CIJAS blogg-bo
LÄKARBESÖK + BEHANDLING
Fått ingående besked om allt igår av läkaren.
Den stora metastasen på 6,5 cm står still. Av de övriga 6 metastaserna har 3 krymt lite.
Resten står stilla. Inget nytt har tillkommit!
Trots detta är jag inte sprudlande glad. Tumörerna finns ju fortfarande kvar! Jag har fortfarande samma behandling då vi kör en omgång till!! Och jag är fortfarande kroniskt sjuk!! Och jag är fortfarande dödsdömd!! Så är det faktamässigt!
Samma behandling fortsätter så länge inte biverkningarna ökar (mest nervskadorna det handlar om isåfall). Sedan ny röntgen och det är för att se om den stora metastasen har minskat! Läkaren verkade väldigt fundersam att där inte var nån reaktion i den. Kanske är det inte rätt cellgift för mig?!
En del blir lyriska om hur superbra besked jag fick och hur superpositivt det är men jag ser inget positivt alls med levermetastaser mer än den dagen alla metastaser är ett minne blott!!!
Jag vet nämligen att de kan på en vecka få för sig att växa istället!! 
Jag vet att jag har redan stora biverkningar på ingång i fötter och händer och att detta kan göra att behandlingen måste avbrytas vilket gör att då lär metastaserna växa. De har inte så mycket mer att sätta in för de andra cytostatikorna kan också ge samma nervskador!
Så jag har svårt att känna superglädje!
Eller är jag för trött för att känna en "wow-extas-lycka" 
MEN däremot kan jag känna en väldig LÄTTNAD att det inte spritt sig eller växt eller ökat i antal! 
Fick behandling igår trots lite feber. Sänkan var lite höjd men inte "alarmerande"!
Skakig, darrig och klumpig idag. Knappt sovit inatt! Men kortisonet gör mig mindre trött idag....men imorgon kommer tröttheten tillbaka igen!
Mina cancermarkörer hade ju höjts men det är inte alarmerande.....än! Är redan illa som det är! Nya kommer att tas i samband med nästa röntgen.
HB har sjunkit ner igen så nu får jag ta en drive igen...puh, känns som om jag är på ständig jakt på järn!!!
Bjud mig inte på kakor.....det går lika bra med stuvad spenat och ägg 
Läkaren ska kolla upp en sorts behandling jag har hittat information om. Han kände till den men var osäker på om den görs på just patienter som har bröstcancermetastaser! Men det skadar inte att kolla!! Jag är gärna den första att prova om det skulle vara så!
I övrigt så lever jag dag för dag. Försöker omge mig av människor som kan ge glädje och som vill mig väl. 
Igår var jag på kalas, lite skruttig efter behandlingen. Men vad gör man inte för sina fina syskonbarn???
Maken skulle handla lever på Maxi idag. Men han ringde för att berätta så sa han "Ingen lever på Maxi".
Hmm....ingen lever på Maxi!!!!
UTEBLIVEN BEHANDLING
Jobbade igår. Kände mig tröttare än dagen innan så det kändes inte så bra. Kändes som att något var på väg inne i kroppen
Väl hemma åt jag lite aprikoser (behöver ju järn) och kanske de var orsaken till att magen slog bakut och jag fick massor av diarréer hela dagen?
Men så kom även febern och då förstod jag att den hade varit på ingång under dagen och att det var nog därför jag kände mig så bedrövlig.
Dock ger aprikoser knappast feber så det kunde jag inte hänvisa till dem.
Låg jag inte ner så satt jag på toa. 
Idag skulle jag haft min behandling men efter samtal med onkologen så blev det inte så.
Och jag fick veta att jag borde tagit mig till akuten igår eftersom febern kom. Men jag sa att jag hade inte kunnat komma ut till bilen ens utan att ha en toalettstol med mig i bilen!!
Imorse var febern inte lika hög men hade den varit det idag med så hade jag kontaktat akuten för att ta mig dit.
Men behandlingen blir imorgon....hoppas jag!
Idag är jag hemma och vilar mellan varven! Känner mig tilltufsad och slut 
Ska ta prover på morgonen imorgon, sedan blir det behandling och "godnatt"för under behandlingen somnar jag hårt efter en viss tid då medicinerna slår på! Sen går det knappt att få liv i mig igen förrän den ena medicinen är på väg ut ur kroppen.
Vet nu att cancermarkören ökat! Trodde att den skulle minska någongång!
Tänkte ju att canceraktiviteten skulle liksom minska....
Familjens enögda piratkatt höll mig sällskap på toa så han fick en handduk att ligga på. Rätt modig katt må jag ju säga
TORSÖ OCH BLODVÄRDE
Varit aningen urlakad efter det låga blodvärdet.
Men efter ett slit i 6 dagar med järnrik kost, järntabletter, en mage som inte var så van vid järnrik kost, vansinnigt illamående och nästan ha drömt om järnrik kost så gav det resultat.
När jag kom till sjukhuset och skulle ha min behandling så blev personalen förvånade att jag på egen hand lyckats dra upp blodvärdet så pass på så kort tid som 6 dagar!
Och det märktes för den morgonen för jag kom upp ur sängen utan problem, in till ett sjukhus för blodprovstagning, sedan hem, in med packning i bilen och begav mig till sjukhuset för behandling.
Behandlingen gick bra och sedan kom en kusin och körde min bil och mig till Torsö. Där landade jag i morbrors stuga.
Kände mig ovanligt pigg så jag var med på ett kalas hos ett kusinbarn vilket var trevligt. Där var det marängtårta och kakor! Mums! Inga problem att fika då jag fått kortison i samband med behandlingen! 
Det har varit bra dagar när jag varit där. Har tillbringat en del vid havet, varit hos min moster, träffat kusiner, kusinbarn och även kusinbarnbarn
Ett par av dagarna hade jag ont och var väldigt trött så jag fick ta starkare smärtstillande men i övrigt så klarade jag mig helt utan smärtstillande. Men jag blir lite ledsen när jag inte klarar av samma tempo som förr. Jag vill så gärna vara med hela tiden!
Men inga sömntabletter behövdes för jag somnade utan probblem!
Maken var hos mig en eftermiddag. Han och min ena kusin badade...huuu, jag frös när jag såg det! 
Det var några motorcyklar som hade lite samling vid hamnen den dagen så vi var och kikade på dem också.
Mina söner kom dit en dag och de hade med sig sina kusiner. Var fullt pådrag och jag njöt av varje minut även om jag var väldigt trött.
De träffade några av sina nästkusiner också.
Känner att jag hade bra dagar på Torsö och det var mycket positivitet runt mig. Sånt behöver man!
Nu är snart björnbären mogna.....oh, jag hoppas kunna få plocka några! Är så gott
Poolhäng med kläder på!
Släkt åt alla håll och kanter 
Jag gav mig inte ut i havet, det var för kallt. Fick räcka med att gå med fötterna i vattenbrynet för min del
SVAR PÅ SKELETTSCINT
Varit på läkarbesök.
Var en väldigt trevlig läkare, lättsam, svarade på alla frågor, visade var i levern metastaserna satt, den second opinion som sändes till Sthlm hade svaret kommt på. Somdet ser ut just nu kan de inte operera. Detta hade vi redan insett för den stora metastasen måste först krympa rejält. Läkaren sa att i fåtal fall så kan de krympa rejält men att han blir nöjd om den så bara krymper lite för då visar min kropp svar på behandlingen! Jag hoppas såklart på mer krympning! Hoppet är det sista som överger en! 
Det dåliga i det hela är att mina fötter har börjat tala om att de blir påverkade. Jag har en domningskänsla i fotsulorna och har börjat bli lite snubblig. Än sålänge är det hanterbart mot vad det en gång var så vi fortsätter med denna behandlingen!
I början av augusti ska det göras en ny röntgen av mig där vi då hoppas att de har krymt.
Och så fick jag svaret på skelettscinten. Jag var så spänd och det visade sig att läkaren trodde att jag redan fått svaret.
Svaret var att det syntes inga metstaser eller tumörer i skelettet just nu! Äntligen något positivt!! Det kändes så bra så mina tårar kom! Sån lättnad! Det tar inte bort de andra men där är iom detta svar mindre för min kropp att kämpa mot!!
Igår fick jag en ny behandling! Blir så grymt trött av mediciner som måste in för att jag inte ska få mer allergiska reaktioner.
De startar alltid med 25% dropptakt och ökar varje kvart för att i sista ökningen gå upp till 100%. Detta verkar fungera bra!
Jag somnade i taxin hem! Masade mig in i huset och stöp i säng direkt!
Idag blir det att jobba igen. Ska bli så roligt att vara tillbaka igen efter all feber då jag fått tvingas vara hemma!
FÖRSTA CYTOSTATIKAN MOT METASTASERNA
Så började jag om i torsdags!
Började om med cytostatika. 
Jag som precis blivit fri från alla biverkningar sen förra omgången. Nu börjar det igen!
Nu får jag en annan sort. En sort som kan ge allergi. Så jag blir också fullproppad med Tavegyl och kortison efter varje omgång. 
Jag ska få denna sorten en gång i veckan! Biverkningarna ska på det viset förhoppningsvis också kunna bli mindre.
Att de ger det varje vecka är för att det handlar inte om att bota (kommer inte att kunna bli botad) utan för att i princip bara göra livet drägligt för mig....så länge livet finns kvar!!
Jag blev tillfrågad om jag ville ha en kylmössa för att kanske kunna få behålla det hår jag har.
Det skadar ju inte att prova tänkte jag!
Så de tog fram apparaten, blötade mitt hår, i med nåt balsam och på med en gummimössa och ovanpå den en annan mössa med hakband.
Allt passade bra!
Så sattes apparaten igång. Det kylde, väntade lite, kylde igen och det var som bubblande is i den där mössan!
Men sen satte det fart och blev riktigt ordentligt kallt. Så pass kallt att min kropp frös till is trots jag hade värmekudde på magen.
Jag försökte stå ut men till slut kom tårarna och paniken började komma så det fungerade inte på mig så vi fick ta av den. Ett fåtal klarar inte av att ha den fick jag veta och som vanligt måste min kropp tillhöra den där skaran av "fåtala"!!
Så nu kommer jag att tappa håret (hade jag kanske gjort ändå trots kylmössan) så jag fick papper så jag kan hämta ut peruk istället! Detta har jag idag bokat tid till!
Känns konstigt om jag ska ha mina gamla peruker där de är mörka och långhåriga. Det var så jag hade håret innan cancern kom in i min kropp!
Hur känner jag inför detta? Litet nederlag javisst! Men å andra sidan så är det viktigare att cytostatikan kan minska på metastaserna!
Och gör det inte det....så har jag ändå ingen nytta av något hår! Och om det gör det så vet jag att håret kommer att växa ut rätt så snart.
Jag är mer brydd om ögonbryn och ögonfransar försvinner för mig!
Någon timme efter jag fått cytostatikan så somnade jag och jag minns inte dagen efter jag hade somnat i sängen på sjukhuset. Somnade igen när jag kom hem, blev sedan körd till frissan där jag somnade till i stolen, skjutsad hem igen och somnade i sängen igen. Trots detta så sov jag hela natten ändå! 
Dag 2 vaknade jag av att jag skakade och riste i kroppen, hade svårt att styra kroppen och framförallt att hålla något! Men för ovanlighetens skull var jag hungrig (berodde på kortisonet) så jag passade på att äta. Blev också väldigt flammig och varm om vartannat (beror också påde stora doserna med kortison).
Dag 3 bestod i att jag var trött och hade ont i skelettet.
Dag 4 var det ont i skelettet och så fick magen fnatt. Dag 5 var det ok på dagen och då jobbade jag på förmiddagen! Kom hem och ramlade i säng och somnade. Fick sedan besök av en utbytesstudent som jag är områdesrepresentant för. Sen fick magen fnatt igen och ovanpå det så kom illamåendet tillbaka. 
Har fått väldigt ont på halva nacken, ut på nyckelben och upp mot skallen. Ingen vet varför!
Idag är det tisdag, jag har jobbat, varit på sjukhuset en runda, jag mår illa men har försökt äta ändå. Ont i sidan (metastasen som trycker) och även under revbenet framtill (måtte det inte vara en ny metastas som växt)!!
Imorgon ska jag ta prover för att se om jag kan få behandling imorgon. Så upp tidigt och iväg till sjukhuset för att ta prover, vänta på att de ska bli klara och då få besked om jag kan få behandling!