tabletterna i plastpåse och tidningspapper.
Ner med det i kylväskan och en termometer i väskan ihop med de frusna små vattenflaskorna.
Och så begav han och ena brodern sig iväg till mig och min make i Spanien.
De fick såklart inte igenom vattenflaskorna i säkerhetskollen och det hade vi räknat med att det skulle bli så.
När de väl var igenom säkerhetskontrollen så fick de jaga is och väldigt iskallt vatten.
Väl framme hos oss i Spanien så visade det sig att temperaturen varit perfekt hela vägen. 
Så nu är alla mina mediciner på plats i Spanien. Och den 17/10 börjar nästa omgång cytostatika tas.
När jag och maken en vecka tidigare åkte till Spanien fick vi åka fin bil inne på flygplatsen ut till gaten.
Maken passerade säkerhetskontrollen men det pep såklart när jag gick igenom.
Eftersom jag inte ville platta till min protes så beslöt jag mig för att ha den på mig under resan. Har den sällan på då det gör ont efter ett tag.
Det var den som gav utslag.
Inte för att där är metall men för att jag blir för varm på området av den. Så tydligen piper de där apparaterna av värme med 
Hon som kollade mig hade varit med om detta på fler bröstopererade kvinnor som kom genom med protes på sig!
Måste medge att det såg lite kul ut när jag skulle kollas exra. Fick snurra på en platta och utslaget var så centrerat på just det bröstet.
Väl framme i Spanien så tog jag av den och har till dagens datum inte använt den igen här.
Vi kom fram till huset vid midnatt. Dagen efter fick jag ett bryt med tårar och ångest över min diagnos och jag var verkligen trött.
Visade sig också att ett par av grannarna var ordentligt högljudda. Inte på det vanliga spanska viset (spanjorer är överlag mer högljudda än svenskar) utan kvinnan i huset formligen skrek konstant från morgon till midnatt!
Snacka om att vi fick huvudvärk då det inte är så välisolerat i Spanien. Hade hon gäster så hörde man knapp dem för hennes oväsen.
Vi blev sagolikt överlyckliga när de flyttade därifrån och troligen flyttade de hem till sitt hus som nog låg långt ut i djungeln där hon säkert skrek till släktingar istället för att ringa dem!
När mina barn kom så upplevde de också det som en befrielse när den kvinnan flyttat härifrån.
Första veckan gick åt till att försöka hämta mig själv från botten.
Ville mestadels hem igen och bara få dra mitt täcke över huvudet och få sova.
Men vädret var iaf väldigt varmt.
Men det blev bättre.....och även sämre....
Chauffören och bilen som tog mig till gaten
Huset vi hyr här.
På väg ner till stranden
Vädret var varmt!
CHIPS-KATTEN OCH IVÖ
Nu i helgen när jag var iväg så bodde jag hos en katt som inte är så sällskaplig av sig som den katt jag har hemma!
Men EN sak gillade den här katten och det var.....CHIPS!!!
Det gjorde inget att det bara var lite smulor kvar i påsen för då kan man försöka krypa in i påsen!
Min katt ratar chips men älskar däremot lussebullar! 
Jag gjorde också en utfärd med ett par vänner. Vi besökte Immeln där vi åt en bit mat, for vidare till Ivö och Ivö Klack. Så fint det var där.
Måtte det få fortsätta vara så orört i framtiden också!!! Sån underbar tystnad och nu när vi var där var det ljuvligt väder också!
STARKT HJÄRTA I EN KROPP SOM FALLER I BITAR!!
Har haft jävulskt ont i kroppen några dagar. 
Dessutom har det varit väldigt tryckande värme och det + smärtorna har nästan tagit livet av mig snabbare än vad mina metastaser kommer att göra!
Smärtan har gått runt kroppen så jag har även haft väldigt ont i ryggen och där brukar jag inte ha ont!
Det hela har tagit hårt både fysiskt och psykiskt! Var knappt jag kom till jobbet det lilla jag jobbar men ena dagen kändes det som att jag bara var apatisk där jag satt!
Slutade med att jag fick ringa onkologen för jag stod inte ut med smärtan.
Den gick runt hela kroppen och vägrade släppa taget.
Har alltid ont på min högra sida numera (misstänker att metastasen växer) men den andra smärtan är något hemskt när det kommer! Men det betyder inte att de smärtorna jag alltid har är så roliga. De gör att jag måste ta smärtstillande även om det inte behövs i den stora mängden.
Jag ska nu skriva ner hur denna smärtan är och när den kommer för att se om det kan vara relaterat till nervsmärtor av cytostatikan. Då borde det vara återkommande samma tidpunkt efter varje cytostatikakur. Smärtan på min högra sida är konstant numera och det var den inte för ca 1 månad sedan! Men den dök upp samtidigt som jag första gången fick denna hemska smärtan så troligen har det något samband 
Tar starkare smärtstillande till natten när jag har så ont men tar jag dem på dagen blir jag yr (märker inte det på natten ju) så de fungerar inte så bra på dagarna!
Läkaren ringde mig och jag fick utskrivet sk "morfin-plåster".
Fick en ersättningsvariant på apoteket som vanligt! Eftersom jag aldrig provat dem så vet jag inte skillnaden.
Vissa mediciner vägrar jag ersättningspreparat för efter att jag reagerade på ett s.k hjälpämnen som är olika i olika fabrikat även om den verksamma substansen är detsamma!
Så nu får jag testa det här plåstret och se hur det blir för mig!
Jag försöker leva dag för dag men ibland känns det som att jag har ett starkt hjärta i en kropp som faller i bitar!!
HUR MÅR JAG IDAG DÅ?
Den frågan ställde jag mig själv igår.
HUR mår jag idag? 
Vansinnigt trött, har ont i skelettet (det är standard dygn 3-4 med dessa cellgifter), skakig i knäna (det brukar vara borta på 3:e dygnet men än var det kvar), nervsmärtor i fingertoppar och domningar i fotsulor (hoppas på att det ska försvinna snabbt eller iaf minska)!
Svårt att ta i saker då det gör så ont....bara att ta på kläder är ett jobbigt kapitel!
Utöver detta har jag rätt ont på höger sida (där den stora metastasen sitter) mindre ont på vänster sida och så är smaklökarna fortfarande borta!! Det mesta jag äter smakar likadant så att ge mig fin och dyr restaurangmat är ett fullkomligt slöseri med pengar just nu! 
Men jag var på jobbet (såg så sliten och trött ut så flera bad mig gå hem och ta det lugnt!) och när jag kom hem så somnade jag (fick slopa mediyogan för jag stod inte upp alls) och jag tänkte att jag hoppas att jag iallfall kan köra mc på kvällen. Bara jag piggnade till lite!
Vädret var ju perfekt även om det var väldigt tryckande värme!
I värsta fall så skulle jag väl få nöja mig med att åka bakpå!!
I allra värsta fall så fick jag väl ligga i sängen och bara se på foto av mc:n!!!!
Och jag piggnade till och jag kom iväg på mc och det kändes såååååå bra! 
. Vi körde till ett mc-cafe och där passade jag på att äta en hamburgare som smakade precis likadant som vilken mat som helst!
Kom hem rätt sent men var fullt nöjd med kvällen och stöp i säng!
KLIA SIG I ÖRAT MED HANDFLATAN :O
Fick cytostatika med en sänkning till 80% då biverkningarna i fingertoppar och tår blev för hemska!
Man tänker inte på hur beroende man är av fingertoppar förrän man har så ont i dem att man inte kan göra någonting!
Såna där enkla saker som man normalt klarar blir plötligt omständigt och ger en enbart grym smärta när man försöker. 
Att ta bestick är en omöjlighet så man får hitta egna sätt att hålla besticken!
Att torka sig efter toabesök är ett sjå.
Att klia sig fungerar inte.
Att ta saker innebär också en stor risk att jag tappar dem lika fort.
Att ta av/på örhängen fungerar inte då motoriken inte fungerar.
Att öppna ett mjölkpaket eller en burk fungerar inte. Så man står där och tittar på det man vill ha i kylen men vet att man kan ändå inte öppna det!
Att trycka på knappar fungerar inte utan man får trycka med knogen eller handleden om det är större knappar. Blir massor av ovanliga felstavningar i sms och mail!
Att ta på sig strumpor tar sin tid och framförallt stödstrumpor. Kan sitta med tårar som kommer av smärtan innan jag fått på strumporna.
Att öppna/knäppa knappar har jag gett upp helt och får ha hjälp med eller får knapparna vara öppna!
Att få på/av armstrumpan och handsken är stört omöjligt.
Att peta sig själv i örat för det kliar gör väldigt ont i fingrarna och finmotoriken fungerar inte. Och att klia sig med handflatorna i örat är inte det enklaste 
Att ha täcke på tårna ger enorma smärtor på tårna.
Eftersom finmotoriken också försvinner så är det svårare att "samla" fingrarna när man ex ska låsa en dörr.
Att smörja in sig innebär att man får använda handflatan och det är inte så enkelt när man ex bara ska smörja sig runt näsan.
Att trycka ut salvor från en tub (te.x ögondroppar) fungerar inte.
Att försöka ta upp t.ex en peng du tappat på golvet är stört omöjligt. Testa själv att ta upp en utan använda fingertopparna.
Försök putsa dina glasögon med hjälp av enbart handflatorna och en papperstuss.
Försök håll din tandborste och borsta tänder utan att röra den med översta fingertopparna. Och glöm inte tryck ut tandkräm med handflatorna.
Tår och fingertoppar är väldigt svullna. Skorna känns som om de krymt med 3 storlekar.
Jag kan rabbla upp massor av såna här exempel som man innan varit så van vid att klara utan smärtor.
Men nu reducerades cytostatikan i måndags.
Har haft ont men inte de fruktansvärda smärtorna som jag hade i förra veckan. Har väldigt mycket klåda i fingrar och tår när smärtorna börjar avta.
Inte säkert att smärtorna hinner försvinna helt innan måndag då jag ska ha nästa cytostatika.
Klarar det mesta på egen hand nu men behöver ändå hjälp med vissa saker. Jag är envis och "kan själv" men jag har fått ge mig ibland som efter ett tag när jag ex försökt i 20 minuter att få på stödstrumpor utan framgång!
Det tråkiga i det hela är att en sänkning av cytostatikan gör också att metastaserna kan växa.
Inte sagt ATT de gör det men risken är större att de gör det!
Kan bara hålla tummarna för att de varken växer eller sprider sig trots denna sänkning!
Har dock mer konstant ont på min vänstra sida så eventuellt blir röntgen tidigarelagd!
Nu börjar hösten så smått infinna sig men än sålänge har vi här i Skåne rätt hyffsat väder!
